Socialnämnden i Gävle kommun beslutade att vid vite förbjuda City Gross att i en av bolagets butiker medverka till marknadsföring av tobaksvaror till konsument där marknadsföringen utgör ett dominerande inslag i miljön. Bolaget förbjöds även att ha marknadsföring av tobak som syns utanför butiken.
Anledningen till beslutet var att nämnden hade gjort flera tillsynsbesök och då upptäckt att tobaksreklamen i förbutiken var påträngande. Bland annat hängde flera upplysta reklamskyltar för snus på väggarna varav flera av dem var likadana. Det fanns även skärmar där ett bildspel med reklambilder för tobak rullade. Enligt nämnden täcktes nästan hela förbutikens bakre vägg av marknadsföringen och sett i förhållande till förbutikens ringa storlek var bildskärmarna extra påträngande och uppfattades som uppsökande.
Förbjuden
Bolaget överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Falun, som började med att förklara att marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter som huvudregel är förbjuden enligt 4 kap. 1 - 2 §§ lagen om om tobak och liknande produkter, LTLP. Enligt den senare bestämmelsen första stycke 3 tillåts kommersiella meddelanden inne på försäljningsställen som inte är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av tobak. Undantaget ska tolkas restriktivt.
I det här fallet ansåg rätten att den marknadsföring som nämnden beskrivit i form av skyltar och skärmar inte uppfyller kraven i undantagsbestämmelsen. I den delen fastställdes därför beslutet. Däremot hade nämnden gått för långt i sitt förbud om att marknadsföringen inne i förbutiken inte får synas utifrån. Domstolen ansåg att detta varken var förenligt med ordalydelsen i LTLP eller lagens intentioner.
Avgörandet överklagades till Kammarrätten i Sundsvall, som framhåller att ingen som inte själv uppsöker ett försäljningsställe för tobaksvaror ska behöva utsättas för marknadsföring av sådana varor. Återhållen exponering som ger kunden möjlighet att skilja mellan olika varumärken är dock tillåtet, vilket även prislistor och måttfulla reklamskyltar är.
Otillåtna ljusskyltar
I likhet med underinstansen bedömer rätten att såväl ljusskyltarna som bildskärmarna är otillåtna. Detta med hänsyn till deras placering och sammanlagda storlek i kombination med att de är ljussatta och kommersiella meddelanden byts ut med täta intervaller på bildskärmarna.
Rätten betonar även att dubbletter av samma kommersiella meddelanden inte uppfyller något informativt syfte för konsumenter och att de därför inte ligger inom ramen för återhållsam exponering som är tillåten.
Socialnämndens beslut som det är utformat innebär dock att även tillåten marknadsföring begränsas på ett sätt som saknar stöd i LTLP. Domstolen väljer därför att precisera förbudet så att det endast avser förbud mot marknadsföring av tobak på de upplysta ljusskyltar och skärmar som sitter ovanför snuskylarna och tobakshyllorna, men avslår i övrigt överklagandet.