Mannen åtalades för misshandel samt vållande till kroppsskada, grovt brott. Beträffande vållande till kroppsskada hade han, enligt åtalet, orsakat kvinnan hjärtstopp, långvarig medvetslöshet samt permanenta syrebristframkallande hjärnskador genom att långvarigt hålla ett kraftigt strypgrepp om sin särbos hals så att hon inte kunde andas. Skadorna har varit livshotande.
När det gäller misshandeln ska han ha utsatt kvinnan för strypvåld mot halsen genom att ta ett kraftigt och långvarigt tag med handen runt hennes hals med andnöd som följd. Händelsen inträffade den 3 februari i Vännäs kommun i Västerbotten.
Den tilltalade och målsäganden träffades och blev särbor år 2021. Under relationen hade de strypsex, som kvinnan deltog frivilligt i. Hon har i tingsrätten berättat att hon försökte ”ta” strypningarna längre och längre och att hon brukade ge en signal – som att lyfta upp handen – när hon inte klarade av det längre utan att bli medvetslös.
28-åringen har sagt att han inte var medveten om att hon försökte hålla ut längre och längre, men när han tänker tillbaka inser han att han kunde hålla greppen längre år 2024 än i början av deras relation. Hon vande sig. Han märkte aldrig att det gick för långt vid något tillfälle förutom det som åtalen gäller.
På dagen för de åtalade gärningarna – den 3 februari 2024 – kom kvinnan hem till 28-åringen. Han var inne i ett missbruk och hade druckit alkohol. Kvinnan har på grund av sina skador inte något minne av vad som hände just vid detta tillfälle. Mannen har i tingsrätten sagt bland annat att han och särbon hade sex. Hon låg på magen och han låg över henne med sin mage mot hennes rygg. Därför såg han inte hennes ansikte. Under akten kopplade han olika strypgrepp på henne under cirka tio till femton minuter.
Han höll sin ena arm runt hennes kropp med sin hand mot hennes strupe och växlade mellan att trycka åt och släppa på trycket. Sedan kände han att hennes kropp blev ”konstig”, han fick inte den respons från den som man annars får vid sex, och det tog ytterligare tio till femton sekunder innan han slutade och la sig ned vid hennes sida för att se om hon var ledsen eller vad det var frågan om. Då såg han att hennes ansikte var helt uttryckslöst.
Det finns alltså bara mannens ord på hur han ströp kvinnan. Hans version har egentligen inte ifrågasatts och i den del av målet som gäller ansvar för brott utgick tingsrätten från hans berättelse. Domstolen utgick även från att kvinnan vid detta tillfälle deltog frivilligt i strypsex.
Mannen påbörjade hjärt-och lungräddning på sin särbo: först skedde det i sängen, men strax därefter på golvet. Klockan 15.33 ringde han 112 efter hjälp och räddningstjänsten kom och tog över hans livräddningsförsök. Där och då slog inte kvinnans hjärta, men de lyckades starta det innan hon fördes med ambulans till Norrlands universitetssjukhus. Även polis kom till lägenheten och grep 28-åringen kl. 15.55. Han lämnade ett blodprov kl. 16.54 som visade att han då ännu hade i varje fall 1,81 promille alkohol i blodet.
Efteråt har det konstaterats att kvinnans skador var livshotande och att hon fick hjärnskador. Hon har ännu inte återhämtat sig från detta.
Frågan som Umeå tingsrätt, vars dom hovrätten fastställer, skulle svara var följande: Har 28-åringen utifrån de förutsättningar som nu har givits gjort sig skyldig till misshandel och vållande till kroppsskada, grovt brott? Eller innebär kvinnans samtycke till strypsex att mannen höll sig inom ramarna för vad som kan anses tillåtet i ett pars sexliv? Var hans oaktsam till den grad att han har skuld i det som hände?
Utifrån de förutsättningar som tingsrätten utgick ifrån har kvinnan samtyckt till strupgreppet och den efterföljande andnöden. Hon kan också anses ha samtyckt till risken för medvetslöshet och de faror som det kan innebära. Att samtycka till en risk eller fara är dock inte detsamma som att samtycka till en skada. (Jfr Petter Asp, Magnus Ulväng och Nils Jareborg, Kriminalrättens grunder, andra upplagan, 2013, s. 228 p. 8) Ingen av de inblandade har ens påstått att målsäganden skulle ha gett sitt samtycke till att 28-åringen skadade henne så svårt. Så kan det knappast heller ha varit.
Eftersom det inte fanns samtycke till konsekvenserna av vållandebrottet kan reglering i 24 kap. 7 § brottsbalken inte leda till att kvinnan ska frikännas från den gärningen. Vidare bedömer tingsrätten att den misshandelsgärning som han är åtalad för var oförsvarlig på det sätt som avses i 7 §. Av rättsintyg framgår nämligen att mannen ströp sin särbo tillräckligt hårt för att det skulle uppstå blåmärken på bland annat halsen och av hans egna uppgifter höll han var sitt grepp i tio till femton sekunder efter att han hade märkt att hennes kropp blev ”konstig”. Tio till femton sekunder är en lång tid i det här sammanhanget och våldet var livsfarligt. Därför var det oförsvarligt. (Jfr Hovrätten för Övre Norrland i Rättsfall från hovrätterna, RH 2015:1.)
En annan invändning mot åtalet är att strypningen skulle vara tillåten inom ramarna för principen om ”social adekvans”. men det kan, enligt rätten, knappast påstås att det från en samhälleligt synpunkt är vare sig önskvärt eller tolererbart att nästan beröva sin flickvän livet genom strypning.
Varken samtycke enligt 24 kap. 7 § brottsbalken eller social adekvans kunde alltså frikänna mannen.
Bedömningen av om en gärning kan anses ha varit oaktsam på det sätt som förutsätts i 3 kap. 8 § brottsbalken bygger i första hand på en värdering av de risker som är förknippade med den och om det utifrån dessa finns skäl att avstå från att utföra gärningen. Av betydelse för bedömningen är båda vilka typer av följder som det finns risk för och hur stora dessa risker är. När risken avser en så allvarlig följd som dödsfall måste också relativt små risker beaktas. (Se p. 14 i NJA 2020 s. 397.)
Det framstår för tingsrätten som närmast självskrivet att mannens handlande som utgångspunkt innebar sådana avsevärda risker för kvinnans hälsa att det inte kan tolereras. I det här målet har det emellertid framkommit att kvinnan ”härdade” sig själv genom att låta strypningarna gå längre och längre. När hon inte klarade det längre kunde hon till exempel räcka upp en hand som signal innan hon blev medvetslös. Utifrån vad som har framkommit i målet utgår tingsrätten från att hon vid just det åtalade tillfället inte gjorde någon form av stoppsignal.
Får hennes eget beteende i dessa avseenden betydelse för prövningen om mannens risktagande kan anses otillåtet? Enligt tingsrätten innebär inte kvinnans eget agerande – eller brist på agerande – någon ändring av oaktsamhetsbedömningen. Det var fråga om livsfarligt våld och det finns alltid en risk att den som stryps inte kan (eller hinner) ge tecken innan det har gått för långt – det vill säga att denna har inte möjlighet att hantera riskerna. Än mindre har denna möjlighet att hantera dessa om han eller hon redan är medvetslös eller åtminstone är på väg in i medvetslöshet – som kvinnan tycks ha varit innan mannen helt släppte sitt grepp efter tio eller femton sekunder efter att hennes kropp hade blivit ”konstig”.
Mannens gärning har alltså varit oaktsam och otillåten på det sätt som 3 kap. 8 § brottsbalken kräver. Detsamma gäller också den gärning som åklagaren vill rubricera som misshandel. Frågan är då om han har skuld i det inträffade: misshandlade han 28-åringen med uppsåt till effekten och med oaktsamhet till de allvarliga skadorna?
28-åringen måste därför ha insett att det fanns en risk för att det kunde gå så illa som det faktiskt gjorde och att de inte var givet att kvinnan skulle hinna signalera innan det var för sent även om hon hade kunnat göra det vid tidigare tillfällen. Inte heller släppte han taget direkt när man märkte att hennes kropp blev ”konstig”. Med andra ord var han medvetet oaktsam i förhållande till skadorna som han orsakade.
På det skäl som åklagaren har angett bör gärningarna rubriceras som ett fall av misshandel samt vållande till kroppsskada, grovt brott. Därför dömer tingsrätten mannen för båda brotten.
Med beaktande av bland annat mannen höga grad av medveten oaktsamhet bedömde tingsrätten att brotten skulle kunna motivera ett straffvärde på fängelse ett år. Han gjorde hjärt- och lungräddning och räddade livet på särbon och ringde efter hjälp hos 112. Han uppgav där och då att kvinnan var medvetslös efter strypsex. Med andra ord har han alltså begränsat de skadliga verkningarna, men även frivilligt angett sig. (Se 29 kap. 5 § första stycket fjärde och femte punkten brottsbalken.) Detta bör få ett tydligt genomslag på så sätt att det tänkta fängelsestraffet sätts ned till sex månader, allra helst som mannen förlorade sin anställning när han frihetsberövades för brotten han nu döms för.
Fängelsestraffet kunde dock ersättas med skyddstillsyn i förening med den särskilda behandlingsplan som Kriminalvården har föreslagit. Han dömdes också att betala skadestånd till kvinnan med 219 565 kronor.
Tingsrätten kände sig föranledd att skriva följande: ”Påföljden kan säkert framstå som mild i somligas ögon, med hänsyn till [kvinnans] allvarliga skador. Emellertid döms [den tilltalade] enbart för att med uppsåt ha orsakat [kvinnan] andnöd; de övriga och allvarligare skadorna orsakade han ”bara” genom medveten oaktsamhet. Den samlade brottslighetens straffvärde är därför väsentligt lägre om han hade haft uppsåt till allt”.
Hovrätten för Övre Norrland fastställer domen.