Åklagaren yrkade vid Örebro tingsrätt att en 32-årig man skulle dömas för vållande till annans död. Oaktsamheten hade bestått i att mannen lämnat sin tjugo månader gamla son utan uppsikt vilket lett till att pojken drunknat i en damm.
Mannen berättade han tagit med sin son och sin dotter till deras farföräldrars fastighet, där han själv hade vuxit upp. Efter att ha lekt med barnen ett tag behövde han en paus och lät då ungarna leka själv en stund. Han hade satt sig på pooldäcket för att kunna ha koll på ungarna. Han noterade därefter att barnen gått in i lillstugan och uppfattade det som att de skulle leka och titta på tv därinne.
Han hade därefter gjort bedömningen att han skulle märka om barnen kom ut från lillstugan, och började därför scrolla i mobilen och på Twitter. I efterhand hade han funderat mycket kring vad som sedan hände. Hade han inte scrollat i mobilen hade han kanske snappat upp att sonen öppnat dörren och gått ut från lillstugan.
Tingsrätten noterade att åtalet avsåg att mannen av oaktsamhet underlåtit att hålla koll på sin son, trots vetskapen om att det i närheten av platsen fanns pooler, en damm samt en sjö.
För domstolen var det uppenbart att den 32-årige mannen inte haft tillräcklig uppsyn och tillsyn över sonen för att kunna ingripa och skydda honom från den aktuella drunkningsfaran. Detta särskilt med tanke på att sonen självmant var så pass stor att han kunnat gå ner till dammen alldeles själv.
Efter syn av fastigheten kunde domstolen se dammen först efter att grinden mellan tomten och betesmarken passerats och gått en bit på den väg som brant sluttade ner mot sjön. Dammen utgjorde alltså en fara för barn som befinner sig på tomten intill byggnaderna.
Under rådande förhållanden och då 32-åringen vetat om att det endast krävdes några sekunder av ouppmärksamhet från hans sida för att sonen skulle kunna lämna lillstugan och försvinna ur hans synfält, ansåg domstolen att han haft en skyldighet att hålla ständig uppsikt över lillstugans dörr.
Mannen dömdes därför för vållande till sonens död till villkorlig dom.
Göta hovrätt konstaterar inledningsvis att det föreligger ett orsakssamband mellan den 32-årige mannens underlåtenhet och dödsfallet.
Frågan är dock om mannens handlande innefattat ett risktagande som ”i tillräcklig grad avvikit från det aktsamma och därför inte kan tolereras”.
När risken med att inte hålla uppsikt avser en så allvarlig följd som dödsfall måste relativt små risker beaktas (se NJA 2020 s. 397 p. 14). Genom utredningen är det klarlagt att det funnits flera risker för att barn i pojkens ålder på och omkring den aktuella fastigheten.
Vid en helhetsbedömning och med hänsyn tagen till att pojken var en lekfull och livlig person samt till de risker som funnits på platsen, anser hovrätten därför att 32-åringens agerande – att placera sig på cirka 25 meters avstånd från sonen och samtidigt använda telefonen – utgjorde ett otillåtet risktagande.
Den 32-årige mannen borde ha insett risken för att hans son skulle kunna skadas allvarlig och i värsta fall avlida om han inte höll honom under tillräcklig uppsikt. Domen fastställs därför.