Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Hovrätten flyttar bevisbördan för när samboförhållande upphörde

Svea hovrätt går emot tingsrätten och flyttar över bevisbördans placering till mannen i fråga om när ett samboförhållande ska anses ha upphört. Hans påstående om att han förklarade för sambon och hennes föräldrar att han inte längre ville ha en relation med henne räcker inte. Tidpunkten för när de faktiskt flyttade isär gäller. Därför begärde sambon bodelning i tid och mannen ska lösa ut henne.

Hovrätten flyttar bevisbördan för när samboförhållande upphörde

Paret inledde ett samboförhållande i augusti 2011. Efter en tid upphörde parternas relation och sedermera även samboförhållandet. Den 7 november 2016 ansökte kvinnan om att Attunda tingsrätt skulle förordna en bodelningsförrättare vilket skedde den 13 december 2016.

Den enda samboegendomen som ingick i bodelningen var en bostadsrättslägenhet i Sigtuna kommun. Bodelningsbeslutet innebar att mannen tillskiftade lägenheten samt att han ålades att betala 322 110 kronor i skifteslikvid jämte ränta.

Mannen klandrade bodelningen. Han gjorde gällande att exsambon framställt sin begäran om bodelning för sent, det vill säga senare än ett år efter det att samboförhållandet upphörde.

Hur länge var de sambor?

Den huvudsakliga frågan i målet är om parterna levde i ett samboförhållande den 7 november 2015.

Attunda tingsrätt förordnade den 8 juni 2018 om kvarstad på så mycket av mannens egendom att exsambons fordran kunde antas bli täckt vid utmätning.

Mannen yrkade, med ändring av bodelningsförrättarens beslut, att han inte ska vara skyldig att utge någon skifteslikvid till exsambon.

Kvinnan yrkade fortsatt kvarstad på mannens egendom.

Enligt mannen inledde paret sitt förhållande 2011. Samma år förvärvade han lägenheten för 750 000 kronor varav han betalade 25 000 kronor och sambons föräldrar 50 000 kronor som insats. Parterna upprättade inte något samboavtal och de hade inte gemensam ekonomi när de bodde tillsammans.

Konflikt

Relationen mellan parterna upphörde, enligt mannen, under hösten 2013 till följd av en konflikt mellan dem.

När mannen kommit hem till Sverige hösten 2013 efter att ha vistats i Montenegro under en tid besökte han sambons föräldrar. Han berättade för dem att han inte längre ville ha en relation med henne och att han ville att hon skulle flytta ut ur lägenheten.

Trots att förhållandet var slut vägrade kvinnan att flytta från lägenheten och att ändra sin folkbokföringsadress. Under våren 2015 inledde mannen en relation med sin nuvarande flickvän och de har idag en fyra månader gammal dotter tillsammans.

Kvinnan förnekar att de diskussioner som mannen menar har förts i september 2013 mellan parterna och hennes föräldrar har ägt rum. Det är i och för sig riktigt att en advokat kontaktades angående bodelning mellan parterna. Samboförhållandet upphörde emellertid inte vid den tidpunkten, utan parterna kom i stället överens om att fortsätta sin relation.

Fortsatte hyra lägenheten

Parternas relation fortsatte, enligt kvinnan, till december 2015 och samboförhållandet upphörde i februari 2016 i samband med att mannen åkte till Montenegro. Kvinnan fortsatte att betala hyra fram till sommaren 2016. Parterna har delat på hyrorna genom att de betalat hyran varannan månad. Parterna har haft en stormig relation och uppbrott har diskuterats vid flera tillfällen. Parterna fortsatte emellertid sin relation fram till december 2015.

När Attunda tingsrätt diskuterar bevisbördans placering kommer domstolen till motsatt slutsats i förhållande till vad Svea hovrätt skulle komma fram till. Detta påverkar förstås målets utgång helt och hållet.

Attunda tingsrätt hävdade nämligen att ”Den som påstår att han eller hon har begärt bodelning inom ettårsfristen får vid tvist normalt anses ha bevisbördan för sitt påstående (NJA 2008 s. 49 och justitierådet Muncks tillägg i rättsfallen NJA 1993 s. 302 I och II)”.

Mot bakgrund av de uppgifter parterna lämnat i förhör ansåg tingsrätten inte att någon av dem framstår som mer trovärdig än den andra. Inte heller den övriga bevisningen ansågs visa att parterna levde i ett samboförhållande under den aktuella tiden.

Därför ansågs inte kvinnan ha styrkt att parterna var sambor per den 17 november 2015.

Bevisbördan syftar på påkallandet av bodelning

Svea hovrätt konstaterar att tingsrätten med hänvisning till bland annat NJA 2008 s. 49 lagt bevisbördan för att parterna hade ett samboförhållande per den 7 november 2015 – det vill säga inom ettårsfristen för att påkalla bodelning - på kvinnan. Detta rättsfall tar emellertid, enligt hovrätten, sikte på bevisbördan för när själva påkallandet av bodelning skedde. I nu aktuellt fall är det ostridigt att kvinnan påkallade bodelning genom ansökan om bodelningsförrättare den 7 november 2016. Avgörande för frågan om när sambo förhållandet upphörde bör därför i första hand vara tidpunkten då parterna flyttade isär.

Hovrätten konstaterar att utredningen i målet därmed entydigt visar att parterna flyttade isär i sambolagens mening först under våren/sommaren 2016. Såsom anförs i förarbetena till sambo lagen framstår det som mindre lämpligt att till grund för bedömningen av om ett samboförhållande består lägga sådana omständigheter som sambornas känslor för varandra, om de upprätthållit en sexuell relation eller gemensamt hushåll, om de har relationer med andra med mera. Särskilt gäller detta då parternas uppfattning om förhållandet inte nödvändigtvis är samstämmigt och kan variera över tid.

Part som påstår isärflyttning har bevisbördan

En första förutsättning för att ett samboförhållande överhuvudtaget ska kunna anses ha upphört på annan grund än vad som uttryckligen framgår av 2 § sambo lagen måste därför enligt hovrättens uppfattning vara att den part som påstår att samboförhållandet upphört på annan grund än att de flyttat isär styrker de omständigheter som parten menar medför att samboförhållandet upphört.

Hovrätten flyttar alltså över bevisbördan på mannen. Mot kvinnans bestridande kan, menar hovrätten, mannen inte anses ha presenterat tillräcklig bevisning för att det ska anses styrkt att parternas relation upphörde år 2013. Redan av detta skäl kan sambo förhållandet inte anses ha upphört på någon annan grund än genom att parterna flyttat isär.

Sammanfattningsvis anser hovrätten alltså att samboförhållandet ska anses ha upphört först när kvinnan permanent flyttade ifrån parternas gemensamma bostad år 2016. Ansökan om bodelningsförrättare har därmed inkommit i rätt tid, varför kvinnans talan ska bifallas.

Instans
Hovrätterna
Rättsområden
Äktenskap och samboende