En man påträffade under 1970-talet en silvernål, som har suttit på ett vikingatida ringspänne, på sin mark på Gotland. Mannen kontaktade Riksantikvarieämbetets Gotlands-undersökningar år 1980, som då avfärdade nålen som skräp.
År 2020 undersöktes fyndplatsen, alltså mannens mark, av Stockholms universitet inom ramen för ett arkeologiskt projekt. Man fann då två silverskatter på samma ställe där silvernålen hade hittats 50 år tidigare.
Riksantikvarieämbetet beslutade i mars 2021 att staten skulle lösa in mannens silvernål mot 1 000 kronor. I sitt beslut angav ämbetet att mannen endast skulle ersättas för silvernålen men inte för silverskatterna. Det var nämligen arkeologerna som hade hittat skatterna.
Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm. Han anförde att det stod klart att silvernålen hade ingått i silverskatterna. När Stockholms universitet skulle företa undersökningar på hans mark visade han nålen för arkeologen och pekade ut platsen för fyndet.
Förvaltningsrätten konstaterade att det var utrett att silvernålen tillhört den ena upphittade silverskatten samt att mannen hade pekat ut fyndplatsen. Med hänsyn till detta ansåg domstolen att mannen skulle betraktas som faktiskt upphittare beträffande den silverskatt som nålen tillhörde. Eftersom Riksantikvarieämbetet endast hade värderat silvernålen skulle målet visas åter dit.
Förvaltningsrättsfiskalen var skiljaktig och ville avslå överklagandet. Han konstaterade att undersökningarna gjordes på initiativ av Stockholms universitet för att följa upp ett tips om arabiska silvermynt som hade inkommit redan under 1970-talet. I praxis har den faktiska upphittaren ansetts vara berättigad ersättning vid fornfynd. Den skiljaktige ansåg därmed att Stockholms universitet var den faktiska upphittaren.
Riksantikvarieämbetet når nu framgång med sitt överklagande till Kammarrätten i Stockholm.
I sitt överklagande har ämbetet hänvisat till rättsfallet NJA 1940 s. 413 II, där några renoveringsarbetare som hittade en skatt i arbetet ansågs vara upphittare snarare än arbetsgivaren. Domstolen anser dock att rättsfallet inte ger någon ledning i den aktuella situationen.
Enligt kammarrätten står det klart att Stockholms universitet genomförde undersökningen på eget initiativ, som en uppföljning av ett tips från 1970-talet. De sökte systematiskt med en metalldetektor över mannens hela åker.
Med hänsyn till detta anser domstolen att fyndet av silverskatterna inte har varit en följd av att mannen hittat silvernålen. Arkeologerna är därför att bedöma som upphittare av silverskatterna.
Överklagandet ska alltså bifallas och Riksantikvarieämbetets beslut fastställas.