Skatteverket beslutade att påföra ett jultidningsförlag arbetsgivaravgifter om drygt 17 miljoner kronor för redovisningsperioden december 2016. Som motivering angavs att de rabatter som bolaget erbjuder de jultidningsförsäljande barnen utgör ersättning för arbete som ska ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.
Bolaget bedriver jultidningsförsäljning genom att marknadsföra sina produkter till barn som tar upp beställningar hos släkt och vänner. Barnen som säljer jultidningar ges en rabatt på det pris som de ska betala till bolaget, och rabatten ökar i takt med beställningens värde. Barnen kan välja mellan två sorters rabatter: dels kan de behålla mellanskillnaden av det pris som tas ut av kunden och det som ska betalas till bolaget, dels kan de ta ut premie i form av varor.
Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Stockholm, som ansåg att rabatterna som utgick vid försäljning av tidningarna utgör ersättning för arbete. Rabatterna skulle därmed ingå i bolagets underlag för arbetsgivaravgifter. Rabatter vid beställningar för eget bruk ansågs dock inte utgöra ersättning för arbete och skulle således inte ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.
Det av Skatteverket fastställda avgiftsunderlaget skulle reduceras avseende beställningar för eget bruk och antal beställare per beställning i enlighet med de genomsnittsberäkningar som bolaget hade gjort. Bolaget beviljades ersättning för rättegångskostnader med 80 000 kronor.
Kammarrätten i Stockholm fastställde Skatteverkets beslut.
Rätten konstaterade att skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter omfattar betydligt fler aktörer än de som normalt brukar betecknas som arbetsgivare. Det saknas, menade domstolen, grund för att minska avgiftsunderlaget för beställningar för eget bruk och inom familjen. Skatteverkets överklaganden bifölls därför av domstolen. Bolagets ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsrätten sattes ned och yrkandet för ersättning för kostnader i kammarrätten avslogs.
Bolaget överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD. Bolaget anförde rabatterna utgår från storleken på beställningen och utgör inte ersättning för arbete. Det påstods vidare att en ersättning måste grunda sig i ett avtal om arbete för att vara avgiftspliktig samt att något sådant avtal inte existerar.
Enligt förarbetena inträder skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 § första stycket socialavgiftslagen när någon betalar ut ersättning för arbete. Det saknar betydelse om ersättningen betalas ut för en anställning eller ett uppdrag, men skyldigheten måste ha sin grund i en arbetsinsats av något slag.
Den omständigheten att det inte föreligger ett avtal om arbete saknar alltså betydelse, konstaterar HFD. Vidare framgår det av praxis, RÅ 1987 ref. 163, att ersättning till återförsäljare i form av rabatter kan medföra avgiftsskyldighet.
Att rabatterna i det aktuella fallet beräknas utifrån värdet på beställningarna, och inte i sig förutsätter någon arbetsinsats, talar emot att det föreligger ett samband mellan rabatterna och eventuella arbetsinsatser.
Det som framför allt talar för att det finns ett samband är att barnens insatser utgör själva kärnan i verksamheten. Bolaget når en vidare kundkrets genom barnen och dess försäljningsvolym är helt beroende av barnens insatser. Bolaget ansvarar dessutom för väsentliga funktioner som ligger till grund för att jultidningsförsäljningen ska komma tillstånd. Vidare får barnen utan kostnad lämna tillbaka de tidningar som inte har sålts vidare och de står därför inte någon ekonomisk risk.
Sammantaget anser HFD att det föreligger ett tillräckligt samband mellan bolagets rabatter och barnens arbetsinsatser att rabatterna ska utgöra sådan ersättning för arbete som ingår i underlaget för beräkningen av arbetsgivaravgifter.
Målet rör en fråga som har betydelse för rättstillämpningen och bolaget har därför rätt till ersättning för ombudskostnader i HFD. Det följer av 4 § skatteförfarandelagen att ersättning inte beviljas för kostnader som kan komma att ersättas enligt bland annat ett avtal. Av utredningen framgår att bolaget har en rättsskyddsförsäkring som täcker tvisten och att det har beviljats ersättning motsvarande självrisken. Någon ytterligare rätt till ersättning föreligger därför inte.