Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

HD ska pröva polisers underlåtenhet att ta upp anmälan

När poliserna kom till platsen hade de informerats om att målsäganden uppgett att han blivit biten av sin flickvän. De dokumenterade skadorna men vidtog inga andra utredningsåtgärder och tog heller inte upp någon anmälan, trots att misshandel är ett brott som faller under allmänt åtal. Nu ska HD pröva om polisernas underlåtenhet utgör tjänstefel.

De två polismännen blev beordrade till Oskarström med anledning av ett bråk mellan en man och en kvinna i nära relation. Både målsäganden och en granne hade larmat polisen. När de kom till platsen dokumenterade de målsägandens skador men hade inte vidtagit några andra utredningsåtgärder för att närmare utreda vad som inträffat. De hade inte heller tagit upp någon polisanmälan, utan en sådan upprättades först flera dagar senare.

Ansvar för tjänstefel regleras i 20 kap. 1 § brottsbalken, vars första stycke har följande lydelse: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

I 9 § polislagen (1984:387) föreskrivs följande. När en polisman får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, ska han lämna rapport om det till sin förman så snart det kan ske. En polisman får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter.

Justitieombudsmannen har vid flera tillfällen uttalat sig om denna skyldighet för en polis i nämnda avseende innebär. Sammanfattningsvis har JO därvid slagit fast att huvudregeln är att polisen utan uppskov tar emot anmälningar om brott och att någon prövning av det inträffade inte ska ske i samband med upprättande av anmälan; den prövningen ska i stället göras vid den efterföljande bedömningen av om förundersökning skall inledas eller inte (se t.ex. beslut i ärendena med dnr 1002-1987 och 3244-2004).

Halmstads tingsrätt ansåg det oklart vad som hänt på platsen och vilken information poliserna fick när de anlände dit. Polisernas uppgifter lades till grund för bedömningen och de berättade att målsäganden inte velat göra någon polisanmälan. De fotodokumenterade märken på mannens hals, som polisen trodde var sugmärken. Tingsrätten ansåg inte att märkenas utseende i sig visade att det skulle vara fråga om några bitmärken eller några allvarligare skador. Frågan var då om de båda poliserna på grundval av den information de hade tagit emot gjort sig skyldiga till tjänstefel genom att underlåta att upprätta en brottsanmälan.

Tingsrätten konstaterade att misshandel är ett brott som faller under allmänt åtal, varför det hade ålegat polismännen att självmant upprätta en brottsanmälan. Detta påverkas inte av huruvida målsäganden velat anmäla det inträffade eller inte. Det ankommer heller inte på poliserna att pröva allvaret i det inträffade. Huruvida en gärning bör leda till lagföring är något som prövas i den efterföljande bedömningen av om förundersökning ska inledas eller inte.

Polismännen hade alltså i strid med gällande föreskrifter underlåtit att upprätta en brottsanmälan. De hade därmed gjort sig skyldiga till tjänstefel. Tingsrätten bedömde emellertid att det varit fråga om ringa tjänstefel, eftersom den information polismännen fick från ledningscentralen var relativt osammanhängande och otydlig och då tjänstefelet inte lett till någon skada – vare sig från allmän synpunkt eller för någon enskild. Åtalet mot dem ogillades därför.

Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att det framgick av ljudinspelningen från polisens radiokommunikation att polismännen på väg till platsen fick veta att målsäganden uppgett att han blivit biten av sin flickvän. Kommunikationen har gått ut i bilen så att båda polismännen hört det och en av dem har bekräftat uppgifterna.

Hovrätten anser att det redan då måste ha stått klart för dem att det fanns anledning att anta att ett brott hade begåtts. De borde därför ha vidtagit erforderliga utredningsåtgärder, som att inhämta uppgifter från de inblandade personerna och eventuella vittnen om vad som inträffat. Av de skäl som tingsrätten angivit har det också ålegat polismännen att upprätta en brottsanmälan.

Eftersom både tilltalade är erfarna polismän och det rört sig om ett ingripande av relativt vanlig karaktär måste det ha stått klart för dem vilka skyldigheter de hade i den aktuella situationen. De har därmed uppsåtligen åsidosatt vad som gällde för deras uppgift som polismän och gjort sig skyldiga till tjänstefel.

Ansvar för tjänstefel ska inte dömas ut om gärningen är att anse som ringa. I detta fall finns det omständigheter som talar för en sådan bedömning, nämligen att det inte funnits misstanke om någon allvarligare form av misshandel och att tjänstefelet inte lett till någon skada i det aktuella fallet.

För en motsatt bedömning talar i första hand att det har rört sig om ett uppsåtligt åsidosättande av centrala polisiära uppgifter, som dessutom är av särskild vikt vid misstanke om våld i nära relationer.

Till skillnad från tingsrätten bedömer hovrätten alltså att det rör sig om ett tjänstefel som inte kan bedömas som ringa. Polismännen döms för tjänstefel till 40 dagsböter om 440 respektive 280 kronor.

Nu meddelar Högsta domstolen prövningstillstånd. Frågan är om de två poliserna ska dömas för tjänstefel bestående i underlåtenhet att ta upp en anmälan om brott under allmänt åtal. 

Ladda ner dokument

Namn Storlek Ladda hem

B 367-24.pdf

2 MB
Instans
Högsta domstolen
Rättsområden
Straffprocess, Polis, Ordning och säkerhet