Den 38-årige pappan åtalades för vållande till annans död. Enligt gärningsbeskrivningen hade han den 12 december 2019 placerat sin då femårige son i badkaret varefter han fyllt badkaret med vatten till viss del. Pappan har därefter lämnat badrummet och därmed barnet utan tillsyn. Då pappan återkommit till badrummet har han anträffat sonen liggande livlös i vattnet. Härvid har sonen erhållit så svåra skador att han avlidit av dessa.
Genom sin oaktsamhet, att lämna barnet utan tillsyn, menade åklagaren att pappan vållat sonens död.
Av utredningen framgår att när sonen var drygt tre år diagnostiserades han med autism svårighetsgrad nivå 2, på gränsen till nivå 3. Autism graderas i tre nivåer där grad 3 är den svåraste.
Vid fem års ålder var han en glad och mycket aktiv pojke med en mycket väl utvecklad motorisk förmåga men saknade språk. Han kommunicerade genom att göra olika ljud, ta i hand och genom att peka på bilder (genom PECS-metoden) för att visa vad han ville.
Pappa beskrev sonen som väldigt motorisk och han badade varje kväll och kunde vara i vattnet hur länge som helst, ibland upp till 30—40 minuter i sträck. Under sommaren badade femåringen i familjen swimmingpool och kunde simma själv utan simpuffar. De hade reglerat vattennivån i poolen så att sonen skulle bottna. De satt alltid med vid poolen när sonen badade och simmade där.
Den aktuella dagen var sonen hängig men det var inte ovanligt och pappan tappade ändå upp vatten i badkaret till lagom vattennivå, 19 centimeter, och sedan stängde han av vattnet. Han gick sedan till köket för att fixa lite där. Dörren till badrummet stod som alltid öppen och han kunde höra pojken plaska och tittade till honom lite då och då. Han minns inte hur många gånger han exakt tittade till sin son; det var inget han reflekterade över eftersom de gjorde så varje dag. Han satte sig därefter i soffan och slötittade på tv. Ljudnivån på tv:n var inte högre än att han hörde sonen. När han sedan gick in i badrummet fann han pojken liggandes på mage i badkaret med huvudet neråt i vattnet.
Norrtälje tingsrätt pekade på att sonen vid tillfället var endast fem år gammal. Utredningen i målet visar att han hade medelsvår autism, på gränsen till svår autism, och saknade begripligt tal. Pojken hade dock en mycket god motorisk färdighet och kunde simma på egen hand. Ett femårigt barn saknar dock, menade domstolen, förmåga att kontrollera sina impulser och göra de riskbedömningar och andra överväganden av sitt handlande, som en vuxen person kan. Av utredningen framgår även att pojken till följd av sin autism inte förstod innebörden av risker.
För ett femårigt barn som badar i ett badkar med en förhållandevis låg vattennivå — om än ett simkunnigt barn - utgör badkaret i sig enligt tingsrätten en så pass riskfylld miljö att kravet på pappans aktsamhet varit påtagligt högre än i andra situationer. Kravet på aktsamhet har också varit större än normalt med beaktande av det som framkommit om sonens motoriska färdigheter och de risker som härmed varit förknippade med badandet, till exempel att han gärna vistades under vatten.
Vid en helhetsbedömning av hur femåringen var som person och de risker som badande i sig innebär för ett barn ansåg tingsrätten att pappans agerande — att stundtals befinna sig i ett annat rum och samtidigt syssla med annat med den risk för distraktion det naturligtvis kan innebära — har innefattat ett otillåtet risktagande. Även om pappan vid tillfället alltså haft den felaktiga uppfattningen att det inte var farligt för sonen att lämnas utan tillsyn i badkaret på sätt som skett, strider den uppfattningen enligt tingsrättens mening mot vad som måste anses som aktsamt.
Att sonen varit hängig den aktuella dagen — med de större risker ett badande under sådant förhållande naturligtvis kunde innebära — borde även föranlett pappan att vidta än större försiktighet än i vanliga fall.
Pappan har trots detta genom sitt agerande medvetet valt att inte befinna sig i sonens omedelbara närhet och detta under i sammanhanget inte obetydliga tidsperioder. Han har således genom oaktsamhet skapat en fara för att sonen skulle drunkna i badkaret och han har även varit personligt oaktsam genom att bedöma att det inte utgjorde någon fara för sonen att lämnas utan uppsikt i badkaret under förhållanden och på sätt som kom att ske.
Enligt tingsrättens mening har alltså pappan brustit i sin uppsikt över och sin tillsyn av femåringen på ett sådant sätt att det innefattar en straffbar oaktsamhet. Åtalet är således styrkt.
Svea hovrätt börjar med att konstatera att det inte varit fråga om ett helt litet barn, vilket är en faktor som får anses påverka hur mycket tillsyn som bör krävas i samband med bad. Visserligen har det varit fråga om ett barn med autism som inte haft ett ordentligt språk, men det har samtidigt framkommit att pojken hade ett alldeles särskilt förhållande till vatten och att badandet var som en fristad för honom samt att han brukade bada i vart fall två till tre gånger varje dag.
De anhöriga har alla beskrivit att sonen hade en för sin ålder omfattande vattenvana och att han på egen hand kunde ta sig upp ur badkaret. Därtill har de alla framhållit hans mycket väl utvecklade motoriska förmåga. Alla tre har berättat att de under kortare stunder lämnat sonen utan visuell tillsyn i samband med bad i badkaret, utan att någon incident inträffat. Detta får, menar hovrätten, anses leda till slutsatsen att risken för att en incident med dödlig utgång skulle inträffa när sonen badade badkar och under kortare stunder lämnades utan visuell tillsyn har varit låg. Även den omständigheten att vattendjupet vid det aktuella tillfället har varit lågt innebär att riskerna för en incident med dödlig utgång minskat ytterligare.
Det är inte utrett att pojken vid aktuellt tillfälle hade feber eller var mera påtagligt sjuk. Hans mående den aktuella dagen är alltså ingen omständighet som i någon nämnvärd omfattning påverkar oaktsamhetsbedömningen.
Tingsrätten har kommit fram till att pojken vid aktuellt tillfälle badade under fem till sju minuter. Dörren till badrummet har varit öppen under tiden och pappan har befunnit sig på samma våningsplan. Hovrätten gör ingen annan bedömning av längden av badtiden än den som tingsrätten har gjort. Under denna tid har pappan tittat till sin son då och då, även om han inte har kunnat uppge hur många gånger. Denna uppgift om sporadisk tillsyn under den relativt korta badtiden får godtas. Av den skriftliga utredningen framgår att hemmet har haft flera säkerhetsåtgärder vidtagna för att undvika faror för barnen, såsom säkerhetsgrind runt den öppna spisen och barnlås på kökslådor och köksskåp. Dessa säkerhetsåtgärder talar för att pappan har agerat aktsamt i andra sammanhang som rört barnens säkerhet.
Vid en samlad bedömning av omständigheterna kring gärningen finner hovrätten att åklagaren inte har styrkt att den aktuella gärningen innefattat ett otillåtet risktagande.
Pappan ska därför frikännas från åtalet och tingsrättens dom ändras i enlighet med detta.