Under sommaren 2017 träffade den nu 50-årige svensken, som då bodde i Sydafrika, en överenskommelse med en person i landet. Mannen var vid tidpunkten knuten både till det på Isle of Man baserade spelföretaget Newfield Ltd och till käranden i det nu aktuella målet, en man boende på Isle of Man, och överenskommelsen gick ut på att svensken skulle öppna ett konto åt sig hos det svenska AB Trav och Galopp (ATG) genom vilket käranden eller andra personer skulle spela från utlandet. Detta skulle ske genom att svensken hos sin svärmor i Helsingborg installerade en dator med en viss mjukvara genom vilken käranden eller andra skulle kunna spela på distans samt tog emot pengar från käranden till sitt bankkonto i banken SEB, vilka han sedan förde över till sitt ATG-konto.
50-åringen och mannen som han mötte i Sydafrika träffades i Helsingborg och svensken undertecknade den 20 juni 2017 ett avtal enligt vilket käranden beviljade honom ett lån om 50 000 euro förenat med vissa villkor. Enligt avtalet fick svensken enbart använda pengarna och eventuella vinster som insatspengar i spelaktiviteter som skulle ske enligt kärandens instruktioner. Svensken skulle enligt avtalet även betala tillbaka 95 procent av ”tillgängliga medel” på en bestämd återbetalningsdag – det vill säga det då tillgängliga saldot i form av skulden plus alla vinster, minskat med insatser och förluster. Resterande fem procent skulle svensken få behålla som provision.
Svensken fick efter att han undertecknat avtalet in 50 000 euro på sitt bankkonto och uppdragsgivaren eller andra började spela för dessa via hans ATG-konto. Pengarna tog dock slut och den 26 juli 2017 ingicks ett nytt likalydande låneavtal mellan parterna. Denna gång var lånesumman 150 000 Euro. Även dessa pengar kom in på svenskens bankkonto och fördes av honom sedan över till hans ATG-konto på vilket spelandet via datorn hemma hos hans svärmor fortsatte.
Efter mångmiljonvinster i augusti 2017 stängde ATG ner svenskens konto. Spelandet av käranden eller andra via datorn i Helsingborg fortsatte härefter dock från svenskens svärfars ATG-konto och när även detta stängdes från hans frus ATG-konto. Parterna hade dessförinnan träffat ett tilläggsavtal om att svensken fick föra över pengar till andra personer.
Spelandet på ATG med de av käranden överförda pengarna pågick från juli 2017 till maj 2018 och genererade nettovinster. Samtliga vinster har betalats ut från ATG till 50-åringen. Parterna är överens om att avtalad återbetalningsdag för nettovinsten och de båda lånen är den 26 juni 2019. Det är ostridigt att svensken endast har återbetalat en miljon kronor och att resterande medel av honom i stället lånats ut eller investerats i olika projekt i Sydafrika.
Tvisten i målet rör om käranden har rätt att kräva svaranden på resterande nettovinstbelopp med stöd av avtalen. Enligt svensken ska avtalen anses civilrättsligt ogiltiga. Detta gäller, enligt svenskens mening, då avtalen syftat till att kringgå ATG:s villkor om förbud mot spel från utlandet, förbud mot spel för annans räkning och förbud mot så kallade robotspel.
Käranden har yrkat att svensken till honom ska utge 12 318 990 kronor jämte ränta.
Avgörande för prövningen är om låneavtalen som syftat till att kringgå vissa av ATG:s villkor ska anses civilrättsligt ogiltiga med stöd av principen om pactum turpe. Om avtalen ska anses ogiltiga uppstår även frågor om rättsföljden av detta.
Blekinge tingsrätt konstaterar att i svensk lagstiftning saknas allmänna bestämmelser om att rättshandlingar som strider mot lag eller goda seder är ogiltiga. Ogiltighet kan i stället följa av allmänna rättsgrundsatser. Det är dock inte självklart att en rättshandling som från viss synpunkt är lagstridig eller till och med straffbar, inte är civilrättsligt giltig. Det är inte heller så att varje rättshandling som går ut på något moraliskt förkastligt eller betalning för detta av denna anledning är ogiltig.
Principerna om ogiltighet till följd av så kallad pactum turpe kommer från motiven till avtalslagen. Principen har även behandlats i praxis och Högsta domstolen har bland annat slagit fast att en avvisning på denna grund förutsätter att avtalets innehåll är av otillbörlig karaktär och att detta uppenbart framgår av utredningen i målet. Det måste för att ett avtal ska sakna rättsverkan även stå klart att det strider mot lag eller goda seder (jfr. NJA 1992 s. 299 och NJA 1997 s. 93).
Huruvida ett avtal som strider mot lag är ogiltigt trots att detta inte angetts i lagen, beror enligt praxis på om den lagregel som överträtts bygger på sådan hänsyn som gör att en ogiltighetspåföljd är påkallad. Detta får avgöras i varje enskilt fall efter en analys av syftet med regeln, behovet av en ogiltighetspåföljd som sanktion och de olika konsekvenser som en sådan påföljd kan medföra, t.ex. för godtroende medkontrahenter (se NJA 1997 s. 93).
Huruvida ett avtal som strider mot goda seder ska anses ogiltigt får enligt tingsrätten även detta avgöras i varje enskilt fall utifrån rådande omständigheter. Spelskulder och fordringar som grundar sig på vadslagning är enligt praxis ogiltiga och inte bindande för någon av parterna. Högsta domstolen har i NJA 1920 s. 280 I & II och NJA 1921 s. 151 också slagit fast att en växel – det vill säga en försträckning – som getts för att mottagaren skulle kunna delta i spel ska anses vara en sådan skuld som omfattas av regeln om spelskulders ogiltighet och därmed inte kan drivas in genom ett avgörande i domstol.
I senare praxis har Högsta domstolen dock uttalat att spelskulder inte alltid ska anses ogiltiga, när det varit fråga om skulder relaterade till spel som bedrivits med statligt tillstånd. Detta gällde dels i NJA 1964 s. 80 som rörde ett uppdrag att satsa på hästar åt annan, dels i NJA 1986 s. 402 där tio kollegor kommit överens om att spela på stryktipset och personen som skulle lämna in kupongen underlät att göra detta.
Enligt tingsrätten står det klart att låneavtalen syftat till att kringgå det numera lagfästa kravet på boende eller vistelse i Sverige för onlinespel. Vid tidpunkten för ingåendet av avtalen och spelandet hos ATG via svenskens konto reglerades vadhållning i form av spel på hästar av den numera upphävda lotterilagen (1994:1000). Även lotterilagen byggde på principen att alla lotterier krävde tillstånd och stod under offentlig kontroll.
Tillstånd till ATG gavs enligt lotterilagstiftningen av regeringen genom så kallad koncession. Lotterilagen innehöll liksom den nuvarande spellagen bland annat krav på att den som anordnar lotterier inte fick låta någon som är under 18 år delta. Lotterilagen innehöll dock inte några uttryckliga förbud mot onlinespel från utlandet, spel för annars räkning eller mot så kallade robotspel. Det spelupplägg som avtalen syftat till att främja, i princip att svensken agerat som en bulvan för käranden eller andra, har, även om det stått i strid mot ATG:s villkor, alltså inte varit lagstridigt.
Det står däremot klart att avtalen syftat till att kringgå ATG:s villkor och detta i vart fall genom ett kringgående av ATG:s förbud mot spel från utlandet och mot spel för annans räkning. Vid något tillfälle har också förbudet mot fler än 5 000 spel per omgång kringgåtts.
Enligt tingsrätten är det genom utredningen tydligt att svensken varit i ond tro avseende brotten mot ATG:s villkor.
Men även om syftet varit otillbörligt och det får anses strida mot god sed att kringgå gällande villkor för det spel man ska delta i – särskilt när det som i detta fall skett i mycket stor skala och medfört stora vinster – är det, menar tingsrätten, inte så att varje rättshandling som har ett otillbörligt syfte även måste anses civilrättsligt ogiltig.
ATG bedrev vid tidpunkten spel på hästar med ett tillstånd från regeringen. Detta innebär att de stod under kontroll och hade att följa både lagar, regler och föreskrifter kopplat till verksamheten. ATG hade vid olika brott mot de gällande villkoren rätt att till exempel stänga användarkonton, vägra vinstutdelning samt förverka insatser. Av utredningen framgår också att ATG agerade genom att stänga svenskens och hans svärfars konton. Samtliga vinster har dock betalats ut.
Tingsrätten avslutar: ”Med beaktande av att privatägda ATG har egna sanktioner för brott mot sina villkor bör det enligt tingsrätten ifrågasättas om det finns behov av en ogiltighetspåföljd för ett civilrättsligt avtal som möjliggjort brott mot villkoren. Följden av ogiltighet skulle i detta fall även bli att svensken som varit i ond tro skulle göra en vinst på över tolv miljoner kronor. Någon återgång av vinstmedlen till ATG och andra spelare skulle inte ske. Det finns inte heller något som tyder på att ogiltighet skulle motiveras av ett allmänt intresse. Beivrande av brott mot ATG:s villkor får i den mån det inte även är fråga om överträdelser av eller brott mot spellagstiftningen i stället för genom institutet pactum turpe ske genom sanktioner från ATG:s sida”.
Sammantaget ska låneavtalen inte anses civilrättsligt ogiltiga. Svensken är därmed skyldig att utge betalning i enlighet med avtalen.
Domen är överklagad och hovrätten har sagt nej till att pröva målet.