Sakfrågan i målet gällde om en man skulle betala 30 000 kronor till sin före detta svägerska som hon säger sig ha betalat för att denne skulle gräva, schakta, fylla och packa en grund för ett Attefallshus. Enligt kvinnan har han inte utfört jobbet.
Svågern bestred kvinnans begäran och anförde som grund att han hade utfört arbetet.
Kvinnan kom att efterge sin talan. Motparten begärde då att svägerskan och hennes ombud, en Stockholms-advokat, skulle förpliktas att solidariskt med klienten ersätta hans rättegångskostnad på 333 412 kronor enligt 18 kap. 7 § rättegångsbalken.
Eftersom käranden eftergett sin talan och talan därför avslogs konstaterade Attunda tingsrätt att hon är tappande part och skulle ersätta svaranden för hans rättegångskostnad (18 kap. 1 § rättegångsbalken).
Tingsrätten anser att tvisten var av enkel art men att målet omfattande på grund av kärandens advokat. Domstolen skriver: ”I stället för att fokusera på de begränsade tvistefrågorna såväl rättsligt som när det gäller de konkreta omständigheterna har hon redan i sitt första yttrande gjort gällande en argumentationslinje som innebär att [svaranden] har ”arbetat svart” och därför gjort sig skyldig till brott enligt skattebrottslagen och att hans invändningar därför inte ska beaktas av rätten. En inte obetydlig del av flera av de långa inlagor hon har givit in har avsett den frågan”.
De inlagor som advokaten har gett in för klientens räkning har, enligt rätten, ”även innehållit onödigt långtgående argumentation och bitvis innehållit oförskämda eller raljerande påståenden om [motparten] och hans ombud”.
Sammantaget bedömer rätten därför att det är skäligt att kvinnan ersätter motparten för hans rättegångskostnad med 165 000 kronor.
Ska kärandens advokat svara solidariskt med käranden för rättegångskostnaderna? Det tingsrätten har att ta ställning till är om advoaten genom vårdslöshet eller försummelse i sin processföring har orsakat merkostnader för motparten och att hon därför tillsammans med klienten ska svara solidariskt för rättegångskostnaderna.
Om en part ska ersätta en motparts rättegångskostnad får rätten förplikta partens ombud att jämte parten ersätta kostnad som ombudet vållat, bl.a. genom vårdslöshet eller försummelse som sägs i 18 kap. 6 § rättegångsbalken (se 18 kap. 7 § rättegångsbalken). Där framgår att part som genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller vållat kostnad för motparten är skyldig att ersätta sådan kostnad oavsett hur rättegångskostnaden i övrigt ska bäras.
Som framgått har båda ombuden lagt ner oproportionerligt mycket arbete med hänsyn till målets art och enkla beskaffenhet, men det är tydligt att detta merarbete till stor del hänför sig till hur advokaten har hanterat sin processföring. Även om det har funnits otydligheter i motpartens inställning skulle de enkelt ha kunnat redas ut med en mer sansad processföring från käranden.
Rättens skriver: ”Sammanfattningsvis har [advokaten] i flera långa skrifter fört en mångordig konfrontativ argumentation för [klientens] räkning, som till stora delar framstår som onödig och som inte har fört målet framåt. Hennes agerande i målet har präglats av avsiktliga missuppfattningar, förvanskningar eller ifrågasättanden och bristande kunskaper om rättegången i dispositiva tvistemål. Genom att utföra kärandens talan på detta sätt har hon vållat såväl svaranden som rätten avsevärt merarbete och förlängt rättegången på ett påtagligt sätt.
Det sagda innebär enligt rätten att advokaten har gjort sig skyldig till sådan vårdslöshet och försummelse som grundar skyldighet för henne att solidariskt med klienten ersätta motparten för hans rättegångskostnad. Rätten uppskattar den kostnad som advokaten har orsakat motparten till hälften av den kostnad som rätten funnit vara skälig för honom, alltså 82 500 kronor.