Den 35-årige mannen åtalades vid Malmö tingsrätt för djurplågeri. Enligt åklagaren hade han lyft upp sin hund Sami och släppt honom från balkongen på tredje våningen så att han fallit ner till maken, vilket orsakade hunden sårskada och blod i urinen.
35-åringen vidgick att han släppt ner hunden från balkongen, men menade att han agerat i nöd eller putativ nöd.
Den 19 mars 2024 ringde en person till polisen och uppgav att en hund hade blivit kastad från en lägenhet i Limhamn. Hunden, som heter Sami, hade då fångats in av personer från allmänheten. Hundens ägare, den 35-årige mannen, omhändertogs med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård och Sami fördes till ett djursjukhus där han undersöktes av veterinär. Undersökningen visade att han hade två små skrapsår och en misstänkt blödning i urinblåsan.
35-åringen berättade att han hade problem med farliga människor och han hade fått ta emot hot att om de skulle tortera Sami till döds framför honom. Han såg fyra personer utanför sin dörr, fick panik och var övertygad om att de skulle döda hans hund. Det enda han kom på var att ta ut Sami på balkongen, sätta på honom ett fordrat tjockt halsband och sedan släppa ner hunden på balkongen under. Sami rörde sig dock och ramlade i stället ner på marken. Ett vittnes uppgifter gav stöd åt mannens berättelse.
Tingsrätten konstaterade att det objektivt var utrett att 35-åringen genom att sänka ner Sami och släppa honom från balkongen, utan godtagbart skäl, utsatt honom för lidande. Agerandet skedde uppsåtligen. Därefter prövade tingsrätten om mannen skulle gå fri från ansvar på grund av nöd eller inbillad nöd. Det var inte fråga om en verklig nödsituation, konstaterade tingsrätten.
Under våren 2024 uppvisade 35-åringen en överdriven misstänksamhet och behandlades med psykosdämpande läkemedel. Två dagar före händelsen händelse kom han till polisen och uppgav att han hade hotats av en pistolbeväpnad person i sin bostad. Han uppgav då att han hade utsatts för återkommande hot och förföljelser från kriminella personer på olika platser. Under april månad bedömdes han upprepat för misstänkta vanföreställningar och hörselhallucinationer. Han bedömdes inte lida av en allvarlig psykisk störning utan ha varit drogpåverkad och överdrivet misstänksam till följd av detta.
Tingsrätten konstaterade att mannen på ett adekvat sätt förklarat vilka överväganden han gjorde för att rädda Samis liv. Hans uppgifter om att han tidigare varit utsatt för hot fick stöd av de uppgifter som hans mamma lämnat, av den omständigheten att han två dagar före gärningen uppsökte polisen och sa att han hade blivit hotad samt därtill även av att han hade skyddad identitet.
Det kunde inte uteslutas att han uppfattade det som att han befann sig i en situation där det för honom inte fanns andra handlingsalternativ än sänka ner Sami till balkongen under. Hans invändning om putativ nöd hade inte motbevisats och han friades.
Hovrätten över Skåne och Blekinge gör samma bedömning som tingsrätten i fråga om putativ nöd, men tillägger följande.
Åklagaren har hävdat att det vid bedömningen av putativ nöd bör beaktas att mannen begick gärningen under självförvållat rus och därmed själv hade försatt sig i ett tillstånd där han upplevde att Sami var utsatt för ett hot.
Hovrätten anser inte att det är rättsligt relevant i det här sammanhanget. En vanlig uppsåtsbedömning ska nämligen göras vid både självförvållat rus och psykisk störning också beträffande sådana omständigheter som kan medföra att den begångna gärningen inte var otillåten, exempelvis på grund av putativ nöd. Att någon misstagit sig på situationen kan därmed utesluta ansvar även om det berodde på självförvållat rus eller på en psykisk störning (se rättsfallet ”Samurajsvärdet” NJA 2012 s. 45 p. 13.)
Med detta tillägg och på skäl som tingsrätten i övrigt anfört finner även hovrätten att mannen begick gärningen i en putativ nödsituation och att hans agerande var försvarligt. Tingsrättens frikännande dom fastställs.