Enligt åtalet ska den 32-åriga kvinnan, som vid tillfället var anställd av Attunda tingsrätt i Sollentuna, ha läckt uppgifter till en 23-årig kriminell man som hon var kär i. De höll kontakt på plattformen Snapchat. Tack vare kvinnans uppgifter kunde 23-åringen varna en gängkriminell man som polisen hade planerat att avlyssna i hemlighet.

Tidigt i polisförhören erkände kvinnan flera av de brottsliga handlingarna som hon stått åtalad för, men har senare velat ta tillbaka delar av erkännandet. I stället har hon hävdat att den 23-åriga mannen som hon lämnade uppgifter till att pressat och hotat henne. Bevis för några hot har inte polisen hittat i utredningen.

Bland bevisen mot kvinnan är en av polisens spaningsbilder, som dels visar hur en utpekad gängkriminell får fritt leta efter hemliga uppgifter i tingsrättens dator i kvinnans hem. Dessutom satte polisen upp en dold kamera i kvinnans arbetsrum på Attunda tingsrätt – där hon fångades på bar gärning.

Den tidigare ostraffade kvinnan, som är i 30-årsåldern, är den första person anställd av staten som kom att fällas för det nya brottet grovt brott mot tystnadsplikten. Sedan den 1 augusti 2023 gäller att den som begår ett brott mot tystnadsplikt som är grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. I samband med att en ny svårighetsgrad för brottet infördes höjdes även maximistraffet för brott av normalgraden från ett till två års fängelse.

Attunda tingsrätt konstaterade att vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen kunnat medföra allvarlig skada, avsett ett stort antal uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art.

I förarbetena till den nya straffbestämmelsen om grovt brott anges bland annat följande: Kvalifikationsgrunden särskilt farlig art ger utrymme att beakta försvårande omständigheter som till exempel är hänförliga till det sammanhang i vilket gärningen företagits. En gärning kan till exempel anses vara av särskilt farlig art om den ingått som ett led i en brottslig verksamhet, föregåtts av noggrann planering eller på grund av förslagenhet eller av andra skäl varit särskilt svår att upptäcka.

En polismästare vittnade om att polisen lämnade information till rätten i samband med framställningar om hemliga tvångsmedel vid den aktuella tidpunkten. Han har vidare beskrivit att gängkriminella därefter reagerade avvikande och att de anpassade sina beteenden.

Tingsrätten fann att inget av de åberopade bevisen var för sig visar att kvinnan röjt sekretessbelagda uppgifter till mannen. Det samlade bevisvärdet ansågs dock högre än det adderade värdet av de enskilda bevisen. Polismästarens uppgifter tillsammans med spaningsfotot samt vad åklagaren anfört om motiv och modus ger vid en sammanvägd bedömning ett mycket starkt stöd för åtalet.

Vid en sammantagen bedömning ansåg tingsrätten att bevisningen mot kvinnan var så stark att det var ställt utom rimligt tvivel att hon den 30 augusti 2023 hade röjt sekretessbelagda uppgifter på det sätt som åklagaren har gjort gällande.

Kvinnan dömdes vidare för ett fall av grovt dataintrång, tre fall av brott mot tystnadsplikt och ett fall av dataintrång.

Kvinnan dömdes till 1 år och 9 månaders fängelse.

Svea hovrätt friar kvinnan för grovt brott mottystnadsplikt. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att spaningsfotografiet har ett begränsat bevisvärde. Därutöver har åklagaren åberopat uppgifter som polismästaren har lämnat. Han har emellertid inte lämnat några mer specifika detaljer om de förändringar i beteendemönstret hos de som närvarade vid mötet, och som polisen noterat, varken hos personen som domstolshandläggaren hade kontakt med eller hos de andra.

Det finns inte heller i övrigt uppgifter som visar på de berörda personernas beteenden före aktuell dag och som gör det möjligt att jämföra dessa med deras förehavanden i tiden efter mötet. Uppgiften om personernas förändrade beteenden som en konsekvens av handläggarens påstådda röjande av sekretessbelagda uppgifter blir därför mycket osäker och kan inte tillmätas något större värde i bevisningen mot henne under denna åtalspunkt.

Vid en samlad bedömning av bevisningen under denna åtalspunkt anser hovrätten att det inte är ställt utom rimligt tvivel att kvinnan har gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Hon ska därför frikännas från ansvar för grovt brott mot tystnadsplikt.

Hon döms dock för ett grovt dataintrång, ett dataintrång av normalgraden och tre fall av brott mot tystnadsplikt.

Även med beaktande av att hon frikänns från ansvar för den åtalade gärningen under åtalspunkten 1, anser hovrätten att det samlade straffvärdet för den brottslighet som hon ska dömas för ligger på fängelse i omkring ett år och tio månader. Brottsligheten har varit svårupptäckt och utförts under drygt tre månader. Den har inneburit att för rättsväsendet ytterst känsliga uppgifter har hamnat i orätta händer. De flesta av hennes brottsliga åtgärder har därtill gjorts i ett direkt syfte att förse en person inom ett kriminellt nätverk med sådana hemliga uppgifter, vilka hon dessutom måste ha förstått skulle förmedlas vidare till andra inom detta nätverk.

Hon måste ha insett vilka allvarliga, och förmodat långvariga, konsekvenser hennes brottslighet medförde för de brottsbekämpande myndigheternas arbete samt för deras och allmänhetens förtroende för domstolen.

Som en särskild omständighet vid bedömningen av brottslighetens straffvärde, utöver den betydelse denna omständighet har haft för rubriceringen av det grova dataintrånget, ska beaktas att hon har utfört brotten inom ramen för sin anställning som handläggare på en domstol. Vad som dessutom bör beaktas i än mer skärpande riktning är att hon allvarligt har missbrukat det förtroende som hade getts henne att hantera särskilt hemliga uppgifter på domstolen. Tingsrättens påföljd står därför fast.