En då 18-årig och en 16-årig man åtalades och dömdes för bland annat mordförsök då de, enligt åtalet, tillsammans och i samförstånd försökt döda sex män samt ytterligare två okända personer genom att avlossa flera skott med skjutvapen i riktning mot dem i Eskilstuna den 10 juni 2023. 18-åringen dömdes till 14 års fängelse och 16-åringen fick sluten ungdomsvård i ett år och sju månader.
Fyra av männen uppträdde som målsäganden i domstolen och gjorde anspråk på kränkningsersättning. Eskilstuna tingsrätt konstaterade i den del som rörde 16-åringen att vid bedömningen av om en kränkning är allvarlig har det betydelse hur den skadelidande själv har uppträtt, till exempel om den skadelidande har provocerat fram den skadegörande handlingen eller annars varit medvållande. Det kan också finnas skäl att ta hänsyn till om det är fråga om ett medvetet risktagande från den skadelidandes sida. Ett sådant risktagande kan exempelvis bestå i att söka sig till en kriminell miljö där det finns risk för att drabbas av ett sådant brott som kan ge rätt till kränkningsersättning. (Se NJA 2021 s. 1038).
Hänsyn ska således vid bedömningen av kränkningens allvar tas till hur klandervärt den skadelidandes beteende är i förhållande till den kränkning han eller hon utsätts för. Bedömningen av hur den skadelidande själv har uppträtt och i vilken proportion den åtalade gärningen står till den skadelidandes agerande kan mynna ut i att den skadelidande genom sitt handlande anses ha medverkat i så hög grad till den skadeutlösande gärningen att den drabbade inte kan anses ha blivit allvarligt kränkt av den.
Av utredningen i målet har det framkommit att skjutningen haft sin bakgrund i konflikter mellan rivaliserande kriminella gäng som målsägandena och i vart fall 16-åringen tillhört. Ett vittne har pekat ut samtliga målsäganden som begärt kränkningsersättning som medlemmar i det gäng som
finns i Nyfors i Eskilstuna. Att ingå i en sådan grupp innebär ett medvetet risktagande från målsägandenas sida. Risken för att utsättas för allvarligt våld, inklusive skjutvåld, genom denna tillhörighet måste, enligt tingsrätten, bedömas som mycket stor.
De kan därför, trots att det varit fråga om ett allvarligt angrepp på dem, inte anses allvarligt kränkta av brottet. För detta talar även deras neutrala och undvikande förhållningssätt under huvudförhandlingen till angreppet mot dem. Någon kränkningsersättning skulle därför inte utgå. Deras yrkanden om skadestånd ogillades därför. I konsekvens med detta skulle skadeståndsanspråket mot 16-åp ringens mor tillika vårdnadshavare ogillas.
Svea hovrätt konstaterar, i sin prövning av skadeståndet från 16-åringens sida, att försök till mord är ett brott av sådant slag att det normalt sett innebär att målsäganden har blivit utsatt för en allvarlig kränkning. På de skäl som tingsrätten har anfört och med stöd av den i hovrätten åberopade utredningen anser hovrätten dock att klagandenas egna ageranden i samband med gärningen har inneburit sådana medvetna risktaganden att det påverkar bedömningen av om de kan anses ha blivit allvarligt kränkta.
Hovrätten instämmer även i det som tingsrätten har framhållit om att klagandena i förhören vid huvudförhandlingen i tingsrätten har haft ett undvikande förhållningssätt till gärningen. Därutöver anser hovrätten att det inte ens av de uppgifter som klagandena själva har lämnat i förhör framgår att de blivit berörda av händelsen eller att den påverkat dem i någon nämnvärd betydelse. Mot denna bakgrund bedömer hovrätten att klagandena inte har visat att de blivit allvarligt kränkta av den aktuella gärningen. Överklagandena ska därför avslås. Tingsrättens dom i denna del ska därför stå fast.
När det gäller 18-åringen måste han dock betala 200 000 kronor vardera på grund av agerandet från försvararens sida. Här menade nämligen målsägandena att tingsrätten vid sin prövning inte beaktat att 18-åringen vitsordat att skadestånd ska utgå om domstolen kommer fram till att klagandena är att anse som målsägande. Detta utgör rättegångsfel.
Hovrättens bedömning är att det som klagandena har gjort gällande och också är det som antecknats i tingsrättens dom är den tolkning som ligger närmast till hands. 18-åringen, som genom sin dåvarande försvarare har argumenterat angående vad som gjordes gällande, har, enligt hovrätten, inte visat att vitsordandet ska tolkas på något annat sätt.
Med denna utgångspunkt borde tingsrätten, eftersom tingsrätten fann att klagandena hade utgjort måltavlor för den aktuella skjutningen, utan vidare prövning ha bifallit klagandenas skadeståndsyrkanden. Tingsrätten gjorde inte detta utan fortsatte i stället att pröva rätten till kränkningsersättning. Att pröva rätten till kränkningsersättning på detta sätt utgjorde enligt hovrättens mening rättegångsfel. Felet kan dock avhjälpas i hovrätten. Parterna har argumenterat i frågan.
Hovrättens slutsats i denna del blir således att tingsrättens dom i denna del ska ändras och att 18-åringen är bunden av sitt vitsordande. Detta leder till att klagandenas skadeståndsyrkanden ska bifallas så att de ska ha 200 000 kronor vardera.
Vid denna utgång finns det inte skäl att pröva övriga invändningar i målet.