Solna tingsrätt bestämde att 34-åringen som förverkat värde skulle betala 470 000 kronor till staten. Bakgrunden var att det den 11 januari 2025 genomfördes en fordonskontroll där mannen som förare av en Audi RS6 av 2021 års modell stannades. Han hade stoppats och kontrollerats som förare av bilen vid fyra tidigare tillfällen sedan maj 2024.
Av köpekontraktet framgår att mannens mamma köpte bilen för 1 015 000 kronor den 29 april 2024 av företaget We Car i Sverige AB. Köpet finansierades genom 520 000 kronor i handpenning och ett lån på 495 000 kronor. Modern är registrerad som ägare till bilen i vägtrafikregistret. Bilen värderades den 17 januari 2025 vid en fysisk/okulär besiktning till marknadsvärdet 1 200 000 kronor.
34-åringen har under inkomståren 2019–2023 enligt Skatteverket haft en fastställd förvärvsinkomst på mellan 0–418 500 kronor. Under oktober, november och december 2024 fick han arbetslöshetskassa.
Om det är klart mera sannolikt att egendom härrör från brottslig verksamhet än att så inte är fallet, ska egendomen enligt 36 kap. 5 § första stycket brottsbalken förverkas (självständigt förverkande). Av åklagarens framlagda bevisning stod det för tingsrätten klart att den del av kontantinsatsen som 34-åringen stått för utgör mer än en årsinkomst för honom. Utredningen visar att hans del av kontantinsatsen inte står i proportion till hans legitima förvärvskällor eller förmögenhetsförhållanden i övrigt.
Sedd för sig ansågs åklagarens bevisning så stark att den var tillräcklig för att uppfylla beviskravet klart mera sannolikt. Det ålåg därför 34-åringen att förklara hur han fått pengarna.
Han har gjort gällande att han finansierat sin del av köpeskillingen genom en gåva från en person och genom ett lån från företaget All Source AB. Detta var inget som tingsrätten trodde på utan i stället var det klart mera sannolikt att pengarna härrör från brottslig verksamhet än att så inte var fallet.
En oenig Svea hovrätt avdelning sju konstaterar att det av kommentaren till aktuell bestämmelse framgår att stor vikt bör läggas vid bedömningen av åklagarens finansiella utredning. ”Utgångspunkten torde vara att om förverkandesvarandens inkomst- och förmögenhetsförhållanden innebär att det framstår som helt osannolikt att egendomen förvärvats med lagliga medel är det klart mer sannolikt att den härrör från brottslig verksamhet” (se 18 november 2025, JUNO, kommentar till 36 kap. 5 § brottsbalken). Frågan om egendomen härrör från brottslighet ska dock alltid avgöras utifrån en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.
Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att mannens del av kontantinsatsen, det vill säga 470 000 kronor, inte står i proportion till hans legitima förvärvskällor eller förmögenhetsförhållanden i övrigt. Vid en samlad bedömning anser hovrätten att åklagarens bevisning är sådan att beviskravet är uppfyllt. 34-åringen behöver därför förklara hur han har kommit i åtnjutande av bilen. Hovrätten anser dock sammantaget att de uppgifter mannen lämnat om såväl gåvan som lånet saknar trovärdighet.
Tingsrättens dom ska dock ändras på så sätt att i stället för personbilen ska i beslag tagen kontobehållning om 470 000 kronor förverkas. Hovrätten har nämligen tillåtit åklagaren att i hovrätten framställa yrkande om förverkande enligt 36 kap. 8 § brottsbalken av i beslag tagen kontobehållning om 470 000 kronor och samtidigt beslutat att beslaget av bilen ska hävas.
Ett hovrättsråd är emellertid skiljaktigt och vill höja beviskravet jämfört med hur det tillämpats av tingsrätten och hovrättsmajoriteten. Hovrättsrådet konstaterar att vid självständigt förverkande förutsätts inte att den som förverkandeyrkandet riktat sig mot samtidigt lagförs för ett vinstgivande brott.
Mot denna bakgrund är det enligt hovrättsrådets mening ”tveksamt om beviskravet från den tidigare lydelsen av utvidgat förverkande upprätthålls, om det enda åklagaren lägger fram som utredning är att innehavet av egendom inte står i proportion till innehavarens legitima förvärvskällor eller förmögenhetsförhållanden i övrigt”.
Lagrådets påpekande att det ”för egen del (har) svårt att se att paragrafens beviskrav skulle vara uppfyllt enbart genom att egendomens innehavare inte kan dokumentera inkomster som svarar mot egendomens värde” är i linje med att självständigt förverkande på sätt angivet ovan skiljer sig från utvidgat förverkande.
Såvitt rådet kan se har inte regeringen fjärmat sig från det uttalandet i propositionen, inte minst genom att det i författningskommentaren sägs att disproportion mellan tillgångar och legitima förvärvskällor ”allmänt sett” leder till slutsatsen att egendomen härrör från brottslig verksamhet, för att därefter radas upp andra omständigheter som kan leda till den slutsatsen. Därutöver sägs att det måste avgöras utifrån en helhetsbedömning om beviskravet är uppfyllt.
Det förhållandet att 34-åringens inkomst- och förmögenhetsförhållanden varit sådana att han inte genom egna eller lånade medel har haft möjlighet att förvärva bilen innebär enligt min mening inte ensamt att beviskravet är uppfyllt.
Härefter konstaterar hovrättsrådet att åklagaren inte lagt fram några särskilda omständigheter kring egendomen eller hur den påträffades som kan tala för att den härrör från brottslig verksamhet. Detta leder fram till den sammantagna bedömningen att de omständigheter som åklagaren lagt fram inte når upp till beviskravet att det är klart mera sannolikt att egendomen härrör från brottslig egendom än att så inte är fallet.