Skatteverket beslutade bland annat att höja arbetsgivaravgifterna för Allra Pension AB sedan två företrädare för bolaget ingått vissa överenskommelser med företrädare för Oak Capital Group AB genom bland annat ett särskilt avtal (tilläggsavtalet).
Överenskommelserna innebar, enligt Skatteverket, att de tre fonderna, som Allra förvaltat via samarbetsavtal och avtal om diskretionär fondförvaltning med fondbolaget Aivatgus AB, förvärvat warranter till ett pris överstigande marknadsvärdet. Samtidigt har företrädarna i avtal personligen tillskrivits en ersättning om 81 850 000 kronor. Den verkliga innebörden av de olika avtal som upprättats är, enligt Skatteverkets uppfattning, att de ingåtts i syfte att berika ett antal personer via en konstruerad prissättning av warranter som sålts in i fonderna. Medlen som frigjorts via warrantaffärerna har därefter slussats vidare till respektive avtalspart. Beloppen har kommit företrädarna tillgodo genom att deras respektive fåmansbolag fått möjlighet att sälja aktier i FSF Holding AB till ett på förhand avtalat överpris om cirka 81 850 000 kronor (101 530 000 kr–19 672 365 kronor).
Då avtalen med fondbolaget inneburit att Allra skulle ta upp intäkter och dra av kostnader med anledning av förvaltningen av fonderna, anser Skatteverket att ett belopp om 81 850 000 kronor uteslutits ur SFS intäktsredovisning och att beloppet motsvarar en lika stor utgift för lön till SFS företagsledare. SFS har därvid under det aktuella året underlåtit att redovisa dels inkomst av näringsverksamhet om 81 850 000 kronor, dels lön till företagsledarna med motsvarande belopp så som underlag för arbetsgivaravgifter.
Förvaltningsrätten i Stockholm konstaterar inledningsvis att Aivatgus AB hade en osjälvständig roll vid planerandet och genomförandet av de i målen aktuella warrantaffärerna. Förvaltningsrätten konstaterar vidare att det klart framgår att warrantaffärerna och SFS Holding-affären haft ett tydligt samband såtillvida att warrantaffärerna inte hade genomförts i det fall aktieaffären rörande SFS Holding inte kunnat genomföras. Trots att det i målen nämnda tilläggsavtalet inte varit undertecknat har det, enligt förvaltningsrättens uppfattning, mot bakgrund av framför allt den korrespondens som förekommit med anknytning av tilläggsavtalet, ett högt bevisvärde.
Sammantaget anser förvaltningsrätten att det klart framgår i målen att affärerna varit helt och hållet beroende av varandras existens.
Förvaltningsrätten anser att den utredning Skatteverket lagt fram medför att det klart framgår i målen att köpet av aktier i SFS Holding gjordes till överpris om cirka 81 850 000 kronor. Enligt förvaltningsrättens mening ger utredningen i målen ett mycket starkt stöd för att syftet med transaktionerna varit att berika vissa särskilt utpekade personer. Förvaltningsrätten anser därvid att det av Skatteverkets utredning klart framgår att prissättningen bestämts på förhand för att skapa en viss marginal och att fokus vid warrantaffärernas planerande och genomförande varit att frigöra pengar för vidareslussning, snarare än att gynna tillväxten i fonderna. Förvaltningsrätten anser vidare att den verkliga innebörden av de aktuella ingångna avtalen och rättshandlingarna, samt avtalsparternas verkliga vilja, på ett mycket tydligt vis manifesterats i bland annat den omfattande korrespondens som föregått transaktionerna och i det så kallade tilläggsavtalet.
Förutsättningarna för efterbeskattning och skattetillägg är därmed uppfyllda. Överklagandet ska således avslås.
Skatteverket anser, mot bakgrund av Svea hovrätts dom från den 22 juli 2021 i mål nr B 2006-20, att arbetsgivaravgifter inte bör utgå för SFS Holding på ett underlag om 81 850 000 kronor, samt att skattetillägget ska sättas ned i motsvarande mån. Förvaltningsrätten delar Skatteverkets bedömning att HFD 2014 ref. 63 ger stöd för principen att om en person dömts för brott och skadestånd i allmän domstol, ska påföljden beaktas vid beskattningen. Arbetsgivaravgifter sätts därvid ned på ett underlag om 81 850 000 kronor och skattetillägget sätts ned till 0 kronor.