Mamman åtalades vid Jönköpings tingsrätt för ofredande och barnfridsbrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade hon knuffat eller föst sin dotter ut ur huset och sedan låst dörren och vägrat släppa in dottern. När dottern stängdes ute var vädret kallt och hon var inte klädd efter vädret. Detta bevittnades av flickans lillebror.

Flickan berättade i förhör att hon och mamman bråkat på grund av att det var stökigt i köket. Hon gick till vardagsrummet där hennes mamma var och sa åt henne att stänga av tv:n, varpå hennes mamma sa ungefär ”gör det så får du se vad som händer”. Hon stängde då av tv:n och hennes mamma tog då tag i henne och ledde ut henne medan hon kämpade emot. Hon höll i sig i dörrkanten för att inte bli utkastad, men hennes mamma knuffade ut henne. Sedan låste hennes mamma dörren, varpå hon åkte till en kompis som bodde ett par kvarter bort. Där bröt hon ihop. Hon och vännen återvände sedan till huset, men hon kunde inte ta sig in och hennes mamma vägrade släppa in henne.

Mamman berättade att hon och dottern haft många konflikter och hon var rädd att dottern skulle slå henne eller sin lillebror eller ha sönder saker. När hon föste ut dottern var syftet att dottern skulle gå på en promenad. Hon la ut jacka och skor, men visste inte om dottern såg det.

Kompisen berättade att målsäganden kommit hem till henne utan jacka och skor. Hon bodde cirka tre minuter ifrån målsäganden. Målsäganden var i chock och grät mycket. De gick tillbaka till målsäganden, men målsägandens mamma ville inte släppa in dem. De gick då tillbaka hem till kompisen.  

Tingsrätten konstaterade att mamman och dottern hade en konfliktfylld relation. Parterna var överens om händelseförloppet och dottern hade lämnat en sammanhängande berättelse om händelseförloppet som stämde överens med vad hennes kompis och lillebror berättat.

Tingsrätten fann att det inte varit möjligt för mamman att få ut sin dotter ur huset utan att använda våld och därefter hade mamman hindrat henne från att komma in i bostaden. Det var utrett att mamman låste ute sin dotter från hemmet.

Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms enligt 4 kap. 7 § brottsbalken, om gärningen varit ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse högst ett år. Att låsa en person ute från sin bostad har i praxis bedömts vara sådant hänsynslöst agerande som ska rubriceras som ofredande enligt bestämmelsen (se till exempel Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål B 2542-18 och Svea hovrätts dom i mål B 2229-17). Mammans handlande var att bedöma som ett ofredande.

Därefter prövade tingsrätten om handlingarna skulle vara tillåta på grund av social adekvans. Tingsrätten fann att mamman agerat på det sätt som hon i stunden ansåg var den enda lösningen för att bråket inte skulle eskalera och att hon, lillebrodern eller föremål skulle komma till skada. Även om hon i efterhand kommit på alternativa handlingsalternativ så har en förälder rätt att i vissa fall företa sådana handlingar som egentligen kan falla inom ramen för ett straffbart ofredande, ansåg tingsrätten.

Även om mammans agerande var att bedöma som ett ofredande ansåg tingsrätten således att mamman i det aktuella fallet agerande på ett sätt som, på grund av de oskrivna reglerna om social adekvans, var att bedöma som tillåtet. Detta med beaktande av att hon försökte förhindra att situationen eskalerade på ett sätt som hon av erfarenhet som förälder till dottern befarade skulle ske. Hon friades därför. Ordförande och en nämndeman var skiljaktiga och ansåg att mamman skulle dömas för ofredande och barnfridsbrott.

Göta hovrätt konstaterar att även om mamman senare lagt ut skor och jacka hade hon fört ut dottern i det kalla vädret trots att hon inte var försedd med kläder anpassade för vädret. Hovrätten finner att det av omständigheterna framgick att mammans agerande skett i uppfostringssyfte och att hon önskat bestraffa dottern på grund av ett uppfattat dåligt uppträdande. Att dottern inte blev insläppt när hon återvände nästan en timme senare och vädjade om att få komma in utgör ett tydligt stöd för en sådan slutsats.

Det är inte uteslutet att ett sådant ofredande som mamman har gjort sig skyldig till i något undantagsfall kan vara tillåtet enligt principen om social adekvans. Att stänga ute en person från bostaden innebär dock att denne förvägras den trygghet som bostaden utgör. Det måste därför krävas alldeles särskilda omständigheter för att en utelåsning av ett barn under så lång tid som det nu varit fråga om – och som dessutom har verkställts med hjälp av våld – ska anses socialt accepterat. Att vidta en sådan åtgärd som en bestraffning i uppfostringssyfte utgör enligt hovrätten tveklöst inte sådana omständigheter och överstiger vida gränsen för vad som rimligen kan anses vara accepterat enligt läran om social adekvans.

Mamman döms för ofredande och barnfridsbrott till villkorlig dom med dagsböter om sammanlagt 13 200 kronor. Hon ska vidare betala skadestånd med 20 000 kronor till sin dotter och 20 000 kronor till sin son.