Polisassistenten åtalades för tjänstefel då han, enligt åtalet, vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften genom att dels använda mer våld än vad som varit försvarligt och proportionerligt samt dels besluta om och verkställa ett avlägsnande utan laglig grund eller i vart fall utan att detta varit nödvändigt och proportionerligt.

Han har därvid först svept undan benen på en då 66-årig kvinna med sin fot så att hon föll handlöst till marken på Ringvägen i Stockholm. Härefter har han tryckt ner henne på marken och belagt henne med handfängsel. Kvinnan fick smärta, blåmärken, svullnader, rodnader och sårskador.

Efter ovan beskrivna våldsanvändning beslutade han att kvinnan skulle avlägsnas från platsen samt verkställde beslutet genom att sätta in henne i en polisbil där hon fick sitta i cirka 15 minuter innan hon kördes till Skogskyrkogården.

Stockholms tingsrätt konstaterade att samtliga personer som hörts har uppgett att det var mycket folk på platsen och att det tidvis var stökigt. Både 66-åringen och polisassistenten har också berättat att det var flera personer som gick på bilvägen. Det är utrett att trafiksituationen var stökig även när polisassistenten bad målsäganden att lämna den refug som hon stod på. Polismannen har uppgett att det för att underlätta trafiksituationen var nödvändigt att få bort gångtrafikanter från bilvägen och att han därför talade om för kvinnan att hon var tvungen att flytta på sig, men att hon vägrade att göra det.

Av den film som åklagaren spelat upp framgår att kvinnan när polisassistenten la handen på hennes axel slog ut med händerna och träffade honom. Av filmen framgår också att kvinnan när hon och polisassistenten korsat vägen gjorde motstånd och försökte ta sig loss från polisassistentens grepp. Genom den film som åklagaren lagt fram ansåg rätten det visat att kvinnan agerade på ett sådant att polisaisstenten hade rätt att använda visst våld gentemot henne.

Åklagaren har gjort gällande att det våld som den tilltalade sedan brukade genom att lägga ner kvinnan på marken inte var försvarligt och proportionerligt. Polismannen har uppgett att han när han la ner målsägande på marken var säker på att hon inte skulle bli allvarligt skadad, och att agerandet var inom ramen för vad som lärs ut inom Polisen när det gäller polisiär konflikthantering. Tingsrätten utgick från detta. Inte heller var det fel att verkställa avlägsnandet genom att köra kvinnan till Skogskyrkogården. Tingsrätten friade därför polisassistenten.

Svea hovrätt fäller dock polisassistenten. Enligt hovrättens uppfattning var situationen i det skede då polisassistenten valde att lägga ned kvinnan på marken – så gott som omedelbart efter att de kommit upp på trottoaren – inte sådan att andra medel kan ha varit otillräckliga och att åtgärden var försvarlig. Som framgår av filmen fanns andra poliser i polismannens omedelbara närhet, vilka vid behov hade kunnat bistå.

Själva nedläggningen kom inte heller att genomföras på ett säkert sätt. Metoden ”nedläggning med benfällning” omnämns visserligen i Polismyndighetens handbok om polisiär konflikthantering som exempel på enmansnedläggning. Det är dock tydligt att den tilltalade inte hade kontroll över vad han gjorde, med följden att målsäganden föll handlöst till marken och skadades. Hon fick bland annat blånader, sårskador och smärta i axlar under en längre tid. Det våld som användes innebar, inte minst mot bakgrund av kvinnans ålder, ett stort risktagande och kan inte ses som vare sig behövligt eller försvarligt.

Hovrätten finner därför att polismannen har åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att använda mer våld än som varit tillåtet. När det gäller beslutet att avlägsna kvinnan från refugen anses han ha varit oaktsam i förhållande till åsidosättandet.

Han döms därför för tjänstefel till 60 dagsböter.