Lexnova Nyheter

Sveriges största juridiska nyhetstjänst – bevakning av rättsfall, lagstiftning och förarbeten inom alla rättsområden och instanser.

Slussens buller som drabbar restaurangerna täcks av kommunens miljardförsäkring

Skador som restaurangen Eriks Gondolen drabbats av i form av oljud och vibrationer till följd av arbetet med nya Slussen omfattas av den försäkring på miljardbelopp som Stockholms kommun tecknat. Att det, som försäkringsbolaget hävdar, bara skulle gälla exempelvis sprängningar eller rör som av misstag grävs av håller inte. Domen påverkar skaderegleringen för många restaurangägare.

Slussens buller som drabbar restaurangerna täcks av kommunens miljardförsäkring

Stockholms kommun genom dess exploateringsnämnd har under flera år planerat en ombyggnad av Slussen i centrala Stockholm. I 2010 års genomförandebeslut för Slussenprojektet angavs bland annat att byggnadsarbetena skulle komma att bli omfattande samt att de ofrånkomligt skulle komma att innebära störningar för framkomligheten i området.

Vidare angavs att det i närområdet skulle komma att ske påverkan genom byggstörningar och att det också skulle kunna bli aktuellt med intrång i närliggande fastigheter. Slutligen gjordes bedömningen att det fanns stor risk för att ersättningar för intrång och skadestånd skulle behöva betalas.

Kommunen fattade ett reviderat genomförandebeslut år 2015. I underlaget för beslutet angavs bland annat att ett antal risker hade identifierats i ett tidigt skede vilka kvarstod som direkt projektpåverkande risker, däribland ersättning och skadestånd till fastighetsägare och sakägare. Det angavs vidare att de identifierade riskerna, innefattande bland annat skadestånd, innebar osäkerheter som värderades till cirka 1 550 miljoner kronor, eller ca 23 procent av den totala entreprenad- och byggherrekostnaden.

Upphandlade försäkring

Därför upphandlade kommunen under år 2016 en projektförsäkring. Under upphandlingsförfarandet gavs anbudsgivarna möjlighet att ställa frågor om upphandlingen. Upphandlingen resulterade i att kommunen den 15 juni 2016 tecknade en allrisk- och ansvarsförsäkring med Zurich International plc (Irland), filial Sverige (”Zurich”), Swiss Re International, filial af Swiss Re International SE Luxembourg och HDI Danmark, filial af HDI Global SE där Zurich fungerade som skadereglerare för samtliga försäkringsgivare.

Entreprenadarbetena inleddes sommaren 2016 och är planerade att pågå till och med år 2025. Ett antal näringsidkare, främst restauranger, i området kring Slussen har framställt ersättningsanspråk mot kommunen med anledning av Slussenprojektet. Kraven har i huvudsak grundat sig på minskat rörelseresultat till följd av buller, skakningar och begränsad tillgänglighet och visibilitet som näringsidkarna påstår har orsakats av Slussenprojektet.

En av näringsidkarna är Eriks restaurang Saltsjön AB, eller Eriks Gondolen, som den 5 oktober 2016 riktade ett krav mot Stockholms kommun på ersättning för skada. Grunden för kravet var att Gondolen påstod sig ha drabbats av minskad omsättning på grund av begränsad tillgänglighet, oljud och vibrationer som hade samband med Slussenprojektet. Kommunen anmälde kravet till försäkringsgivarna den 3 februari 2017 under åberopade att kravet omfattades av ansvarsmomentet i projektförsäkringen och därmed berättigade kommunen till försäkringsersättning.

Försäkringsgivarna begärde under sommaren 2017 vissa kompletteringar från Gondolen. Vid ett möte mellan Zurich och kommunen den 4 december 2017 meddelade Zurich att Försäkringsgivarna avböjde försäkringsskydd, vilket Zurich skriftligen bekräftade i ett brev till kommunen den 11 december 2017.

Väckte talan i mark- och miljödomstolen

Den 16 maj 2018 väckte Gondolen talan mot Stockholms kommun i Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt och yrkade att kommunen skulle utge ersättning till Gondolen på grund av störningar i anledning av Slussenprojektet. Grunden för yrkandet var att ombyggnationen av Slussen stör Gondolens verksamhet genom buller, avspärrningar och en förfulning av landskapsbilden. Kommunen har bestritt Gondolens yrkande.

Den aktuella tvisten rör frågan om Gondolens krav, som riktats mot kommunen med anledning av Slussenprojektet, omfattas av det som domstolen kallar projektförsäkringen och om försäkringsgivarna därmed är skyldiga att utge försäkringsersättning till kommunen med anledning av det.

Försäkringsgivarna håller med om att den aktuella skadan omfattas av försäkringens ordalydelse och att det inte finns några tillämpliga undantag i omfattningsvillkoren som gör att Gondolens krav inte ska omfattas av försäkringen. Ett försäkringsavtal kännetecknas dock i grunden av ett osäkerhetsmoment där det råder ovisshet avseende om ett skadefall någonsin kommer att inträffa eller vid vilken tidpunkt ett skadefall kommer att inträffa.

Täcker inte förväntade skador

Även om detta inte framgår av försäkringens ordalydelse gäller denna grundläggande förutsättning ändå för försäkringens tillämplighet. Projektförsäkringen omfattar därmed inte skador som är förväntade och förutsägbara eller som kommunen själv har kunnat bestämma om de ska inträffa eller inte.

Av de beslut som kommunen fattade i tiden för försäkringens tecknande framgick att Slussen skulle byggas om på ett visst sätt och att näringsidkare så som Gondolen skulle påverkas negativt av ombyggnationen. Eftersom denna skada var förutsägbar vid projektförsäkringens tecknande utgör den, enligt försäkringsgivarna, inte en skada som omfattas av försäkringen.

Det aktuella försäkringsvillkoret saknar visserligen en uttrycklig begränsning med hänsyn till skadans förutsägbarhet. Ovisshet är emellertid en grundläggande förutsättning för alla försäkringsavtal. Att försäkringsvillkoret saknar en uttrycklig och direkt tillämplig begränsning avseende att ovisshet ska föreligga innebär inte att denna grundläggande förutsättning för försäkringens tillämpning inte ska gälla.

Kräver tydlighet

Om avsikten varit att försäkringen även skulle ge skydd mot skador som var förväntade och förutsägbara har det ålegat kommunen att iaktta särskild tydlighet om detta vid upphandlingen av försäkringen. Denna tydlighet har varit påkallad eftersom en sådan omfattning påtagligt avviker från var som normalt sett karaktäriserar en försäkring.

Stockholms tingsrätt konstaterar inledningsvis att syftet med försäkringar normalt är att ge ekonomiskt skydd mot risker som på olika sätt kan leda till förlust för en skadelidande. Den försäkrade risken kan härvid avse händelser som på förhand inte har varit möjliga för försäkringstagaren att förutse. Så är exempelvis fallet vid olyckshändelser som plötsligt inträffar inom ramen för den försäkrades verksamhet.

Det är även möjligt att en försäkringstagare på förhand inser risker i den verksamhet som försäkringstagaren bedriver. Försäkringstagaren kan då välja att själv svara för den risken genom sin egen budgetering eller överföra risken på ett försäkringsbolag genom tecknandet av en försäkring. Genom försäkringen byts därmed den osäkra risken som består i hotet av att tvingas betala skador ut mot en säker risk, nämligen den att betala en på förhand fastställd premie.

Större risker medför högre premie

Gemensamt för alla skadeförsäkringar är att det normalt krävs ett osäkerhetsmoment för riskens inträde för att den uppkomna skadan ska kunna omfattas av en försäkring. Att en försäkringstagare på förhand identifierar en risk för skadans inträde medför emellertid inte att skadan i sig är oförsäkringsbar. Riskerna för en skadas förverkligande styrs istället främst genom försäkringens premiesättning. Ju större risker som identifieras vid försäkringens tecknande desto högre premie krävs normalt för försäkringen.

Det förekommer emellertid risker som försäkringsbolagen inte alls är villiga att befatta sig med. Enligt den allmänna principen om försäkringsbarhet utesluts vissa risker från försäkringsrättens område som inte anses uppfylla de grundläggande förutsättningarna som gör dem försäkringsbara. Ett exempel på detta är undantaget för säkra skadehändelser. Skador som uppkommer under sådana omständigheter att det i det närmaste är klart att skada kommer att inträffa faller utanför försäkringsområdet. Detta på grund av att det i dessa fall inte är fråga om någon sådan slumpmässig situation som en försäkring avser att skydda. Det är istället fråga om ett medvetet risktagande eller handlande mot bättre vetande, som inte ansetts skyddsvärt genom försäkring.

I motsats till säkra skadehändelser talar doktrinen i allmänhet om ett krav på ovisshet för en skadas inträde som en förutsättning för försäkringsbarhet. Professor Jan Hellner har beskrivit att en händelse, vars inträffande inte erbjuder något verkligt osäkerhetsmoment – vilket exempelvis är fallet vid normal förslitning av ett föremål i samband med användning – inte kan täckas genom försäkring. Även professor Bertil Bengtsson har anfört att ovissheten är ett nära nog nödvändigt inslag i alla försäkringsavtal, eftersom det annars skulle vara meningslöst att försäkra sig mot händelser som med säkerhet kan förutses, med hänsyn till den höga premiesättningen.

Avtalet saknar mening om risker kan förutses

Tingsrätten skriver lakoniskt: ”Kan man med säkerhet förutse att en skada uppkommer, eller kan försäkringstagaren själv bestämma när detta inträffar, saknar försäkringsavtalet mening”.

Med hänsyn till detta anser tingsrätten att både doktrin och förarbeten ger stöd för att det finns en allmän försäkringsrättslig princip att en skada måste vara oviss för att det ska vara fråga om försäkring i försäkringsteknisk mening. Med detta krav avses att undanta närmast säkra och oundvikliga skador eller skador som helt beror på försäkringstagarens egna risktaganden. En skada som i någon mån innehåller ett osäkerhetsmoment i form av om eller när ett försäkringsfall kommer att inträffa utgör således en skada som normalt kan omfattas av en försäkring.

Försäkringsgivarna har emellertid gjort gällande att försäkringsrätten även uppställer ett villkor på att krav i anledning av en skada måste vara oförutsebara för att kunna omfattas av en försäkring. Tingsrätten delar i denna del inte försäkringsgivarnas uppfattning. Det är visserligen möjligt för en försäkringstagare som identifierat vissa förutsebara risker att själv avsätta ett motsvarande belopp för att skydda sig mot den eventuella skadehändelsen, i likhet med vad försäkringsgivarna har anfört.

Detta medför dock inte att risken eller den förutsebara skadan i sig är oförsäkringsbar. Att en skada är förutsebar vid försäkringens tecknande eller vid senare inträffade förhållanden regleras närmast genom premiesättningen, där en förhöjd risk för en skadas inträffande normalt leder till en högre premie. Det kan däremot finnas skador som anses vara så vanligt förekommande att det ur försäkringsbolagens perspektiv varken är rimligt eller förnuftigt att låta dem täckas av en försäkring.

Säkra skador

För att det ska vara fråga om ett sådant fall måste det dock närmast vara fråga om säkra skador. Tingsrätten konstaterar även att det på försäkringsrättens område råder avtalsfrihet och att parterna, utöver vad som följer av tvingande lagstiftning, har möjlighet att avtala om vilka skador som ska omfattas av en försäkring. Försäkringsbolagen har således möjligheten att bedöma vilka risker de är villiga att försäkra och till vilken prissättning.

När det gäller den gemensamma partsavsikten säger domstolen sammanfattningsvis att utredningen i målet inte ger stöd för att parterna haft en gemensam partsavsikt som avviker från projektförsäkringens ordalydelse. Utredningen talar istället närmast för att båda parterna varit av uppfattningen att sådan skadeståndsskyldighet som görs gällande i Gondolenkravet skulle omfattas av försäkringen.

Tingsrätten tar därefter ställning till om projektförsäkringen innehåller en begränsning till ovissa och/eller oförutsebara skador utifrån en objektiv tolkning av försäkringsvillkoret. Det anser inte domstolen.

Gondolens skador inte oförsäkringsbara

Frågan är då om Gondolenkravet utgör en oviss skada som omfattas av projektförsäkringen. Tingsrätten anser att det inom försäkringsrätten finns ett allmänt gällande krav på att en skada ska vara oviss för att omfattas av en försäkring. Det allmänna kravet på ovisshet får dock inte till följd att en säker skada automatiskt utesluts från en försäkring. Med hänsyn till den avtalsfrihet som råder på försäkringsrättens område har parterna själva möjlighet att avtala om försäkringens omfattning i den mån en begränsning inte följer av tvingande lag.

Enligt tingsrätten kan inte risken för skadeståndsskyldighet mot Gondolen anses ha varit så säker att risken skulle vara oförsäkringsbar. Gondolenkravet omfattas därmed av projektförsäkringen, förutsatt att det faller inom försäkringstiden.

Tingsrätten fastställer därmed att försäkringsgivarna, enligt de villkor som följer av projektförsäkringens ansvarsmoment ”Third Party Liability”, är skyldiga att utge försäkringsersättning i anledning av det yrkande som Gondolen har framställt vid Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt.

Stockholms kommun ska ha ersättning för sina rättegångskostnader med drygt tre miljoner kronor.

Instans
Tingsrätterna
Rättsområden
Försäkringsrätt, Infrastruktur, Buller, Entreprenadrätt, Avtalsrätt