Ett belgiskt bolag, Carmeuse, och ett nederländskt bolag, SMAI, ingick år 1997 ett avtal som reglerar parternas förhållanden som ägare av hälften var av aktierna i det svenska bolaget SMA Svenska Mineral AB.

I september 2006 fastställdes i skiljedom att SMAI hade rätt att lösa in samtliga av Carmeuse aktier i det svenska bolaget utom en och i april 2007 meddelades en skiljedom om tvångsinlösen vari skiljenämnden fastställde att SMAI hade rätt att lösa in även Carmeuses sista aktie till det fastställda lösenbeloppet.

Carmeuse väckte talan mot skiljedomen avseende den sista aktien och åberopade att SMAI genom avtalet avstått från sin rätt att påkalla tvångsinlösen. Såväl tingsrätt som hovrätt har i mellandom funnit att SMAI hade rätt att lösa in aktien oavsett det förhållandet att SMAI genom avtal må ha avstått från sådan rätt.

Carmeuse överklagade och yrkade att Högsta domstolen, HD, skulle fastställa att SMAI inte hade rätt att inlösa den sista omtvistade aktien enligt 22 kap. aktiebolagslagen om SMAI genom avtal avstått sådan rätt.

HD konstaterar att den aktuella bestämmelsen om tvångsinlösen anger att en aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag har rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har i sin tur rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsaktieägaren.

HD uttalar att det inte är möjligt att med rättslig verkan i bolagsordningen föreskriva att någon rätt eller skyldighet till inlösen inte ska finnas eller att en sådan rätt eller skyldighet ska inträda under andra förutsättningar än den som anges i lagen.

HD beaktar dock att det i det nu aktuella målet inte är fråga om begränsningar i bolagsordningen utan ett avtal mellan aktieägarna. HD påtalar att aktieägaravtal som huvudregel endast anses binda parterna men saknar verkan i förhållande till själva aktiebolaget. Det brukar, enligt HD, sägas att ”den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen medför att avtal mellan aktieägare aldrig i frånvaro av lagstöd får aktiebolagsrättsliga verkningar” varför frågan är vad som menas med att ett avtal saknar sådana verkningar.

HD observerar att det råder delade meningar i frågan i doktrinen men att själva uttrycket närmast leder tanken till att innebörden skulle vara att aktieägaravtal inte binder bolaget eller bolagsorganen. Vidare synes lagstiftarens avsikt ha varit att låta aktiebolagslagens bestämmelser avgöra huruvida avtal som berör frågor som regleras i aktiebolagslagen kan få någon aktiebolagsrättslig verkan.

Därefter uttalar HD att de syften som föranlett regeln om tvångsinlösen ”skulle förfelas om det vore möjligt att i aktieägaravtal på förhand inskränka den rätt till tvångsinlösen som lagen ger”. HD finner därför att det inte med rättslig verkan går att avtala bort reglerna om tvångsinlösen varför SMAI har rätt att lösa in även den sista aktien.

HD fastställer därmed hovrättens domslut.