Patientens samtycke är en grundläggande rättslig utgångspunkt för hälso- och sjukvård. Men vad gäller när en vuxen patient inte själv kan ta ställning till den vård som behövs? När får vård ändå ges, vilken betydelse har patientens tidigare uttryckta vilja och kan närstående eller ställföreträdare träda in i patientens ställe? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei analyserar rättsläget och den gråzon som uppstår när vårdbehovet kvarstår men patienten på grund av nedsatt beslutsförmåga inte själv kan lämna ett giltigt samtycke.