Barnskötaren åtalades för ofredande då hon, enlig åtalet, hade genomfört en undersökning av målsägandens underliv som hon inte hade befogenhet att utföra och som med hänsyn till omständigheterna inte var motiverad för att erbjuda barnet en trygg omsorg. Gärningen som ägde rum på en förskola i Västra Frölunda ansågs kunna förväntas kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt.
Barnskötaren bestred ansvar för brott. Hon har medgett att hon undersökt målsäganden eftersom barnet hade ont och för att kontrollera om barnet behövde vård. Hennes agerande har varit motiverat utifrån omständigheterna. Kvinnan gjorde två undersökningar varav den sista blev föremål för åtal.
Kvinnan berättade att barnet i omkring en timme hade suttit still och hållit sig för underlivet, och var nedstämd. Hon hade flera gånger frågat barnet om det var kissnödigt, men fått nej till svar. Hon frågade till slut om barnet hade ont, och barnet svarade ja. Hon frågade då om barnet ville att de skulle titta på det och barnet svarade ja. De gick då till skötbordet och barnet klättrade upp på det.
Hon blev osäker på vad hon såg och ville därför ta hjälp av en kollega. Barnet tog på sig kläderna igen och hon frågade barnet om det var ok om en annan fröken fick titta, och barnet svarade ja. Hon var orolig över vad som kunde vara fel eftersom barnet hade haft ont under en längre stund. Hon pratade med kolleger om detta och en kollega frågade barnet om det var ok om de tittade.
När barnet låg på skötbordet frågade de var det hade ont, och barnet pekade på ett ställe i underlivet och sade att ett syskon brukade pilla där. Hon blev orolig och utbytte blickar med kollegerna, men sade till barnet att det inte var rött och att barnet kunde gå och leka. Efteråt blev det en orosanmälan på grund av vad barnet hade sagt om syskonet.
På åklagarens begäran vittnade en professor i pedagogik som bland annat uppgav att personalen inom ramen för omsorgsuppdraget ska vara uppmärksam på barnets signaler. Det ingår i omsorgen att
hjälpa barnet med hygienen, såsom att tvätta intima delar. Iakttagelser på kroppen kan vara en del av omsorgsuppdraget.
Göteborgs tingsrätt konstaterade att omsorgsansvar för ett barn är ett vidsträckt begrepp och vad som är en lämplig omsorg är ofta situationsbunden. Såsom nämnde professor berättat kan givetvis iakttagelser på kroppen vara en del av omsorgsuppdraget. Vissa delar av omsorgen av ett barn är av mer intim natur och kräver därmed mer lyhördhet från omsorgsgivaren. Det torde vara omöjligt att ha skriftliga riktlinjer för varje unik situation som kan uppstå i en förskoleverksamhet.
Omsorgen är därmed beroende av varje personals kunskap, omdöme, erfarenhet och empati. Att fråga kolleger om råd i svårbedömda situationer kan därför vara ett bra arbetssätt.
Åtalet rör den andra undersökningen av barnets underliv. Den tilltalade har inte rört barnets underliv utan bara tittat. Det har alltså inte varit frågan om en undersökning som kan jämföras med en läkarundersökning. Det går inte direkt att tala om att en fyraåring kan samtycka till en situation som den aktuella, men det har inte framkommit att barnet varit uttalat tvingat av förskolepersonalen i situationen.
Barnskötaren och de andra i personalen har lyssnat på barnet. Att barnet berättat och visat var det gjorde ont tyder på att det i vart fall inte var otryggt i situationen. Personalen tittade en kort stund på barnets underliv.
Anledningen till det var att barnet var nedstämt och uttryckte att det hade ont, men att barnskötaren inte själv kunde se om något var fel. Tingsrätten kunde inte dra någon annan slutsats än att barnskötarens agerande i situationen har varit en del av hennes omsorgsansvar. Åtalet ogillades därmed.
Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att det framgår av utredningen – såväl den som lades fram i tingsrätten som den nya bevisningen i hovrätten – att barnskötaren tittade en andra gång på målsägandens underliv eftersom hon var orolig för att målsäganden hade ont. Åklagaren har därmed inte bevisat att kvinnan hade det syfte som åklagaren på-stått. Hovrätten gör den bedömningen även med beaktande av att barnskötaren kan ha gjort vissa iakttagelser första gången hon tittade på målsägandens underliv, och nämnt det för en kollega.
Hovrätten bedömer mot den här bakgrunden att barnskötaren inte har utsatt målsäganden för ett hänsynslöst agerande. Hennes agerande var därför inte objektivt straff-bart som ofredande. Åtalet ska därmed ogillas, som också tingsrätten kom fram till.