En man kastade en fjärrkontroll på sin fru samt slog henne i ansiktet när deras gemensamma barn var närvarande. Mannen erkände i Göteborgs tingsrätt slaget mot ansiktet, men hävdade att han inte haft till avsikt att fjärrkontrollen skulle träffa kvinnan. Tingsrätten bedömde att mannen i vart fall haft likgiltighetsuppsåt till risken att fjärrkontrollen skulle träffa kvinnan, då han stått runt två meter ifrån henne när han kastade den mot henne. Han dömdes i tingsrätten för misshandel av normalgraden då brottet ägde rum i hemmet, som ska vara en trygg plats. 

Av 4 kap. 3 § brottsbalken följer att den som begår en brottslig gärning som utgör misshandel och som har bevittnats av ett barn som är närstående till både gärningsmannen och den som gärningen begås mot döms för barnfridsbrott.

En förutsättning för barnfridsbrott är att barnet bevittnat brottet, alltså sett eller hört den brottsliga gärningen. Barnet behöver inte ha bevittnat hela händelseförloppet, men ska på något sätt ha uppfattat det genom att se eller höra de moment i gärningen som gör den straffbar. Det är inte tillräckligt att barnet enbart sett följderna av gärningen. Det äldre av deras barn befann sig på sitt rum och hörde att föräldrarna bråkade, men bedömdes inte ha bevittnat brottet.

Det andra barnet, som var i samma rum som sina föräldrar under händelserna, var endast två år gammalt. Tingsrätten framhöll dock att barnets låga ålder inte utgör ett hinder för att hon skulle kunna anses ha bevittnat våldet. I förarbetena uttalas bland annat att ett spädbarn som är i sin mammas famn när mamman blir utsatt för våld ska anses ha bevittnat den brottsliga gärningen, även om barnet inte har förmåga att ge uttryck för sina upplevelser.

Båda föräldrarna var av uppfattningen att barnet inte uppfattat fjärrkontrollskastet eller slaget i ansiktet, då barnet satt och lekte med en leksak. De trodde heller inte att barnet förstått vad som hänt och barnet hade inte visat tecken på att ha upplevt något obehagligt. Tingsrätten ogillade därför åtalet i denna del.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att det inte måste föreligga någon insikt hos barnet att det varit fråga om ett brott. I fråga om det äldre barnet gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten. I fråga om det yngre barnet anser hovrätten att barnet uppfattat när fjärrkontrollen träffade kvinnan, då hon sa ”aj” när den träffade henne. Barnet befann sig även i samma rum som föräldrarna när slaget utdelades. Hovrätten anser det utrett att barnet bevittnat den brottsliga gärningen och att barnet inte visat tecken på att ha upplevt något obehagligt förändrar inte bedömningen. Mannen hade uppsåt till brottet eftersom han visste att barnet befann sig i rummet och måste ha insett att barnet riskerade att bevittna händelserna. Påföljden bestäms till 150 dagsböter och mannen ska betala skadestånd om 10 000 kronor för kränkning till barnet.