De fyra föräldrarna åtalades för barnäktenskapsbrott då de tillsammans och i samförstånd ska ha tillåtit att deras respektive barn ingått en äktenskapsliknande förbindelse med varandra. Flickans föräldrar har därvid tillåtit att deras dotter som då var 13 år ingått en äktenskapsliknande förbindelse med en då 16-årig pojke. Vidare har pojkens föräldrar tillåtit att deras son ingått en äktenskapsliknande förbindelse med flickan.
Den äktenskapsliknande förbindelsen har ingåtts enligt regler som gäller inom en grupp och som innebär att parterna betraktas som makar och anses ha rättigheter eller skyldigheter i förhållande till varandra och innefattar frågan om upplösning av förbindelsen.
Föräldrarna förnekade gärningen.
Det har kommit fram att de åtalade och flickan ingår i gruppen muslimska romer med ursprung i forna Jugoslavien (förutom en av dem som är född i Kosovo). Enligt tingsrättens bedömning får därför fem av dem med familjer anses ingå i gruppen muslimska romer med ursprung i forna Jugoslavien, Balkan.
Öebro tingsrätt, som åklagaren, har inte ifrågasatt att man kan ingå äktenskap på så sätt som de inblandade parterna har berättat om, t.ex. att man kan gå till kommunen eller till en moské. Det är dock inte de enda sätten att ingå äktenskap. De sakkunniga vittnena har uppgett att man kan ingå äktenskap på olika sätt inom den romska kulturen och att äktenskap ofta ingås väldigt formlöst. Detta ansåg tingsrätten stämma.
Paret ansågs ha ingått en äktenskapsliknande förbindelse med varandra och att det skedde genom bröllopet som hölls den 24-26 juni 2021 på festen hemma hos pojkens föräldrar i Hallsberg.
Föräldrarna dömdes alla för barnäktenskapsbrott till fängelse ett år vardera.
Flickan och pojken har fått ett barn och har därmed haft sex med varandra. Gärningen som pojken gjort sig skyldig till rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn, vid ett tillfälle, men han skulle gå fri från ansvar enligt ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § BrB.
Göta hovrätt gör i huvudsak samma bedömningar som tingsrätten med vissa tillägg bland annat på grund av att de tilltalade har ifrågasatt om straffbestämmelsen om barnäktenskapsbrott i 4 kap. 4 c § brottsbalken är utformad på ett sätt som står i strid med legalitetsprincipen i 2 kap. 10 § regeringsformen.. I 11 kap. 14 § regeringsformen finns en bestämmelse om lagprövning som säger att om en domstol finner att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får domstolen inte tillämpa föreskriften. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.
Till stöd för påståendet har föräldrarna i huvudsak hänfört sig till Lagrådets yttrande i lagstiftningsärendet när brottet äktenskapstvång infördes (yttrandet är intaget som bilaga 12 i prop. 2013/14:208). I yttrandet framförde Lagrådet betänkligheter beträffande rekvisiten regler och grupp och att det i förhållande till äktenskapsliknande förbindelser saknas möjlighet att på ett förutsebart sätt avgränsa de förbindelser som kan komma att träffas. Lagrådet avstyrkte att bestämmelsen i fråga om äktenskapsliknande förbindelser skulle införas.
Även med beaktande av det som parterna har framfört om straffbestämmelsens utformning anser hovrätten att det inte har kommit fram skäl för att inte tillämpa bestämmelsen.
Gärningen har delvis begåtts i Serbien, men fullbordades alltså senare i Sverige. Enligt huvudregeln är svensk domstol behörig att döma över brott som begåtts i Sverige. Enligt gällande rätt anses ett brott ha begåtts där den brottsliga handlingen företogs, liksom där brottet fullbordades. Svensk domstol har följaktligen jurisdiktion att döma för brottet (se rättsfallet NJA 2008 s. 1135 och prop. 2020/21:204 sid. 96 f.). Därför avslår hovrätten yrkandet om att åtalet ska avvisas.
Omständigheterna när det gäller åtalet mot pojken är sådana att hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning såväl i fråga om att den gärning som denne har begått är att se som mindre grov, det vill säga. som sexuellt utnyttjande av barn, som i fråga om att ansvarsfrihetsregeln är tillämplig.
Tingsrättens domslut ska således stå fast även i dessa delar.
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut endast på så sätt att staten ska stå för kostnaderna i tingsrätten för försvararen, målsägandebiträdet och den särskilde företrädaren.