Den 30 september 2019 skadades försäkringstagaren och en förundersökning inleddes gällande försök till mord. Förundersökningen lades emellertid ner i januari 2020. Den 30 september 2019 befann sig mannen och tre andra personer i ett garage i anslutning till en restaurang i Norrtälje. I garaget uppstod någon form av konfrontation med inslag av våld mellan två av personerna.
Polis tillkallades till platsen och när polisen anlände till garaget låg mannen blodig och medvetslös på golvet. Vid händelsen drabbades mannen av hjärtstopp och har en hjärnskada samt bestående kognitiva besvär.
Han anmälde till sitt försäkringsbolag att han blivit utsatt för ett mordförsök, men försäkringsbolaget avböjde ersättning och menade att ett försäkringsfall inte hade inträffat.
Försäkringstagaren yrkade att tingsrätten skulle fastställa att han hade rätt till ersättning från överfallsskyddet i hemförsäkringen. Mannen menade att han vid misshandeln blivit fasthållen i cirka tre minuter, vilket medförde att han förlorade medvetet och fick syrebrist som orsakade hjärtstopp.
Trygg-Hansa menade att angriparna kunde agerat i nödvärn samt att försäkringstagaren inte hade följt försäkringsvillkorens aktsamhetskrav genom att han utsatte sig för risken att skadas genom att återvända till garaget samt att vara påverkad av droger.
I fråga om beviskrav konstaterade Stockholms tingsrätt att försäkringstagaren ska göra det mer antagligt att ett försäkringsfall inträffat än att så inte är fallet. Anledningen för detta lägre beviskrav var att mannen på grund av sin minnesförlust hade svårt att föra bevisning.
Försäkringstagaren skulle således göra det mer antagligt att han utsatts för misshandel genom fasthållning som orsakat honom en syrebristbetingad hjärnskada än att så inte är fallet. Enligt honom har fasthållningen gett upphov till andningssvårigheter med minskad syrgasmättnad i blodet vilket orsakat hjärtstopp och medvetslöshet.
Av ett utskrivet larmsamtal till polisen framgår att en man ringde till polisen då försäkringstagaren hade konfronterat inringaren och två ytterligare personer när de höll på att lasta på saker på en släpkärra. Enligt inringaren skulle han fått ett slag i ansiktet av mannen. När samtalet ringdes in hade mannen lämnat platsen men medan samtalet ännu pågick framgick att han hade återvänt till platsen. Tumult uppstod och en kvinna tog över samtalet med larmoperatören. Av de uppgifter hon lämnade framkom att mannen slog de andra två i hennes sällskap att de slog tillbaka och att han då hamnade på golvet och verkade livlös. Av samtalet att döma verkade inringarna uppjagade, rädda och oroliga. De bad och närmast vädjade vid flera tillfällen att polisen måste skicka någon och de nämnde flera gånger att mannen verkade påverkad och konstig.
Kvinnan, hennes sambo och hennes son berättade att situationen blivit tumultartad och att de tvingades använda våld eftersom mannen försökte gå till angrepp med en träregel. De två männen brottade ner försäkringstagaren på marken och höll fast honom i väntan på polis.
Två sakkunnigutlåtanden inhämtades. Av den enes uppgifter framgår att ett tryck mot halsen under tre minuter kan påverka luftvägar och därmed hjärtat och således leda till hjärtstillestånd. Enligt honom finns inget annat än fasthållandet som kan förklara hjärtstoppet. Den andre menade å andra sidan att vad som orsakat hjärtstilleståndet är högst oklart. Någon fastställd medicinsk orsak till hjärnskadan fanns inte enligt honom.
Enligt tingsrätten var det oklart om fasthållningen innefattade sådant tryck att det påverkade luftvägarna. Vidare finns det i målet andra hypotetiska förklaringar än fasthållningen till varför mannen drabbades av hjärtstopp och syrebrist i hjärnan. En sådan hypotes är bland annat epileptiskt anfall, som tingsrätten bedömde inte kunde lämnas utan avseende.
Det är tingsrättens bedömning att försäkringstagaren inte har presenterat sådan utredning att det framstår som mer antagligt att han utsatts för misshandel bestående av en fasthållning som tillfogat sådan påverkan på hans luftvägar att syrebrist uppstått som lett till hjärtstopp och hjärnskadan, än att så inte är fallet.
Vidare var det försäkringstagaren som startade bråket, varför männen som höll fast honom hade rätt till nödvärn. Tillfogade skador som är ett resultat av att personerna agerade i nödvärn är inte en sådan skadehändelse som omfattas av försäkringsvillkoren. Tingsrätten avslog därför försäkringstagarens käromål.
Svea hovrätt instämmer i tingsrättens bedömning att en förutsättning för att försäkringsfall överhuvudtaget ska föreligga är att gärningen inte är fri från ansvar med hänsyn till reglerna om nödvärnsrätt. Det är vidare försäkringstagaren som har bevisbördan för att försäkringsfall föreligger, alltså att han utsatts för misshandel på sätt som han har påstått och att handlandet inte varit fritt från ansvar på grund av rätt till nödvärn. Av de skäl som tingsrätten har anfört anser hovrätten dock att det lägre beviskravet ska gälla.
Gällande fasthållningen hade det framkommit att försäkringstagaren trycktes ned mot ett asfaltgolv och att den yngre mannen pressade sitt knä mot dennes rygg och höll ett tag om dennes huvud eller hals. Den äldre mannen höll i hans ben. När polis anlände till platsen var försäkringstagaren medvetslös. Handlandet uppfyller de objektiva rekvisiten för misshandel.
Det är ostridigt att mannen vid tillfället har drabbats av hjärtstillestånd som har orsakat honom hjärnskador. Frågan är om fasthållningen i sig har orsakat syrebrist som har lett till hjärtstoppet eller om orsaken kan vara en annan.
Av ett sakkunnigutlåtande och förhör med en specialist i neurologi framgick att det finns olika hypoteser men inte någon fastställd medicinsk orsak till hjärnskadan. En sådan orsak skulle kunna vara ett epileptiskt anfall, vilket försäkringstagaren tidigare haft. En överläkare bedömde emellertid att mannen i samband med att han hölls nere mot marken drabbats av försämrad andning med nedsatt syresättning av blodet i den grad att han blivit medvetslös samt att det kan vara så att hjärtat stannat.
En rättsläkare menade att fasthållningen är den klart mest sannolika orsaken till hjärtstoppet och de efterföljande hjärnskadorna. Hovrätten framhåller att rättsläkaren haft tillgång till mer fullständig information än specialisten i neurologi. Sammantaget vägde denna bevisning tyngre. Det är mer antagligt att försäkringstagaren fått hjärnskadorna av fasthållningen är att det gått till på något annat sätt.
Frågan är då om nödvärn förelegat. Mannen hade försökt ta sig in i garaget och utan anledning attackerat kvinnan och hennes son. De upplevde hans agerande som skrämmande och ringde omgående polisen. Kort därpå återkom mannen till platsen och den yngre mannen vädjade till polisen att komma. Även vid detta tillfälle uppträdde mannen aggressivt och var den första som tog till våld. Han slog den yngre mannen med en träregel, varefter männen försökte brotta ner honom. De fick ett grepp som de höll till dess att polis anlände. Sammanfattningsvis instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning att utredningen talar för att de tre personerna befann sig i en nödvärnssituation i vilken de hade rätt att använda våld som inte var uppenbart oförsvarligt.
De två männen kände sig nödgade att hålla fast försäkringstagaren. Det våld som de har utövat vid tillfället – även om det fick mycket allvarliga konsekvenser – kan utifrån omständigheterna inte anses som uppenbart oförsvarligt.
Utifrån hovrättens bedömning har försäkringstagaren inte gjort mer antagligt att han har blivit utsatt för ett misshandelsbrott som berättigar till ersättning ur försäkringens överfallsskydd än att så inte är fallet. Hans talan ogillas därför och tingsrättens dom fastställas.