En nu 17-årig flicka åtalades i Stockholms tingsrätt för ringa narkotikabrott efter att en kväll i juni 2022 varit en av två passagerare i en bil som blivit föremål för ett fordonsstopp i centrala Stockholm. Flickan hade vid stoppet fått frågan om hon ”hade något på sig” och då lämnat över en mindre påse cannabis som hon haft nedstoppad i sin behå.

De båda männen i bilen var äldre släktingar till en kompis och skulle köra flickan hem eftersom hennes kompis inte ville att hon skulle åka kommunalt, uppgav hon under huvudförhandlingen. När polisbilen slog på sina blåljus hade männen blivit stressade och någon av dem hade då gett flickan påsen – vars innehåll hon aldrig hunnit uppfatta. Flickan hade ”av ren reflex” lagt ned påsen i behån, som hon ”annars brukar använda som en sorts handväska”, förklarade hon.

Tingsrätten ansåg inte att berättelsen var alltför osannolik utan godtog den. När flickan tagit emot påsen samtidigt som bilen förföljdes av en polisbil med påslagna blåljus måste hon dock ha förstått risken för att det kunde handla om något olagligt, som just nu narkotika, resonerade tingsrätten. Genom att stoppa på sig påsen utan några åtgärder för att kontrollera innehållet hade flickan visat på ett likgiltighetsuppsåt i förhållande till innehållet.

17-åringen hade alltså innehaft narkotikan med uppsåt när polisen stannade henne. Även om innehavet hade varit mycket kortvarigt hade flickan haft narkotikan på sin person och även förfogat över den genom att lämna narkotikan till polisen, betonade tingsrätten. Flickan hade i och med detta haft faktisk rådighet över narkotikan i juridisk mening.

Enligt försvaret hade flickan inte haft uppsåt till gärningen, eftersom hon inte innehaft narkotikan av fri vilja. Att flickan tagit emot och själv gömt narkotikan i behån kunde dock inte anses som en sådan ofrivillig handling som skett till följd av ett överväldigande fysiskt tvång, ”så att hon fungerat som en sak eller ett föremål och inte som en person”. Uppsåt var i stället styrkt.

”Denna typ av invändning om bristande uppsåt har i praxis annars behandlats som en invändning om nöd”, fortsatte tingsrätten. Flickans uppgifter om situationen beskrevs dock av domstolen som ”relativt knapphändiga” – och huvudsakligen gått ut på att det inte handlat om ett tillfälle där man skulle argumentera med två äldre män. Tingsrättens slutsats var att det inte verkade ha handlat om en nödsituation i straffrättslig mening – och även om det hade gjort det hade gärningen ändå inte kunnat anses försvarlig, men polisen alldeles i närheten.

Flickan dömdes därför till ungdomsvård enligt särskilt ungdomskontrakt för ringa narkotikabrott, även om en skiljaktig nämndeman ville frikänna henne med hänsyn till den ”starka press” flickan måste ha känt när det gäller att ta emot påsen.

Försvaret överklagade men Svea hovrätt går nu på samma linje som underinstansen och fastställer tingsrättens fällande dom utan några ändringar eller tillägg.