Per Karlsson granskar tre intressanta konkurrensrättsliga ärenden där två skandinaviska konkurrensmyndigheter respektive EU-kommissionen funnit att företagen gjort sig skyldiga till så kallade syftesöverträdelser när det gäller vertikal prisstyrning, informationsutbyte om priser och kampanjer respektive geografiska uppdelningar av marknader. Ett av fallen är inte slutligt avgjort, men i de två andra har överträdelserna mot artikel 101 (FEUF) lett till böter mot företagen. Vad innebär detta i praktiken när det gäller distributions- och återförsäljningsavtal, hur borde företagen egentligen ha agerat och vad kan pressade återförsäljare göra för att skydda sig?