En kvinna som avled i oktober 2023 lämnade efter sig fem barn. Tvist uppstod mellan syskonen om var kvinnan skulle gravsättas. Två av syskonen ansåg att hon skulle gravsättas i minneslunden på Laholms kyrkogård i Laholms kommun medan tre av syskonen menade att hon skulle gravsättas på kyrkogården i Norra Rörum i Höörs kommun.

Kvinnan föddes och växte upp i en ort som ligger nära Norra Rörum. Hon arbetade i närområdet och gifte sig i tjugoårsåldern. Efter att ha fött tre barn flyttade familjen till mellersta och nordvästra Skåne. 1997 skilde sig kvinnan och hennes make, och året därpå gick den tidigare maken bort.

Begravningsceremonin ägde rum i Norra Rörum och kvinnan valde då att rista in sitt namn och födelseår bredvid den före detta makens på dennes gravsten. Året efter flyttade hon till Laholms kommun och inledde ett förhållande med en annan man som bestod fram till dennes bortgång 2022.

Efter att utan framgång ha försökt medla hänsköt Länsstyrelsen i Västra Götalands län tvisten till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Förvaltningsrätten ansåg att inskriptionen på gravstenen från 1998 ”är ett tydligt uttryck för att Ingrid Håkansson då ville att hon skulle få vila tillsammans med [den tidigare maken] i hans familjegrav”. Domstolen beaktade även att graven är belägen i den trakt där kvinnan föddes och växte upp.

Det långvariga förhållandet med hennes senare make kan visserligen tala för att hennes önskemål skulle ha förändrats. Något stöd för att kvinnan skulle ha ändrat sig finns dock inte, och i avsaknad för sådana uppgifter ansåg förvaltningsrätten att inskriptionen skulle tillmätas avgörande betydelse.

Domstolen beslutade därmed att barnen som förespråkade gravsättning i Norra Rörum skulle anförtros uppgiften att bestämma om gravsättning.

Kammarrätten i Göteborg anser att inskriptionen från 1988 är ett tydligt uttryck för kvinnans önskan ”vid den tiden” om att få vila tillsammans med sin före detta make. Därtill har hon senare i livet inte försökt få sitt namn borttaget från gravstenen, vilket skulle kunna anses tala för att hon vidhöll den uppfattningen när hon avled.

Samtidigt måste det beaktas att det, när kvinnan avled, hade gått lång tid sedan inskriptionen gjordes. Hon hade då varit bosatt i Laholms kommun sedan 1997 och haft ett långt förhållande med en annan man som hon bodde tillsammans med fram till hans död.

Sammantaget anser kammarrätten, i motsats till förvaltningsrätten, att det är mer sannolikt att kvinnan ville bli gravsatt i Laholm än Norra Rörum. De barn som förespråkar en sådan gravsättning ska därför få bestämma om gravsättningen.