Motala kommun begärde 150 178 kronor plus ränta då mannen har utfört arbete som förtroendevald inom kommunen under perioden juni 2016 – mars 2018 och samtidigt som han begärt och beviljats ersättning av kommunen med sammanlagt 150 178 kronor avseende förlorad arbetsinkomst. Ersättningen har betalats ut till honom.

Han har emellertid varit heltidtjänstledig från sin anställning på Swebus under denna tid. Som en direkt följd av detta skulle han inte ha arbetat för Swebus vid något tillfälle under perioden och skulle därmed överhuvudtaget inte haft någon faktisk arbetsinkomst från Swebus. Han har därför inte förlorat någon arbetsinkomst på grund av att han deltagit vid enskilda sammanträden och förrättningar inom kommunen och har inte fått något löneavdrag för just dessa tillfällen.

Han har alltså inte förlorat någon arbetsinkomst när han fullgjort dessa uppdrag. I vart fall har han inte kunnat visa att han haft sådana inkomstbortfall. Han har därför inte varit berättigad till ersättning för förlorad arbetsinkomst. Eftersom ersättningen således felaktigt har beviljats och utbetalats till honom är han skyldig att återbetala hela beloppet till kommunen, jämte begärd ränta.

Politikern kontrar med att hans anställning hos Swebus berättigar till lön då han utför arbete. På grund av förtroendeuppdragen för kommunen har han inte uppburit någon lön från Swebus. Han har därigenom gjort en inkomstförlust. Inkomstförlusten, som uppgår till det av kommunen yrkade beloppet, har han styrkt genom intyg som upprättats av hans arbetsgivare och som godtagits av Kommunens handläggare.

Tjänstledigheten från Swebus har varit betingad av att han till mycket betydande del varit förhindrad att arbeta på Swebus då han utfört politiska uppdrag för kommunen. Han har arbetat mer än 40 timmar per vecka med de politiska uppdragen och har därmed varit förhindrad att arbeta på Swebus.

Linköpings tingsrätt konstaterar att rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst i samband med politiska förtroendeuppdrag regleras i kommunallagen samt kommunens reglemente. Genom kommunallagen (1991:900) infördes en rätt för förtroendevalda till ersättning för förlorad arbetsinkomst vid utförande av vissa uppdrag. Förändringar i kommunallagen har därefter skett men reglerna om ersättning för förlorad arbetsinkomst har inte ändrats i de delar som är relevanta i målet.

Av 4 kap. 12 § kommunallagen framgår att förtroendevalda har rätt till skälig ersättning för det inkomstbortfall som uppstår när de fullgör sina uppdrag. Om den förtroendevalde har rätt till ledighet enligt 11 § har han också rätt till ersättning för det inkomstbortfall som uppstår på grund ledigheten.

Redan när rätten till ersättning för förlorad arbetsinkomst infördes strök regeringen under att den förtroendevalde givetvis måste kunna påvisa ett inkomstbortfall för att någon ersättning ska kunna betalas. Vidare angavs att det bör åligga fullmäktige att besluta enligt vilka grunder ersättning för förlust av arbetsinkomst ska betalas (prop. 1990/91:117 s. 67f). Dessa uttalanden upprepas i senare förarbeten (prop. 2001/02:80 s. 86 ff och 139 och prop. 2016/17:171 s. 316 ff).

Av kommunallagen och kommunens reglemente framgår att rätten till ersättning är beroende av att den förtroendevalda har kunnat styrka en faktisk inkomstförlust för den tid som sammanträdena har varat.

Det är ostridigt att politikern under den period som de aktuella utbetalningarna har gjorts, har varit tjänstledig på heltid från sitt arbete på Swebus. Han har således inte haft någon inkomst från Swebus och inte heller fått något löneavdrag för den tid han deltagit i sammanträden. Tingsrätten bedömer därmed att mannen inte har uppfyllt de krav som ställs för att han ska kunna erhålla ersättning för förlorad arbetsinkomst, dvs. att han ska ha styrkt en faktisk förlorad inkomst.

Politikern har fört fram att han varit tvungen att ta heltidstjänstledigt för att kunna utföra sina förtroendeuppdrag. Av utredningen i målet har dock framkommit att omfattningen av de sammanträden han fått ersättning för i snitt uppgått till fem dagar per månad. Vidare har sammanträdena till stor del skett på dagar som i förväg var bestämda, vilket möjliggjort för mannen att i god tid begära tjänstledigt för de dagarna. Tingsrätten bedömer därmed att det inte är styrkt att han på grund av de aktuella uppdragen har varit tvungen att vara tjänstledig på heltid.

Tingsrätten finner slutligen att politikern inte har styrkt att kommunen hade kännedom om att han var tjänstledig på heltid och trots detta betalade ut ersättningen.

Tingsrätten ogillar mannens genkäromål där han yrkat att tingsrätten ska förplikta kommunen att till honom betala ersättning för förlorad arbetsinkomst och däri inberäknad pensionsavsättning (4,5 procent) med 72 180,27 kronor jämte ränta.

Mannen ska ersätta kommunen med yrkat belopp och betala dess rättegångskostnader på 637 187 kronor.