Paret har ingått äktenskap utan äktenskapsförord. I samband med ansökan om äktenskapsskillnad har ett bodelningsförfarande inletts och parterna är överens om att tillämpa den 28 maj 2019 som brytdag. I bodelningen har utöver annan egendom som inte är av intresse för åtalet, parternas omfattande vin- och spritsamling ingått som utgör giftorättsgods.

Kvinnan som åtalades för grovt olovligt förfogande fick den 22 juni 2020 kvarsittningsrätt till den gemensamma bostaden i Åstorps kommun där dryckessamlingen förvarades. Samma dag blev hennes make, enligt åtalet, beskuren besittningen till dryckessamlingen. Hon uppgav att hon inte längre hade kvar stora delar av dryckessamlingen och anklagade samtidigt maken för att ha tagit stora delar av den medan den i själva verket förvarades i två containrar på en uppställningsplats på orten.

Genom förnekandet ansåg åklagaren att mannen berövats sin andel av dryckessamlingen som åtminstone uppgått till hälften av dess värde på cirka 1 858 815 kronor, det vill säga 929 407 kronor.

Åtalet faller i både tingsrätt och hovrätten. Helsingborgs tingsrätt ansåg det inledningsvis styrkt att makan i enlighet med åklagarens gärningspåstående uppsåtligen och falskeligen har förnekat att hon innehaft dryckessamlingen. Men den avgörande frågan var om hon berövat mannen hans rätt till flaskorna. Frågan om olovligt förfogande med giftorättsgods har, konstaterade domstolen, prövats i rättsfallet NJA 1974 s. 47. I målet åtalades en man bland annat för olovligt förfogande efter att ha förfalskat sin hustrus namnteckning, sålt makarnas gemensamma bostadsrätt och själv tillägnat sig hela likviden.

Rättsfallet har i doktrin tolkats på så vis att olovligt förfogande föreligger, om en av makarna förbrukar egendom av sitt giftorättsgods, som han har i sin besittning, så att den andra maken inte kan få ut sin andel eller om den förstnämnde maken förfogar över giftorättsgodset i sådan omfattning att det utgör ett intrång på den del som enligt äktenskapsbalken ska tillfalla den andra.

Tingsrätten menade att samlingen omfattas av kvinnans kvarsittningsrätt och hon är inte åtalad för att på något sätt ha förbrukat flaskorna eller ett eventuellt utbyte av dem. Bodelningen är inte klar och hennes förnekande har därför inte lett till någon minskning av makens andel av giftorättsgodset. Oaktat hennes syfte med förnekandet, så kan tidpunkten för brottets fullbordan inte anses uppnådd och försök till grovt olovligt förfogande är inte kriminaliserat. Hon skulle därför frikännas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar först att olovligt förfogande måste generellt sett avse individualiserad egendom (eller ideella andelar i sådan egendom). Detta krav får betydelse vid påstått olovligt förfogande avseende egendom som ingår i giftorättsgemenskap inom ramen för en äktenskapsskillnad och bodelning.

Före lottläggningen innebär giftorätten en rätt att erhålla ett visst värde genom bodelningen. Det är alltså först vid lottläggningen som viss egendom läggs på makes lott, vilket medför att denna make då får äganderätt till viss specifik egendom. Äktenskapsbalkens systematik när det gäller makars egendom och bodelning innebär, såsom hovrätten tolkar det, således att make som är beroende av bodelning för att få rätt till viss egendom, inte kan hävda något anspråk på sådan egendom innan det skett lottläggning vid bodelning.

Av detta följer att denne make, till dess att lottläggning skett, inte har något fastslaget anspråk på någon individuellt bestämd egendom (se Almkvist, Förmögenhetsbrott och förmögenhetsrätt, Om straffansvaret i 8 och 10 kap. brottsbalken och dess förhållanden till civilrätten, 2020, s. 462). Även om dryckessamlingen synes ha varit samägd har någon individuell rätt till själva dryckessamlingen som sådan inte tillkommit mannen inom ramen för bodelningen vid tidpunkten för den av åklagaren påstådda gärningen. Ansvar för olovligt förfogande kan därför inte komma i fråga på den grunden att kvinnan, inom ramen för bodelningen, skulle ha berövat mannens rätt till andel av dryckessamlingen.

Åtalet omfattar även ett påstående om att kvinnan genom att förneka innehavet samt flytta och gömma undan dryckessamlingen påverkat den rätt mannens haft till värdet av sin lott, vilket han haft rätt till vid bodelning och att agerandet i stället på denna grund är straffbart.

Som hovrätten anfört ovan har emellertid ingen närmare utredning kring parternas övriga giftorättsgods presenterats. Det totala värdet och omfånget av makarnas sammanlagda giftorättsgods kan därför inte fastställas. Därmed fallet alltså åtalet också på denna punkt.