Den aktuelle polismannen åtalades för tjänstefel då han tillfogat en man smärta med en elstöt med ett elchockvapen, utan laga stöd för användningen av detta våld eller i vart fall har det använda våldet med hänsyn till omständigheterna varit oförsvarligt enligt 8 § och 10 § polislagen (1984:387)
Tjänstefelet omfattade också att han kroppsvisiterat samma person utan laga stöd för åtgärden enligt 14 § och 19 § polislagen och 28 kap. 11 § rättegångsbalken.
Följande har framkommit om händelseförloppet: Polismannen tjänstgjorde den aktuella kvällen civilklädd i Årby som en del av den regionala insatsstyrkan. Från övervakningsfilmen, som är filmad med två olika kameror med någon sekunds glapp emellan, kan följande noteras:
Polismannen var iförd jeans, mörk jacka och mössa.
Målsäganden kom åkande på en elsparkcykel mot tunneln under Mälarvägen. Denne var iförd mörka kläder och hade en huva uppdragen över huvudet. Polismannen kom springande från sidan och var under ett ögonblick nästan i jämnhöjd med elsparksyklisten som fortsatte åka. När cyklisten befann sig i backen ner mot tunneln avfyrade polismannen bakifrån ett så kallat ECV (elchockvapen) som träffade målsäganden på ena benet. Målsäganden stannade cykeln och blev nedlagd på marken av polismannen som därefter visiterade denne. En kollega till polismannen anslöt och sökte genom killens ryggsäck. Efter en stund åkte killen från platsen.
Han har till polisen gett in en film där det framgår att han blödde på ena smalbenet samt hade små sår på en hand och en arm. Han har också lämnat in en tråd från ECV som satt i hans byxben.
Majoriteten i Eskilstuna tingsrätt konstaterade att polismannen uppgett att han hade fått direktiv att stoppa målsäganden i ett sökande efter vapen med vetskapen om att en skjutning planerades.
Det framgår av filmen att polismannen sprang snabbt mot målsäganden, med en kraftig lampa i handen. Han har uppgett att han ropade högt, vilket tingsrätten inte ser anledning ifrågasätta. Mot bakgrund av dessa förhållanden måste killen ha sett och hört polismannen komma, men valde att inte stanna.
Polismannen ville förhindra att en misstänkt person flydde från platsen och kontrollera om denne hade vapen.
Mot bakgrund av situationen i Årby vid tiden fann tingsrätten att det var försvarligt av polismannen att använda elchockvapnet för att stoppa killen och polismannen även hade laga stöd för att kroppsvisitera denne. Åtalet för tjänstefel skulle därför ogillas.
En rådman ville fälla polismannen för tjänstefel både beträffande avlossandet av vapnet och kroppsvisitationen.
Svea hovrätt konstaterar inledningsvis att användning av elchockvapen är en mycket ingripande åtgärd som förutsätter nogsamma överväganden. I det nu aktuella fallet har det varit fråga om ett mycket snabbt händelseförlopp. Hovrätten ifrågasätter inte att polismannen, i den pressade situation som han befann sig, hade vissa ingångsvärden och att han agerade snabbt utifrån dessa. Han var dock en erfaren polis och tränad för att arbeta under just sådana förhållanden. Utgångspunkten måste därför rimligen vara att han ändå haft möjlighet att göra de överväganden som behövt göras innan han valde att använda elchockvapen, och då även bedöma målsägandens agerande inom ramen för detta.
Målsäganden har uppgett att han inte hört eller uppmärksammat polismannen innan denne avfyrade elchockvapnet, bland annat eftersom han hade hörlurar. Hans berättelse är i sig inte osannolik och vinner till synes även visst stöd av de filmer från händelsen som åklagaren åberopat. Elsparkcyklisten har alltså åkt vidare med elsparkcykeln efter det att den tilltalade jagat efter och uppmanat honom att stanna. Därutöver har polismannen uppgett sig ha sett målsäganden göra någon form av inte närmare preciserad rörelse, som inte fångats på övervakningsfilm och som skulle utlösa en nödvärnsrätt, samt i förlängningen en rätt för honom att avlossa elchockvapnet mot målsäganden.
Enligt hovrätten är det uppenbart att polismannen inte haft någon rätt att avlossa elchockvapen mot målsäganden enbart för att denne inte stannade vid anmodan. Hans invändning om att han gjort det under utövande av nödvärnsrätt har heller inte fog för sig. Hovrätten finner det uteslutet att den tilltalade, i en situation där det handlat om sekunder och då han själv varit i full färd med att jaga efter målsäganden, skulle ha eller uppfattat sig ha nödvärnsrätt utifrån en rörelse som endast han själv – och inte filmkamerorna – uppfattat.
Han har därmed i sin myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften. Agerandet är sammantaget att bedöma som oaktsamt tjänstefel, som inte är ringa, och han ska dömas för det. Liksom ovan finner hovrätten beträffande kroppsvisitationen att polismannen borde ha närmare övervägt sina handlingsalternativ. Han har därmed varit oaktsam och ska alltså dömas för oaktsamt tjänstefel även i förhållande till kroppsvisitationen.
Han döms för tjänstefel till 60 dagsböter.
Ett hovrättsråd vill fastställa tingsrättens dom och en nämndeman vill fastställa enbart gällande elchockvapnet.