En pappa åtalades för ofredande sedan han i juni 2024 konfronterat och skrikit på sin då 15-åriga dotter i en mataffär.

Utredningen visade att dottern hade lånat 600 kronor av sin pappa och att detta lån skulle betalas tillbaka den aktuella dagen. Pappan fick inte tag på sin dotter men fick genom en vän reda på att hon befann sig i mataffären med några vänner.

Pappan åkte till mataffären och konfronterade sin dotter om varför han inte fått tillbaka sina pengar.

Enligt dottern började pappan skrika på henne, slet sönder den godispåse hon köpt och hytte med handen mot henne. Pappan medgav att han höjt rösten och tog godispåsen från dottern men menade att han lämnade tillbaka godispåsen. Han menade också att han inte hytta med handen mot dottern.

Dottern och vittnen lämnade detaljerade och klara berättelser. Samtliga vittnen uppfattade att pappan var aggressiv i konfrontationen med sin dotter och att han använde en väldigt hög röst mot dottern. Två vittnen berättade att pappan hade söner dotterns godispåse.

Sammantaget kunde dotterns berättelse läggas till grund för bedömningen.

Frågan var om pappan, genom att hytta med handen mot sin dotter och ha sönder hennes godispåse, hade gjort sig skyldig till ofredande.

Västmanlands tingsrätt bedömde att pappans reaktion framstod som oproportionerlig i förhållande till att han inte fått betalat av dottern i rätt tid. Pappan hade möjlighet att tänka till och besinna sig på vägen till mataffären.

Pappan hade med våld sönder dotterns godispåse och lyfte handen mot henne, vilket måste ha upplevts som skrämmande.

Vid en helhetsbedömning var pappans agerande ägnat att kränka dotterns frid på ett kännbart sätt. Han skulle därför dömas för ofredande.

Pappan överklagade domen och yrkade att han skulle frikännas.

Svea hovrätt instämmer i tingsrättens bedömning att det är utrett att pappan agerat på det sätt som framgår av gärningsbeskrivningen. Hovrätten bedömer dock att det också är utrett att dottern inte hade tänkt betala tillbaka pengarna den aktuella dagen och att hon också höjde rösten.

För att någon ska dömas för ofredande krävs att denne fysiskt antastar eller utsätter någon för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande. Dessutom krävs att gärningen varit ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt.

Bestämmelsen om ofredande är inte tänkt att träffa gärningar som är ovälkomna, otrevliga eller obehagliga men som den enskilde rimligen bör tåla.

Hovrätten konstaterar att pappans agerande framstår som mycket otrevligt och olämpligt. Med beaktande av omständigheterna och parternas relation till varandra bedömer hovrätten att pappans agerande inte var så hänsynslöst att det är straffbart som ofredande.

Pappan frias därför.