Fysioterapeuten dömdes av Attunda tingsrätt till fyra års fängelse för våldtäkt, grovt sexuellt ofredande och brott mot tystnadsplikten mot sammanlagt nio målsägande. Han friades dock för de 15 fall av kränkande fotografering mot patienter under behandling som han åtalats för. Bilder har tagits på patienternas rumpa och anus utan deras vetskap.
Det stod, enligt Attunda tingsrätt, klart att fysioterapeuten i samtliga fall utan målsägandenas vetskap tagit bilder med sin mobilkamera under pågående behandling. Bilderna har i samtliga fall enligt tingsrätten tagits olovligen och i hemlighet. Samtliga bilder är klart integritetskränkande.
Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme, döms enligt 4 kap. 6 a § brottsbalken för kränkande fotografering till böter eller fängelse i högst två år.
Bestämmelsen förutsätter, noterade tingsrätten, även att personen som blir fotograferad befinner sig på vissa särskilda platser, nämligen ”inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat liknande utrymme”. Frågan för tingsrätten att besvara var om bestämmelsen omfattar platsen för där bilderna är tagna, det vill säga den tilltalades behandlingsrum. Den enda plats som kan bli aktuell är ”annat liknande utrymme”.
Med ”annat liknande utrymme” avses enligt förarbetena exempelvis provhytter, duschrum eller bastu. Det spelar inte någon roll om till exempel dörren är helt stängd eller draperiet helt fördraget (se prop. 2012/13:69 s. 40). Vad som avses är utrymmen som är avsedda för särskilt privata förhållanden (a.prop. s. 27).
I Svea hovrätts avgörande RH 2016:58 har ett undersökningsrum vid en vårdmottagning inte anses omfattas av bestämmelsen om kränkande fotografering. Hovrätten har motiverat sitt ställningstagande med att de i lagtexten och i förarbetena angivna utrymmena har en helt annan karaktär än ett undersökningsrum.
Tingsrättens slutsats var att ett behandlingsrum för en fysioterapeut bör på samma sätt som för en läkares undersökningsrum med hänsyn till nämnda RH-avgörande inte omfattas av bestämmelsen om kränkande fotografering. Tingsrätten gjorde därför bedömningen att fotograferingen inte skett på en sådan plats som avses i 4 kap. 6 a § första stycket brottsbalken. Platsen som avses i åtalet utgör därmed inte sådant utrymme som krävs för straffansvar, trots att det framstår som uppenbart att bilderna upplevts som djupt integritetskränkande. Fysioterapeuten frikändes från samtliga åtalspunkter som rörde kränkande fotografering.
Svea hovrätt konstaterar att under lagstiftningsarbetet valde man av olika skäl att endast kriminalisera fotografering som skedde på vissa utpekade platser. Flera remissinstanser lyfte att det så kallade platsrekvisitet kunde ge upphov till tillämpningsproblem. Bland annat anförde JK att det fanns flera platser jämförbara med dem som räknats upp i promemorian, till exempel vistelse på ett sjukhus, och att den valda ordningen riskerade att skapa osakliga skillnader mellan fall som måste anses lika straffvärda.
Regeringen konstaterade att den valda lösningen visserligen inte var invändningsfri, men ansåg med hänsyn till bland annat kravet på förutsebarhet dock att tillämpningsområdet måste få en snäv och tydlig avgränsning, även om detta oundvikligen kunde medföra att skyddsvärda platser inte skulle omfattas av regleringen. (Se prop. 2012/13:69 s. 21 och 24 ff.) Mot denna bakgrund, och med hänsyn till den restriktiva tolkning som ska göras av bestämmelsen, instämmer hovrätten i tingsrättens slutsats att den plats som avses i åtalet inte ryms av begreppet ”liknande utrymme” i straffbestämmelsen. Mannen ska således inte dömas för kränkande fotografering.
En tillförordnad hovrättsassessor och en nämndeman är skiljaktig och vill fälla mannen för kränkande fotografering. De skriver: ”Enligt vår mening finns det stora likheter mellan ett behandlingsrum för massage och de exempel som nämnts i förarbetena. Det är fråga om ett slutet utrymme där den enskilde, för att kunna få behandlingen, behöver klä av sig, i vart fall delvis. Det är således fråga om ett utrymme som, enligt vår mening, är avsett för sådana särskilt privata förhållanden där den enskilde inte ska behöva tåla att bli fotograferad. Trots den restriktiva tolkning som ska göras av bestämmelsen anser vi därmed att ett behandlingsrum för massage omfattas av begreppet liknande utrymme i 4 kap. 6 a § brottsbalken”.
Till skillnad från majoriteten vill de alltså döma fysioterapeuten för 15 fall av kränkande fotografering.