Den 44-årige mannen åtalades för barnfridsbrott, misshandel, olaga hot, olaga tvång, skadegörelse, olaga frihetsberövande. Brotten har riktats mot hans två döttrar. Därför åtalades mannen också för hedersförtryck. Ett motiv till gärningarna har, enligt åklagaren varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. Varje gärning var led i en upprepad kränkning av döttrarnas integritet. Gärningarna var också sådana att de kunde förväntas allvarligt skada deras självkänsla.
Solna tingsrätt dömde mannen till nio månaders fängelse för barnfridsbrott, misshandel, olaga hot, olaga tvång och skadegörelse men friade honom för olaga frihetsberövande och hedersförtryck. Inledningsvis konstaterade tingsrätten att åklagarna har visat att pappan utövat viss kontroll över döttrarna.
Tingsrätten ansåg dock att det måste beaktas att han ensam har haft ett föräldraansvar för målsägandena. Enligt tingsrätten bör visserligen ett föräldraansvar minska ju äldre barnet blir. Att pappan velat ha kontroll på var målsägandena befann sig, begränsat deras utevistelse och uttryckt sig nedsättande bedöms emellertid inte ensamt vara tillräckligt för att handlingarna ska anses skett i ett hedersrelaterat syfte och inte endast rört sig om en, exempelvis, sträng uppfostran.
Tingsrätten bedömde att den kulturella och sociala kontexten endast hade varit relevant i detta fall om det funnits tydliga belägg för att pappans agerande syftade till att bevara hedern eller återställa en upplevd hedersförlust. Eftersom hans handlingar snarare framstår som uttryck för personlig ilska och/eller besvikelse och inte en strävan att återupprätta sin egen eller familjens heder, saknas grund för att anse att gärningarna haft ett hedersmotiv.
Svea hovrätt lägger stor vikt vid en 47 minuter lång film som är en viktig del av utredningen i detta mål som åklagaren åberopat. I denna film ägnas omkring 30 minuter åt att pappan skäller ut flickorna, som sitter helt tysta och passiva och framstår som lamslagna. Han skriker under denna tid och förolämpar dem gång på gång.
Det framstår för domstolen som uppenbart att en del av det som sägs är kulturellt och språkligt betingat och det är riskfyllt att bara ta orden bokstavligt (bland annat skriker pappan ”du är en dotter till en fähund” trots att han själv är deras far). Det är emellertid tydligt att en stor del av hans fokus är moral och kyskhet. Han talar om att flickorna är horor, att de saknar moral, att de är smutsiga, att de klär sig olämpligt och att låtsas vara oskulder/rena. Något han ständigt återkommer till är att de är ”lösaktiga”.
Av döttrarnas berättelser – som det saknas anledning att ifrågasätta – framgår att pappan har kallat dem för lösaktiga under många år. Detta – tillsammans med det som flickorna har berättat om begräsningar när det gäller kläder samt kontakter med pojkar – stärker bilden av att heder ofta har varit ett motiv till pappans handlande.
För att de nu aktuella gärningarna ska kunna anses som hedersförtryck måste det dock vara utrett att heder i vart fall delvis har varit motivet till de individuella brotten. Vägledning kan fås genom att se till orsaken till respektive gärning. Här nämner hovrätten att en av gärningarna skedde efter att dottern hade chattat med en kille. När pappan därefter slår sönder hennes mobiltelefon med en hammare är det, mot bakgrund om vad som utretts om pappans generella inställning till heder, uppenbart att heder har varit en del av motivet till hans agerande.
En annan av gärningarna skedde då en av döttrarna hade på sig lösögonfransar. Mot bakgrund om vad som utretts om pappans inställning till heder, är det uppenbart att heder i vart fall har varit en del av motivet till hans agerande.
Gärningarna i fyra av punkterna skedde efter att pappan inte ville att flickorna skulle köpa parfym, vilket tyder på att heder var ett motiv för gärningarna.
Gärningarna ska därför bedömas som två fall av hedersförtryck. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
Han fälls också för ett fall av olaga frihetsberövande, mindre grovt brott. Påföljden skärps till ett och tio månaders fängelse.