Vad händer när staten ändrar förutsättningarna mitt under en pågående tillståndsprocess – och en verksamhet värd hundratals miljoner inte blir av? I det färska HD-avgörandet om kalkbrytning ställs egendomsskyddet mot statens möjligheter att skydda starka allmänna intressen. Kan ett uteblivet tillstånd ge rätt till ersättning enligt miljöbalken eller direkt enligt 2 kap. 15 § regeringsformen? Högsta domstolen tar ställning till den svårtolkade gränsen mellan pågående markanvändning, betydande skada och rena förväntningsvärden. Avgörandet aktualiserar också Europakonventionens egendomsskydd: När blir en verksamhetsutövares förväntan på ett framtida tillstånd en legitim förväntning som staten måste respektera? Högsta domstolens svar ger viktiga besked om ersättning vid rådighetsinskränkningar – och sätter samtidigt tydliga gränser för hur långt det grundlagsfästa egendomsskyddet sträcker sig.