Chemical Base AB fick av Skatteverket besked om ändrad beskattning av inkomståret 2014. Företaget överklagade Skatteverkets beslut till Förvaltningsrätten i Malmö. Överklagandet avvisades dock eftersom de efter anmodan att uppge yrkanden och grunder inte avhjälpt bristen.

Av 4 – 5 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att i ett överklagande ska anges vad som yrkas samt de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. Det framgår även att när ett överklagande innehåller en sådan brist att den inte kan läggas till grund för prövning i sak ska rätten avvisa överklagandet.

Eftersom företaget inte avhjälpt bristen trots föreläggande om det, avvisade alltså förvaltningsrätten överklagandet av Skatteverkets beslut.

I Kammarrätten i Göteborg anför företaget att målet gäller skattetillägg om ett väsentligt belopp och att en avvisning efter endast ett föreläggande får alltför stora konsekvenser (jfr NJA 2017 s. 683). De anser att det framgår tydligt av bolagets överklagande till förvaltningsrätten om vilken ändring de önskar.

Vidare framför de att vissa grunder finns i överklagandet och dessutom har Skatteverket fattat ett obligatoriskt omprövningsbeslut och har därmed alltså ansett att överklagandet kan prövas. Att förvaltningsrätten finner sådana brister att de avvisar överklagandet är förvirrande. Enligt praxis och förarbeten bör möjligheten till avvisning användas mycket återhållsamt, eftersom det berövar klaganden rätten att få sakfrågan prövad.

Kammarrätten anger följande skäl för avgörandet: Företaget har till förvaltningsrätten angett att de yrkar att de ska beskattas enligt en korrigerad deklaration och att påfört skattetillägg ska undanröjas alternativt sättas ned. Vidare har företaget angett att det önskar lämna in en korrigerad deklaration och att komplettering kommer att ges in.

Företaget har dock också, gett in de två första sidorna av en inkomstdeklaration för beskattningsåret. Där anges ett resultat av näringsverksamhet som är högre än det resultat som följer av det överklagade beslutet. De två sista sidorna av deklarationsblanketten, som hade kunnat förklara hur resultatet är beräknat, har dock inte getts in.

Enligt kammarrättens mening var överklagandet till förvaltningsrätten så oklart att det inte kunde läggas till grund för en prövning i sak. Yrkandet om skattetillägg var visserligen klart utformat, men är svårt att förena med uppgiften om höjt resultat i de ingivna delarna av en deklarationsblankett och yrkandet krävde därför att omständigheter anges för att det ska kunna prövas.

Kammarrätten anser mot denna bakgrund att förvaltningsrätten har haft fog för att förelägga företaget att ange yrkanden och grunder (se RÅ83 1:15 och RÅ82 Ba 66). Eftersom de inte har följt föreläggandet var beslutet om avvisning riktigt. Målet ska därmed inte prövas i sak.