En 15-årig pojke åtalades för misshandel då han ska ha angripit en kvinna på en buss i Trollhättan genom att dra henne i håret samt sparka och slå henne på olika delar av kroppen. Delar av våldet har utdelats när målsäganden legat ned.
För detta brott och för hot mot tjänsteman och ringa stöld dömdes pojken till ungdomsvård. Frågan var om den 16-åriga flicka som åkte med 15-åringe i bussen och på olika sätt medverkade i händelsen skulle anses ha främjat gärningen så att hon skulle dömas för medhjälp till misshandel.
Vänersborgs tingsrätt konstaterade att flickan har medgett att hon filmade delar av händelsen, vilket även framgår av vittnesuppgifter och den förevisade filmen. Hon har också medgett att hon lämnade sin plats längst bak i bussen för att tillsammans med 15-åringen i stället sätta sig i bussens främre del, nära den plats där målsäganden befann sig.
Vidare har flickan sagt att hon vid tillfället var arg på målsäganden. Till detta kommer målsägandens uppgift, som stöds av ett vittnesmål, att 16-åringen, när hon lämnade bussen efter händelsen, sa att hon inte var ”färdig” med målsäganden, eller något liknande.
Tingsrätten fann mot den angivna bakgrunden att flickan tagit en inte oväsentlig del i misshandeln och främjat den genom att filma den och allmänt utgöra ett stöd, om än inte fysiskt, för den andre gärningsmannen.
Hon dömdes därför för medhjälp till misshandel till ungdomsvård med ungdomskontrakt.
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att den som enbart befinner sig på platsen och ser på när någon annan begår en brottslig gärning kan normalt inte anses ha främjat den andres handlande på sådant sätt att det kan medföra ansvar för medhjälp till brott, även om personen skulle uppskatta vad som sker.
De passagerare på bussen som bevittnade den aktuella händelsen och varken deltog eller ingrep kan alltså inte anses ha främjat gärningen. Flickan har emellertid följt efter 15-åringen från deras ursprungliga platser längst bak i bussen till platser i anslutning till målsäganden och där tagit emot sin medpassagerares mobiltelefon och filmat en sekvens av dennas angrepp mot målsäganden. Under dessa förhållanden framstår det som klart att flickan objektivt sett har främjat gärningen (jfr. Hovrättens för Västra Sverige dom den 17 november 2021 i mål B 5530-21).
Utredningen har i och för sig inte visat att flickan gett uttryck för att hon ville att medpassageraren skulle misshandla målsäganden men målsäganden har dock stannat kvar framme vid busschauffören och framstår av bussens övervakningsbilder som uppenbart obekväm med situationen, vilket förklaras av att det även tidigare förekommit bråk mellan henne och de tilltalade.
Redan då flickans medpassagerare lämnade sin plats längst bak i bussen och gick fram för att sätta sig i målsägandens närhet måste det ha stått klart för den 16-åriga flickan att det fanns en risk att han skulle starta bråk med målsäganden. Hon har ändå, i ett senare skede, gått fram och satt sig bredvid sin medpassagerare samt tagit emot dennas mobiltelefon och filmat en del av händelsen. Hon måste då ha insett att hon stärkte honom i hans uppsåt. Det är alltså bevisat att flickan har haft uppsåt till att främja hans brott. Som även tingsrätten har kommit fram till ska hon därför dömas för medhjälp till misshandel.
När det gäller frågorna om påföljd och skadestånd ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömningar.