Åklagaren begärde att pappan skulle dömas för hedersförtryck enligt 4 kap 4 e § brottsbalken samt misshandel.
Enligt gärningsbeskrivning hade han begått ett antal brottsliga gärningar mot sin då 13-14 år unga dotter mellan den 1 juli 2022 och den 29 juli 2023 i Stockholms stad. Det handlar bland annat om att pappan ska ha misshandlat flickan genom att utdela ett slag med knuten näve som träffade hennes huvud eller ansikte. Vidare har han dragit henne i örat så att hon föll till golvet och sedan sparkat henne.
Därtill har han misshandlat henne kontinuerligt genom att slå henne, med och utan tillhyggen, på olika sätt mot kroppen och huvudet vilket orsakat smärta och skador. Slutligen har han vid upprepade tillfällen kallat dottern för kränkande tillmälen så som " hora", vilket inneburit en kännbar fridskränkning.
Till och med slutet av juli 2023 har dottern bott tillsammans med bland annat sina föräldrar. Hon blev därefter jour- och familjehemsplacerad. Familjen bodde på Södermalm och flyttade därefter till Sköndal.
Natten mellan den 27 och 28 juli 2023 skrev dottern i en gruppchatt med sina vänner som bestod av bland andra två vittnen i målet samt en dotter till ett tredje vittne. Hon har bland annat talan om att hennes föräldrar skulle tvinga henne att bära sjal när hon började att gå i skolan igen efter sommaren, att hennes mamma sagt att hon inte får ha pojkvän, att hennes föräldrar kallade henne för olika kränkande tillmälen och att hon blivit slagen som barn samt att flera personer i hennes släkt varit på henne. Hon skrev också att hon fått påtryckningar om att bära sjal från sin mormor.
Södertörns tingsrätt konstaterade att ord står mot ord när det gäller frågan om pappan utsatt sin dotter för våld och kränkande tillmälen på det sätt som åklagaren påstått. Bevisningen består i första hand av flickans berättelse. Hennes trovärdighet och tillförlitligheten av de uppgifter hon har lämnat blir alltså avgörande för bedömningen.
I avsaknad av annan utredning, exempelvis fotografier av skador eller annan dokumentation av det flickan uppgett att hon utsatts för, ansåg tingsrätten att den övriga bevisning som lagts fram inte ger ett sådant starkt stöd till åtalet att åklagaren uppfyllt sin bevisbörda. Med hänsyn till detta ansåg tingsrätten att åtalet inte var styrkt och att pappan därför inte skulle dömas för brott.
En tingsfiskal och en nämndeman ansåg åtalet styrkt och att pappan skulle dömas för de åtalade gärningarna. Motivet för misshandelsgärningen i slutet av juli 2023, åtalspunkten 1.1, ansågs ha varit hänförligt till heder. Därmed skulle gärningarna rubriceras som hedersförtryck.
Hovrätten ställer sig helt bakom de resonemang om hur utredningen i målet ska värderas som framgår av den skiljaktiga meningen till tingsrättens dom. Hovrätten anser alltså att det genom flickans ”alltigenom trovärdiga berättelse” och det som framkommit i övrigt om hennes mående och kontakter med kompisar, deras föräldrar samt sociala myndigheter är styrkt att pappan har agerat i enlighet med åtalet.
När det gäller frågan om det också funnits ett hedersmotiv framstår det i och för sig som att våld och kränkningar förekommit som bestraffningar sedan flickan var liten och då inte hade några sådana förtecken. Händelserna i åtalspunkten 1 har dock ägt rum när hon varit mellan 13 och 14 år gammal och som framhålls i den skiljaktiga meningen i tingsrättens dom finns det flera omständigheter som talar för att heder i vart fall delvis varit ett motiv till pappans agerande.
Att föräldrar har regler om hur länge deras minderåriga barn får vara ute på kvällarna eller synpunkter på vad som är lämplig klädsel behöver inte vara ett uttryck för en hederskultur. Dottern har dock berättat om att hon ofta har kallats för hora i samband med sådana diskussioner och att gärningen i åtalspunkten 1.1 var en direkt och kraftig reaktion på att hon sa emot föräldrarna när de ville att hon skulle börja bära sjal. Det har också framkommit att vissa äldre släktingar haft synpunkter om hennes val och sätt, även om det oftast inte har framförts direkt till henne. Hovrätten anser därför sammantaget att gärningarna i åtalspunkten 1 ska rubriceras som hedersförtryck. Gärningen i åtalspunkten 2 ska rubriceras som misshandel.