Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Herrklubb förlorar taxeringsmål

Den över 200 år gamla herrklubben Sällskapet vid Blasieholmstorg i Stockholm förlorar en tvist mot Skatteverket om fastighetstaxeringen. Årshyran bestäms till över tre miljoner kronor trots invändningarna om att restaurangen ska ses som en personalrestaurang och att lokalerna är kulturhistoriska.

Herrklubb förlorar taxeringsmål

Skatteverket beslutade vid fastighetstaxeringen 2016 att taxera Sällskapets fastighet Fersenska Terrassen 3 med en årshyra för lokaler på 3 076 000 kronor. Taxeringsvärdet bestämdes till 40 200 000 kronor, varav delvärde för mark till 24 400 000 kronor och delvärde för byggnad till 15 800 000 kronor.

Sällskapet yrkade i första hand att årshyran för restaurangdelen bestäms till 1 015 000 kronor och att årshyran för klubblokalerna bestäms till 427 000 kronor. I andra hand yrkades att årshyran för samtliga lokaler bestäms till 2 110 000 kronor vilket utgör 60 procent av genomsnittshyran för kontor. I tredje hand yrkades att årshyran bestäms till 2 462 000 kronor vilket utgör 70 procent av genomsnittshyran för kontor. Sällskapet yrkade också justering av markvärdet för säregna förhållanden på grund av att byggnaden inrymmer samlingslokaler.

Till stöd för sin talan anför Sällskapet bland annat att den faktiska hyran uppgår till 1 015 000 kronor. Faktisk årshyra anses normalt utgöra marknadshyra. Sällskapet har inget intresse av att avtala en rabatterad hyra. Hyresgästen är en extern part och hyran är marknadsmässig. Att hyran för restauranglokalerna är lägre än för andra restauranger inom värdeområdet beror på att allmänheten inte kan inte nå restaurangen från gatan.

Byggnaden är utformad på så sätt att de delar som disponeras av den externa hyresgästen snarast är att jämföra med en intern personalmatsal än en ordinarie restaurang. Det är alltså inte Sällskapets frivilliga utestängande av allmänheten som begränsar möjligheterna att tillgodogöra sig en högre hyra för restauranglokalerna.

Sällskapet som är en herrklubb och bildades år 1800 hade ingen framgång i någon av instanserna. Att restaurangen endast är tillgänglig för medlemmar i Sällskapet såg FörvaItningsrätten i Stockholm  som skälet till att den faktiska hyran är låg. Vad som är marknadsmässig hyra får lämpligen bedömas utifrån lokaltyp, standard och skick. Att Sällskapet valt att begränsa användningen av byggnaden är därför en omständighet som inte ska beaktas vid bedömningen av vad som är en marknadsmässig hyra för lokalerna inom byggnaden.

Det framgår vidare att restauranglokalerna är mer svårtillgängliga än andra restauranger i värdeområdet. Detta kan dock, menade förvaltningsrätten, inte heller motivera den låga hyresnivå som yrkats.

Förvaltningsrätten ansåg inte heller att det fanns skäl att sätta ner fastighetens taxeringsvärde på grund av säregna förhållanden med hänsyn till att fastigheten inrymmer samlingslokaler.

Sällskapet hade i kammarrätten åberopat att värdefaktorn hyra ska bestämmas till 2 199 000 kronor utifrån jämförelsehyra och att jämförelse då ska ske med den hyra som enligt taxeringsbeslut för 2016 års taxering har fastställts för byggnaden på Svenska Frimurare Ordens fastighet Måns Bock 5, Bååtska palatset.

Kammarrätten betvivlar inte att det finns likheter mellan Bååtska palatset och Sällskapets byggnad men gör bedömningen att det inte är visat att det kan ske en tillförlitlig jämförelse mellan byggnaderna. Hyran v_/ för Bååtska palatset kan därför inte användas som jämförelsehyra för Sällskapets fastighet.

När det gäller påståendet om säregen byggnad säger kammarrätten att sällskapet inte kommit in med någon bevisning till stöd för den generella hyresnivån i värdeområdet för byggnader med den aktuella typen av byggrätt. Men det kan konstaterats kan verksamheten i byggnaden inte heller hänföras tydligt och rättvisande till någon av de angivna relativhyrorna i Skatteverkets allmänna råd SKV A 2015:14.

Det finns därför inget stöd för att det finns en väsentlig skillnad mellan den tillåtna byggrättens värde och värdet av byggrätten för kontor i värdeområdet. Med hänsyn till det anförda bedömer kammarrätten att det inte finns något sådant säreget förhållande att justering av markvärdet kan göras för speciell byggrätt. Överklagandet ska därför avslås även i denna del.

Sällskapet förlorar alltså i båda instanserna.

Instans
Kammarrätterna
Rättsområden
Fastighetsbeskattning

Ladda ner dokument

Skapa ett abonnemang på Lexnova Nyheter för att få tillgång till de underliggande domarna.

1 fil tillgänglig