En medlem i Svenska Målareförbundet har varit anställd på heltid som målare hos Stoby Måleri AB sedan 2010. Sedan januari 2019 har han varit tjänstledig för studier på helgfria fredagar, det vill säga tjänstledig 20 procent av heltid. Den 10 november 2021 avskedades han från sin anställning under påstående att han vilselett arbetsgivaren om skälen för tjänstledigheten och att han därmed beviljats tjänstledighet på felaktiga grunder.
Tvist har uppkommit om avskedandet var lagligen grundat.
Förbundet har i första hand yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till medlemmen betala ekonomiskt skadestånd med 649 377 kronor jämte ränta plus allmänt skadestånd.
Arbetsdomstolen utgår från att bolaget, som arbetsgivarparterna påstått, beviljade ledigheten på grundval av de uppgifter som bolagets företrädare har sagt sig få, nämligen att målaren skulle studera bokföring, redovisning och ekonomi. Mot bakgrund av den i stort sett oinskränkta rätt till ledighet för studier som tillkommer en arbetstagare framstår det inte som anmärkningsvärt att bolaget vid tidpunkterna för beviljandet av ledighetsansökningarna inte ifrågasatte dennes rätt till ledighet för studier, och att bolaget då inte heller försökte närmare utröna vad studierna skulle bestå i.
Förbundet har gjort gällande att medlemmen bedrev studier och praktik hos en specifik person under åtta timmar varje fredag i enlighet med vad som framgår av de i målet åberopade kursintygen och att han därigenom förvärvat grundläggande datakunskap och kunskap om bokföring och administration.
Arbetsgivarparterna har invänt att kursintygen endast innehåller vaga och svepande formuleringar om såväl kursens upplägg som innehåll och att varken förbundet eller medlemmen i något skede av processen förmått konkretisera utbildningens innehåll.
Varken studieledighetslagen eller dess förarbeten några uttryckliga begränsningar med hänsyn till arten av den utbildning som ger rätt till ledighet. Det står således, konstaterar AD, den enskilde arbetstagaren fritt att själv bestämma vad han eller hon vill studera och i vilken form det ska ske. I praxis har det dock framhållits att utbildningen, för att det ska vara fråga om utbildning i lagens mening, måste utmärkas av en viss planmässighet och att utbildningens upplägg och organisation ska vara på förhand bestämd samt ha ett kunskapsförmedlande syfte.
Både medlemmen och den person som skulle lära upp honom har berättat att målet med målarens studier var att han skulle lära sig grundläggande datakunskaper och kunskaper i bokföring med förhoppningen att han skulle kunna arbeta med detta efter sin pensionering. Av utredningen har framgått att handledaren försökte lära målaren de olika delarna i arbetet på kontoret. Ett kunskapsförmedlande syfte får därmed anses ha funnits.
Mot bakgrund av det som har kommit fram om hur studierna i praktiken kom att genomföras, och att de helt utgick från målarens egen studietakt, saknas det emellertid enligt Arbetsdomstolens mening den planmässighet och det på förhand bestämda upplägg som krävs för att de studier han genomförde hos det aktuella bolaget ska kunna betecknas som studier i studieledighetslagens mening. Målarens egna uppgifter visar också att studierna varit praktiskt taget resultatlösa, trots att de ska ha pågått en dag i veckan i närmare tre års tid. Arbetsdomstolens slutsats är därför att målarens studier inte i och för sig berättigat till ledighet enligt studieledighetslagen.
Slutligen kommer Arbetsdomstolen fram till att medlemmen, när hans uppgivna studier ifrågasatts, medvetet har vilselett bolaget om sina studier. Eftersom han inte haft rätt till ledighet och förbundet inte lagt något tolkningsföreträde, har han saknat giltigt skäl för sin frånvaro från arbetet. Enligt Arbetsdomstolens mening har agerandet inneburit att målaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot bolaget. Det har därmed funnits laga skäl för avskedandet av honom.
Domen refereras av Arbetsdomstolen.