31-åringen anställdes vid åkeriet i Kalmar sommaren 2016. Han var anställd på heltid och hade en månadslön om 25 668 kronor. Den 3 september 2018 blev han genom ett skriftligt besked uppsagd på grund av arbetsbrist. Han yrkade att tingsrätten ska förplikta åkeriet att ge honom ett allmänt skadestånd för brott mot 7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) om 70 000 kronor jämte ränta.

I andra hand yrkade han att tingsrättens ska förplikta åkeriet att utge ett allmänt skadestånd för brott mot 22 § LAS om 40 000 kronor jämte ränta.

Han menar att åkeriet inte fullföljt sin omplaceringsskyldighet, och saklig grund föreligger därmed inte enligt 7 § 2 st lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Den grund för uppsägning som angivits är arbetsbrist. Då åkeriet samtidigt anställt andra personer till tjänster som 31-åringen hade kunnat utföra gör han gällande att det inte förelegat arbetsbrist. I och med detta är åkeriet skyldigt att utge allmänt skadestånd. Skulle det ändock föreligga en arbetsbristsituation har arbetsgivaren inte tagit hänsyn till turordningsreglerna, 22 § LAS.

Kalmar tingsrätt tror på vittnesuppgifter från åkeriets vd om att åkeriet drabbats av minskad orderingång vilket lett till ett beslut om uppsägning. Att ytterligare en arbetstagare kom att sägas upp en kort tid efter 31-åringen visar enligt tingsrätten att uppsägningarna föranleddes av arbetsbrist och inte av personliga förhållanden hänförliga till 31-åringen.

Har då företaget brutit mot turordningsreglerna? Tingsrätten konstaterar att det finns oklarheter kring turordningslistorna, deras utformning, när de ska ha upprättats och varifrån de härrör vilket inger betänkligheter även kring deras materiella riktighet. 

Det faktum att de turordningslistor som figurerar i målet är behäftade med flera frågetecken utesluter dock, enligt tingsrätten, inte att de uppgifter om anställda och anställningstid som de innehåller ändå kan vara riktiga. Enligt tingsrätten måste emellertid högre krav än annars ställas på åkeriet när det gäller att visa att så är fallet. Vid denna prövningvanser tingsrätten att ingivna anställningsbevis har ett högt bevisvärde. Därtill ska ävenvläggas att de två turordningslistor som figurerar i målet listar de anställda i sammavordning och med samma anställningstid även om anställningstiden anges på olika sätt.

Det finns således inget som talar för annat än att denna turordning är den som faktisktvkommit att tillämpas av åkeriet och onekligen även accepterats av arbetstagarorganisationen. Detta ger visst stöd för att de oklarheter och otydligheter som präglar turordningslistorna snarare är av formell än materiell karaktär.

Med dessa utgångspunkter har tingsrätten att ta ställning till om 31-åringen hade längre anställningstid än fem särskilt utpekade personer. Det hade han inte varför hans talan ska ogillas.