Ansvarsfrihetsgrunden nöd har, egentligen ända sedan dess ikraftträdande, tillämpats på ett försiktigt och för tilltalade rätt snålt sätt. På senare år har det emellertid kommit ett par avgöranden från Högsta domstolen, vilka ökar såväl det potentiella tillämpningsområdet till tilltalads fördel, som osäkerheten om figurens räckvidd och struktur. Det konstaterar Claes Lernestedt, som här adresserar bägge dessa spår.