Den 36-årige mannen har varit anställd hos Försäkringskassan sedan oktober 2015. Han har sedan år 2018 arbetat som handläggare inom föräldraförsäkringen. Han har anmälts till Försäkringskassans personalansvarsnämnd vid två tillfällen. Den första anmälan gjordes i november 2020 då 36-åringen, enligt Försäkringskassans bedömning, varit otillåtet frånvarande från den 27 juli 2020. Den andra anmälan gjordes i februari 2021 efter att Försäkringskassan polisanmält mannen för bidragsbrott.
Den 3 mars 2021 underrättade Försäkringskassan om tilltänkt avskedande av 36-åringen. Den 29 april 2021 beslutade Personalansvarsnämnden att avskeda mannen. Avskedandet anses ha skett den 16 maj 2021.
En av Försäkringskassans grunder var att 36-åringen uppsåtligen har erhållit föräldrapenning utan att avstå arbete eller underlåtit att anmäla ändrade förhållanden som han varit skyldig att anmäla. Rent objektivt sett anser Stockholms tingsrätt att 36-åringen gjort sig skyldig till bidragsbrott. Härutöver krävs dock att han har begått gärningarna uppsåtligen. Mannen har i denna del uppgett att han inte uppsåtligen tagit ut föräldrapenning utan att avstå från arbete. Han har berättat att ansökningarna avseende 24 och 27 april samt 18 maj 2020 skedde i efterhand, när han var sjuk, och att det helt enkelt blivit fel.
Inte heller för övriga dagar, 8–11 juni 2020, finns det, enligt domstolen, något som talar för att mannen, när han ansökte om föräldrapenning, hade uppsåt till att han inte hade rätt till föräldrapenning de dagarna. Det har inte heller framkommit något som talar för att han uppsåtligen har underlåtit att anmäla att hans plan på att vara föräldraledighet de dagarna ändrades.
Sammanfattningsvis är det inte ställt bortom rimligt tvivel att 36-åringen har begått bidragsbrott.
Staten har vidare påstått att mannen tagit ut flextid felaktigt. Utöver vad ett vittne har framfört om att mannen generellt sett tagit ut flex på ett felaktigt sätt har staten inte heller lagt fram någon bevisning till stöd för påståendet om att han har tagit ut flextid utan godkännande från sin chef.
Det innebär att det inte är bevisat att 36-åringen har tagit ut flextid på ett felaktigt sätt.
Enligt staten har 36-åringen varit skyldig att styrka sin sjukskrivning genom att ge in ett läkarintyg efter den 21:a sjukdagen. Att han har haft denna skyldighet har inte förnekats av honom. Det är i målet ostridigt att 36-åringen sjukskrev sig den 6 juli 2020 och att Försäkringskassan begärde in sjukintyg från den 22:a sjukdagen, det vill säga den 27 juli 2020.
Det är vidare ostridigt att han först den 25 november 2020 inkom med intyg till Försäkringskassan som styrkte att hans arbetsförmåga varit helt nedsatt fram till och med den 8 november 2020.
Genom att inkomma med läkarintyg nästan fyra månader efter att skyldigheten att ge in läkarintyg uppkom har 36-åringen inte fullgjort sin skyldighet i detta avseende. Detta innebär att tingsrätten har att lägga detta förhållande till grund för sin bedömning av om Försäkringskassan haft laga skäl för att avskeda 36-åringen.
Någon utredning som visar att han styrkt sin sjukfrånvaro därefter har inte åberopats. Han har därmed varit olovligen frånvarande efter den 8 november 2020. Tingsrätten har alltså att lägga detta förhållande till grund för sin bedömning av om Försäkringskassan har haft laga skäl för att avskeda honom.
Staten har också gjort gällande att mannen inte har medverkat i sin egen rehabilitering och inte heller i övrigt svarat på arbetsgivarens kontaktförsök. Detta anser tingsrätten bevisat.
Det som ligger 36-åringen till last innebär enligt tingsrätten att han grovt har åsidosatt sina åligganden mot Försäkringskassan och att misskötsamheten alltså är sådan att den utgör skäl för avskedande.
Mannen som inte har ombud måste nu betala statens rättegångskostnader på drygt 100 000 kronor. Han har överklagat domen till Arbetsdomstolen.