När är det tillräckligt med andra, mindre ingripande åtgärder än godmanskap?
För att godmanskap ska vara aktuellt krävs det att den enskilde inte kan få hjälp på mindre ingripande sätt, genom till exempel anhörigas behörighet eller framtidsfullmakt. Vad blir konsekvensen om den enskildes anhöriga inte kan komma överens sinsemellan och ingen av dem avböjt anhörigbehörigheten? Hur skiljer sig anhörigbehörighet från framtidsfullmakt och godmanskap? Vad krävs för att respektive åtgärd ska anses vara tillräcklig? Per Westman ger sin analys, mot bakgrund av ett hovrättsavgörande och aktuell lagstiftning.
