En 51-årig man åtalades för grovt rattfylleri efter att ha framfört en personbil med 2,89 promille alkohol. Mannen förnekade gärningen och uppgav att han intog alkoholen efter att bilen hade parkerats, så kallad eftersupning. Enligt den tilltalade drack han en halvliter whisky innan poliserna tog in honom för provtagning.
Blekinge tingsrätt ifrågasatte den tilltalades uppgifter. Att få i sig en halvliter whisky under fem minuter ansågs inte vara trovärdigt. Den uppmätta promillehalten var så pass hög att många skulle vara medvetslösa. Däremot var den tilltalade vid medvetande och polisen kunde hålla förhör på sjukhuset i samband med att blodproven togs. Mannen bedömdes därför ha en hög alkoholtolerans och det var därför inte uteslutet att han skulle ha druckit en halvliter på fem minuter. Det saknades en toxikologisk utredning som visade om den alkoholmängden motsvarade promillehalten.
Trots att det framstod som märkligt att den tilltalade sökte kontakt med poliserna under tiden han körde bilen, för att därefter dricka en stor mängd alkohol efter att ha parkerat bilen, ansåg tingsrätten att mannens uppgifter inte kunde lämnas utan avseende. Polisen kunde inte heller hitta muggen som mannen drack ur, men det var inte uteslutet att den tilltalade slängde i väg muggen.
Utifrån en sammantagen bedömningen talade många omständigheter för att den tilltalade var berusad när han körde bilen, men att det fanns en: ”skärva av tvivel”. Tingsrätten frikände därför mannen från grovt rattfylleri.
Domen överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att den skriftliga utredningen inte utesluter att den tilltalade har druckit en större mängd alkohol efter körningen. Även om hans berättelse innehåller flera märkliga inslag bedöms den inte kunna lämnas utan avseende. Hovrätten konstaterar också att det tidsmässigt finns möjlighet för honom att konsumera den uppgivna mängden alkohol och göra sig av med muggen han uppger att han druckit ur. Att hans uppgifter inte har följts upp närmare anses vara en brist som får falla tillbaka på åklagarsidan.
Hovrätten fastställer tingsrättens friande dom.