Kvinnan åtalades för hedersförtryck, ett brott som infördes i 4 kap. 4 e § brottsbalken den första juni 2022. Enligt åtalet hade hon vid upprepade tillfällen misshandlat, ofredat och vid ett tillfälle hotat sin dotter när flickan var 10-11 år. Mamman ska bland annat ha hotat dottern med kniv, misshandlat henne kontinuerligt och kallat henne hora.

Nacka tingsrätt ansåg att åtalet i sin helhet var styrkt. Gärningarna hade vidare utgjort ett led i en upprepad kränkning av flickans integritet och varit sådana att de allvarligt skadade hennes självkänsla.

Åklagaren har påstått att motivet för gärningar varit heder. I förarbetena till bestämmelsen om hedersförtryck lyfter lagstiftaren fram att hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor, främst flickor och kvinnor men även pojkar och män, begränsas i sina liv och utsätts för påtryckningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen. Med heder avses sådan kollektivt präglad heder som kännetecknas av starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar och att familjens eller släktens anseende, ställning eller liknande är beroende av de individuella medlemmarnas handlande.

Tingsrätten ansåg att utredningen ger stöd för att mamman haft som syfte att kontrollera dottern och bevara familjens heder för att flickan uppfört sig på ett sätt som inte överensstämmer med hennes och familjens förväntningar. Mammans motiv för gärningarna har således varit att återupprätta hennes och familjens heder. Hon dömdes därför för hedersförtryck till fängelse i ett år och fyra månader.

Svea hovrätt gör inte några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort i fråga om mamman har begått till de åtalade gärningarna under åtalspunkten 1 och hur de enskilt ska rubriceras. Det innebär att det är styrkt att hon har gjort sig skyldig till olaga hot, misshandel och ofredande.

Hovrätten delar vidare tingsrättens bedömning att var och en av gärningarna under åtalspunkten 1 har utgjort ett led i en upprepad kränkning av flickans integritet och att gärningarna har varit ägnade att skada hennes självkänsla. Gärningarna uppfyller därmed, tillsammans med övriga förutsättningar som krävs, rekvisiten för att döma mamman för grov fridskränkning enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken.

Tingsrätten har dömt mamman för hedersförtryck enligt 4 kap. 4 e § brottsbalken. Denna bedömning delar inte hovrätten. Den utredning som har lagts fram ger enligt hovrättens mening inte tillräckligt starkt stöd för att det har funnits, varken helt eller delvis, ett tydligt hedersmotiv bakom de gärningar som mamman har gjort sig skyldig till, än mindre att hon har haft nödvändigt avsiktsuppsåt i förhållande till ett sådant motiv. Brottsligheten i åtalspunkten 1 ska därför rubriceras som grov fridskränkning. Påföljden står dock kvar oförändrad.