En man har sedan den 15 maj 2022 varit registrerad för en bil av märket Citroën C3. Bilen hade körförbud och underkändes den 4 juni 2022 på flera punkter vid besiktning. Samma dag tecknade mannen en försäkring på bilens hos If Skadeförsäkring. Bilen förstördes den 9 juni 2022 i en anlagd brand när den stod uppställd utanför en bensinmack i Malmö. If beslutade i september 2025 att inte betala ut försäkringsersättning.
Mannen väckte talan mot försäkringsbolaget och begärde 30 000 kronor med avdrag för eventuell självrisk.
If bestred käromålet, men vitsordade ett belopp om 20 000 kronor som skäligt i och för sig. Bolaget ifrågasatte inte att ett försäkringsfall förelåg, men gjorde bland annat gällande att bolagets anställda skulle kunna göra sig skyldiga till näringspenningtvättbrott om ersättningen betalades ut.
Till stöd för sin inställning anförde If att köpet av bilen, tecknandet av försäkringen och branden inträffade under en väldigt kort tidsrymd. Bilen köptes kontant men käranden har inte velat berätta hur mycket han betalade. Under de senaste fyra åren har mannen haft förvärvsinkomster om cirka 195 000 kronor per år. Sedan fem år tillbaka är han dessutom föremål för löneutmätning.
Det har också framkommit att mannen dömts för penningtvättsbrott för tre gärningar begångna hösten 2022 och våren 2021. Tingsrätten kom i domen fram till att mannen vid tre tillfällen tagit emot och omsatt pengar som kom från fullbordade bedrägerier.
Enligt If följer det av allmänna rättsprinciper att bolaget inte är skyldigt att betala ut ersättning när det kan antas att syftet är att dölja att den försäkrade bilen härrör från brottslig verksamhet.
Malmö tingsrätt höll med försäkringsbolaget om att mannen lämnat ”förhållandevis knappa uppgifter om köpet av bilen och hur det finansierades”. Domstolen ansåg dock, även med beaktande av mannens relativt låga inkomst, att det inte i sig var uppseendeväckande att han köpt en begagnad bil för kontanter. Inte heller i övrigt har det framkommit något som tyder på att köpeskillingen förvärvats genom brott.
Mot bakgrund av detta ansåg tingsrätten att bolaget var skyldigt att betala ut försäkringsersättning till mannen. Bilens värde vid försäkringsfallet ansågs uppgå till 20 000 kronor.
Hovrätten över Skåne och Blekinge valde dock att gå på försäkringsbolagets linje. Domstolen ansåg att det framgick att mannen under utredningen av försäkringsfallet hade lämnat både oriktiga och ofullständiga uppgifter till If. Dessutom framstod det, mot bakgrund av kärandens låga inkomster, som tveksamt att han haft råd att köpa det aktuella fordonet med lagliga medel.
Mot bakgrund av detta och med hänsyn till att mannen en kort tid före bilköpet dömts för penningtvättsbrott ansåg hovrätten att det var visat att en utbetalning av den begärda försäkringsersättningen skulle vara en åtgärd som vidtas i penningtvättssyfte.
Käromålet ogillades därför.
Högsta domstolen, HD, framhåller att det för ansvar för näringspenningtvätt räcker att det föreligger ett klandervärt risktagande. Det krävs alltså inte att pengarna kan kopplas till brottslig verksamhet.
Försäkringsbolagets skyldigheter vid skaderegleringen framgår av 7 kap. 1 § försäkringsavtalslagen. Vidare ska skaderegleringen, enligt 4 kap. 3 §, uppfylla god försäkringsstandard. Kravet på god försäkringsstandard innebär bland annat att ogrundade krav inte ska infrias.
”Om omständigheterna är sådana att försäkringsbolaget misstänker att det skäligen kan antas att det rör sig om penningtvätt och bolaget på grund av detta överväger att inte utge ersättning, bör utredning bedrivas för att så långt som möjligt klargöra om så är fallet”, skriver HD.
HD fortsätter: ”Som måttstock bör då gälla att försäkringsbolaget ska ta fram ett stabilt underlag för att kunna göra ett välgrundat ställningstagande rörande frågan om näringspenningtvätt”.
Beviskravet för att vägra utbetalning bör vara det som vanligtvis tillämpas i tvistemål, det vill säga visat eller styrkt.
När det gäller kravet på uppsåt är det relevanta om det kan konstateras att uppsåt till näringspenningtvätt föreligger hos den anställde hos försäkringsbolaget – inte försäkringstagaren.
I det aktuella fallet bedömer HD att ”omständigheterna har varit så kvalificerade och förenade med sådana riskmoment att en utbetalning från bolagets sida skulle innebära ett klandervärt risktagande”.
IF har alltså visat att en utbetalning av försäkringsersättningen skulle kunna leda till att anställda hos bolaget begår näringspenningtvätt.
Hovrättens domslut ska alltså fastställas.