Engelskaläraren på en mellanstadieskola i Norsborg åtalades för misshandel och har, enligt åtalet, med uppsåt tagit tag i en elevs armar, knuffat och/eller tryckt in honom i en vägg, rivit honom i ansiktet och på kroppen samt utdelat flera slag på hans huvud, i hans ansikte och på en av hans armar. Pojken orsakades smärta, rivmärken och blåmärken.
Läraren som stängdes av från anställningen efter händelsen har förnekat gärningen och anfört att hon inte agerat i enlighet med gärningsbeskrivningen. Hon har befunnit sig i en nödvärnssituation och under alla omständigheter har hon inte agerat med uppsåt.
Södertörns tingsrätt, vars dom hovrätten fastställer, konstaterade först att det genom den bevisning som presenterats av åklagaren är utrett att läraren och eleven befunnit sig i kapprummet tillsammans med en annan lärare den aktuella dagen och att handgemäng uppstått. Domstolen ansåg att eleven lämnat en relativt detaljrik och sammanhängande berättelse om händelseförloppet utan att försköna sitt eget agerande gentemot läraren.
Han har berättat att han var den som slog först och att han efteråt varit så arg att han ville fortsätta slå henne. Han har också berättat att det har gjort ont när läraren puttade honom mot metallkrokarna, när hon tagit om hans arm och när hennes naglar rivit honom när hon slagit honom med både öppen och stängd hand. Han har vidare berättat att hon slagit honom många gånger.
Tingsrätten framhöll att den lärarkollega som bevittnade händelsen har ett betydligt högre bevisvärde än andra vittnen. Hennes berättelse framstår också som självupplevd och det framgår att hon inte har låtit sig påverkats av de kontaktförsök som den tilltalade gjorde efter händelsen. Hon har inte berättat om några slag från lärarens sida. Pojkens skador är heller inte så allvarliga att det är visat att läraren har utdelat regelrätta slag mot honom.
Sammanfattningsvis ansåg tingsrätten det klarlagt att eleven har slagit läraren och att detta skedde innan eller i direkt samband med att parterna tog tag i varandras kragar. Lärarens invändning om att hon agerat i självförsvar är därmed inte uppenbart obefogad. Det åligger därför åklagaren att motbevisa invändningen. Det har åklagaren inte gjort. Tingsrättens bedömning var därför att läraren agerat i nödvärn när hon orsakat rivsår pojkens ansikte.
Frågan var då om lärarens handlande har varit uppenbart oförsvarligt med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt. Tingsrätten beaktade i sammanhanget att pojken endast var tio år gammal vid händelsen och att läraren höll fast honom. Läraren fick dock själv skador och pojken höll även fast i henne.
Lärarkollegan har berättat att både tilltalade och målsägande var hårdhänta och väldigt aggressiva, så till den grad att hon inte kunde sära på dem.
”[lärarens] handlande – att i något skede ta tag i [elevens] armar och att på något sätt orsaka rivmärken i hans ansikte - har därmed inte överskridit gränsen för vad som kan anses vara försvarligt ur ett straffrättsligt perspektiv” skrev rätten.
Åtalet lämnades därför utan bifall.
Hovrätten fastställer domen. En nämndeman är dock skiljaktig och vill fälla läraren.