Med början 2003 skapade Anneli Tisell, kvinnan bakom företaget Hatten, ett helt koncept som kom att kallas Babblamas värld och som hon vidareutvecklade succesivt till lanseringen 2007. Bakgrunden till starten av verksamheten var att hon förutsåg att hennes äldsta barn, som har Downs syndrom, skulle behöva extra stöd för sin utveckling och sitt framtida självständiga liv.
Anneli Tisell sydde tygdockor, men sonen var mer intresserad av vanliga plastleksaker. I och med detta fick Anneli Tisell idén att göra figurerna mer tidsenliga och färdiga. Hon kontaktade professor Irene Johansson som arbetat med den så kallade Karlstadmodellen där man ger konkreta verktyg för att hjälpa barn med språksvårigheter. Ett samarbete inleddes.
Hatten började anlita Ola Schubert som konsult för uppdrag inom konceptet Babblarna för att illustrera åt företaget. Ola Schuberts första och mest omfattande uppdrag avseende konceptet Babblarna påbörjades 2005. Uppdraget skedde mot en fast engångsersättning om 125 000 kronor.
Sedan han började har bolaget tiodubblat sin omsättning till 17,5 miljoner kronor. När han slutade sin anställning i december förra året började han göra anspråk på upphovsrättsersättning och begärde med bistånd från branschorganisationen Svenska Tecknare att Hatten omedelbart ska sluta använda hans figurer.
Hatten Education AB väckte då tillsammans med Medieföretagen talan inför Arbetsdomstolen för att få fastställt att bolaget äger upphovsrätten till Babblarna. Företaget hävdade att om animatören skulle anses förfoga över upphovsrätten skulle hela dess verksamhet stoppas eftersom allt bygger på figurerna.
Babblarna som syns i SVT:s Barnkanalen och har över 170 miljoner visningar på sin Youtube-kanal har nu alltså fått sin framtid avgjord i Arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen inleder med att konstatera att den som ensam eller tillsammans med andra har skapat ett upphovsrättsligt skyddat verk har upphovsrätten till verket. Den upphovsrätt som tillkommer upphovsmannen kan enligt 27 § upphovsrättslagen helt eller delvis överlåtas, med undantag för upphovsmannens så kallade ideella rätt enligt 3 § andra stycket upphovsrättslagen. Om inte något annat avtalats, får den till vilken upphovsrätt överlåtits inte ändra verket och inte heller överlåta rätten vidare, dock att överlåtelse får ske i samband med överlåtelse av rörelse (28 § upphovsrättslagen). Något formkrav för över- eller upplåtelser föreskrivs inte för upphovsrättsliga avtal. En övergång av upphovsrätten kan således till exempel följa av konkludent handlande.
Ändamålet med avtalet kan ha betydelse. Om beställaren tydligt för uppdragstagaren anger syftet med uppdraget, det vill säga vad beställaren vill göra med det framtagna verket kan det ofta anses att beställaren förvärvat rätt att förfoga över verket på det sätt som krävs för att syftet med uppdraget kan uppfyllas. Det gäller särskilt om uppdragstagaren trots kännedom om förfogandena inte protesterar. Vidare kan uppdragsavtalets specifika drag påverka bedömningen.
I detta fall hade Anneli Tisell en klar vision om konceptet Babblarna och hon hade kommit en bra bit på vägen i att förverkliga denna vision, då Ola Schubert fick det första uppdraget. Illustrationerna skapades på initiativ av Hatten och Ola Schubert fick från Hatten vissa anvisningar om hur de skulle se ut, både i förväg och under processens gång. Hattens ägare Anneli Tisell hade bestämmanderätt över den slutliga utformningen av illustrationerna. Ändamålet med det första uppdraget var att mot en engångsersättning skapa upphovsrättsligt skyddade illustrationer som Hatten skulle använda för bilderböcker, musikvideo, pc-spel, plastdockor och en webbplats, allt avseende barn. Det kände Ola Schubert till och han måste också ha insett att Hatten avsåg att använda hans illustrationer även för kommande musikvideor.
Enligt Arbetsdomstolens mening talar dessa omständigheter tydligt för att Hatten redan genom det första uppdragsavtalet fick förfoganderätten till Ola Schuberts illustrationer för de produktkategorier som skulle tas fram.
Sammantaget anser Arbetsdomstolen att det första uppdragsavtalet måste tolkas på så sätt att förfoganderätten till de upphovsrättsligt skyddade alster som Ola Schubert skapade inom ramen för det uppdragsavtalet tillkom Hatten såvitt avser de produktkategorier Ola Schubert vid denna tidpunkt kände till, dvs. bilderböcker, musikvideor, pc-spel, plastdockor och webbplatser, allt avseende barn. Därmed saknas det anledning att dra in 39 § upphovsrättslagen i bedömningen.
Nästa fråga är vad som gällde för det royaltyavtal som parterna avtalade om 2007 och som gav Ola Shubert rätt till royaltyersättning ända fram till 2017. Enligt Arbetsdomstolens mening har mottagandet av royaltyavtalet och efterföljande betalningar av royalty inte gett Ola Schubert fog för att anse att Hatten gett upp någon del av den förfoganderätt Hatten redan förvärvat genom det första uppdragsavtalet.
Nästa fråga rör övriga uppdragsavtal 2008-2014 och vad Ola Schubert under denna tid känt till om Hattens användning av hans illustrationer. Ola Schubert har i förhör medgett att han någon gång under 2008 fick kännedom om att Hatten låtit göra ryggsäckar och gympapåsar med Babblarna-motiv och att han inte protesterade mot användningen. Ola Schubert har i övrigt förnekat att han haft vetskap om eller insyn i hur Hatten använt, återanvänt och bearbetat de prestationer han levererat till Hatten samt om vilka planer som fanns för konceptet Babblama.
På motsvarande sätt som i fråga om det första uppdragsavtalet kommer Arbetsdomstolen fram till att Hatten genom uppdragsavtalen avseende musikvideon, boken och mobilapplikationen har förvärvat rätten att för dessa produktkategorier förfoga över de illustrationer Ola Schubert gjorde under dessa uppdragsavtal. Genom att Ola Schubert medverkade till att hans ursprungliga illustrationer användes i en mobilapplikation har han handlat på ett sådant sätt att Hatten och han får anses ha avtalat att Hatten har förfoganderätten till hans illustrationer, inklusive de han gjorde under det första uppdragsavtalet, för användning i mobilapplikationer. Med dessa bedömningar saknas det anledning att gå in på 39 § upphovsrättslagen.
Slutligen gäller det anställningarna som Ola Schubert hade i Hatten under åren 2014-2017. Av utredningen, bland annat Ola Schuberts i förhör lämnade uppgifter, framgår att han under anställningstiden fick kännedom om så gott som all Hattens användning av hans illustrationer för allehanda produkter, nationellt och internationellt, och att han inte framförde någon invändning mot användningen förrän den 15 december 2017 utan själv ofta medverkade till eller underlättade den.
Därigenom har Ola Schubert, enligt Arbetsdomstolens mening, handlat på ett sådant sätt att Hatten och han får anses ha avtalat att Hatten har förfoganderätten till de illustrationer han gjorde som uppdragstagare för användning i de produkter som framgår av bilagan till domen, som utgör en del av en produktkatalog från våren 2017. Den förfoganderätten får anses innefatta en rätt för Hatten att ändra och vidarelicensiera illustrationerna, eftersom Ola Schubert medverkade till ändringar, eller i vart fall arbetade för att underlätta ändringar, vid vidarelicensiering. Det sagda innebär att Hattens fastställelsetalan ska bifallas.
När det avslutningsvis gäller ett anställningsavtal mellan parterna den 16 maj 2017 som Medieföretagarna för talan kring är Arbetsdomstolens slutsats att skrivningarna i anställningsavtalet i vart fall inte innebär någon inskränkning i den förfoganderätt till Ola Schuberts illustrationer som Hatten redan hade. Även det som framgår av utredningen om Ola Schuberts fortsatta arbete med bland annat kvalitetssäkring av licensprodukter efter anställningsavtalet tyder på att skrivningarna inte var avsedda att inskränka bl.a. den rätt till ändringar och vidarelicensiering som Hatten hade före anställningsavtal.
Därmed förlorar Ola Schubert målet. Han måste till följd av detta betala motpartens rättegångskostnader på omkring 2,5 miljoner kronor.