DSDH Rotorn 5 AB var vid tidpunkten för nu aktuell händelse ägare till fastigheten Rotorn 5 på Rattgatan i Kungälv. I samband med att Bergbolaget i Götaland AB utförde sprängningar på en angränsande fastighet den 18 december 2020, kastades en sprängsten in genom taket på en byggnad på fastigheten.

Bergbolaget har principalansvar för den arbetstagare som utförde sprängningen. I anledning av händelsen har åtal väckts mot arbetstagaren för brottet allmänfarlig vårdslöshet. Åtalet har sedermera lagts ner den 6 mars 2024.

Bergbolaget har tidigare utbetalat 826 000 kronor (inklusive mervärdesskatt) i ersättning till DSDH i anledning av sprängskadan. DSDH har nu gjort gällande att Bergbolaget är ersättningsskyldigt för ytterligare kostnader som DSDH orsakats på grund av händelsen och det är detta som är föremål för tingsrättens prövning.

Vän av ordning undrar förstår varför detta mål inte avgjordes i Mark- och miljödomstolen. Göteborgs tingsrätt uppehåller sig mycket riktigt inledningsvis vid forumfrågan. I 32 kap. 4 § miljöbalken anges att skadestånd ska betalas för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av ett sprängningsarbete eller annan verksamhet som medför särskild fara för explosion. Bestämmelsen innebär ett strikt skadeståndsansvar för den som bedriver sprängningsarbete eller motsvarande explosionsfarlig verksamhet, när skadan orsakas av sprängsten eller liknande föremål. Domstolen konstaterar att ”Skadeståndsansvaret enligt miljöbalken utgör för den skadelidande ett mer förmånligt ansvarssystem jämfört med allmänna skadeståndsrättsliga principer”.

DSDH och dess ombud, en jurist på en juristfirma i Göteborg, har emellertid angett att Bergbolaget är skadeståndsskyldigt mot DSDH på grund av vårdslöshet, och har alltså inte grundat sin talan på det strikta ansvar som fastställs i den miljörättsliga lagstiftningen. Tingsrätten framhå¨ler att käranden uttryckligen avstått från att åberopa miljöbalkens bestämmelser och i stället argumenterat kring rätten att själv ange den rättsliga grunden för talan och därmed rättens behörighet.

Allmän domstol är som utgångspunkt behörig att pröva en tvist om den inte uttryckligen har undantagits från domstolens kompetens. Frågan om domstolens behörighet ska avgöras med utgångspunkt i hur käranden själv har kvalificerat den grund som åberopas till stöd för talan. Det förhållandet att käranden åberopar faktiska omständigheter som skulle kunna ligga till grund för en talan enligt miljöbalken, utgör inte hinder för allmän domstol att pröva talan enligt de bestämmelser som domstolen har att tillämpa (se bland annat NJA 2004 s. 743 och NJA 2025 s. 693.) Mot den bakgrunden har tingsrätten ansett sig behörig att pröva kärandens talan.

DSDH har yrkat att tingsrätten ska förpliktiga Bergbolaget att till DSDH betala skadestånd med 3 668 226 kronor exklusive mervärdesskatt, jämte ränta. Grunden är att arbetstagaren på Bergbolaget som utförde sprängningen, genom fel och försummelse i tjänsten vållat DSDH sakskada. Felet och försummelsen har bestått i att arbetstagaren inte följt relevanta anvisningar och riktlinjer vad gäller borrdjup, mängden sprängämnen och antal sprängmattor under arbete med sprängning, samt i att han inte har vidtagit tillräckliga försiktighetsåtgärder. Hans handlande har orsakat en explosion med tillhörande stenkast på en byggnad på DSDH:s fastighet Rotorn 5, varvid skador uppstått. Bergbolaget har principalansvar för de skador mannen vållat.

Eftersom det är en grundläggande förutsättning för bifall till talan att DSDH visat att sprängarbasen agerat vårdslöst vid den sprängning som orsakat stenkastet, tar tingsrätten inledningsvis ställning till detta. Det är otvistigt att Bergbolaget svarar för sprängarbasens eventuella vårdslöshet.

Som utgångspunkt bör, menar rätten, mycket höga krav kunna ställas på aktsamhet från den som utför sprängningar. Detta återspeglas också av det strikta ansvar som manifesteras i den miljörättsliga lagstiftningen. Dessa höga krav påverkar oaktsamhetsbedömningen även i förhållande till skadeståndslagens regler.

Tingsrätten kommer dock fram till DSDH inte genom utlåtanden från Nitro Consult AB och Vest Fjellsprengning anses ha visat att sprängarbasen agerat vårdslöst vid sprängningen. Inte heller den övriga bevisning som DSDH åberopat till styrkande av att sprängarbasen agerat vårdslöst ger enligt tingsrättens mening tillräckligt stöd för att nå en sådan slutsats. Här beaktar tingsrätten bland annat att det i åberopad sprängjournal med granskningsrapport och internutredning inte kunnat dras någon säker slutsats om den bakomliggande orsaken till stenkastet, men att en trolig orsak angetts kunna vara sprickor eller slag i berget under ytan men även för hög avladdning i förhållande till bergets sprängbarhet.

Sammantaget har DSDH inte styrkt att sprängarbasen i något angivet avseende agerat vårdslöst eller för den delen brottsligt vid sprängningen. Eftersom någon bevisad vårdslöshet inte föreligger ska käromålet ogillas.

 DSDH Rotorn 5 AB ska därmed ersätta Bergbolaget i Götaland AB dess rättegångskostnad med 876 084 kronor.