Det är två arbetstagare på Emmaboda Glas som berörs av de två domarna i Arbetsdomstolen som i sak är identiska. Vi väljer att redogöra för en av arbetstagarna. Bakgrunden är att Emmaboda Glas AB ansökte den 24 januari 2020 om företagsrekonstruktion, vilket beviljades samma dag. Vid rekonstruktionens början arbetade den aktuella arbetstagaren hos bolaget som controller. Han var tillsvidareanställd och hade tolv månaders uppsägningstid. Han sades upp på grund av arbetsbrist den 5 mars 2020. Han arbetsbefriades från och med den 1 maj 2020 och hans sista anställningsdag var den 5 mars 2021.
Enligt ett ackordsförslag erbjöds varje fordringsägare med en oprioriterad fordran betalning med 25 procent av fordringarna. Förslaget godkändes av borgenärerna den 25 maj 2020 och fastställdes av tingsrätten genom ett beslut samma dag. Rekonstruktionen upphörde den 25 maj 2020. Controllerns lönefordringar på bolaget för perioderna den 1 januari – 24 februari 2020 och den 1 maj – 29 juni 2020 betalades genom den statliga lönegarantin.
Han arbetade och fick lön från bolaget för tiden den 25 februari – 30 april 2020. I juni 2021 betalade bolaget viss ersättning med tillämpning av det offentliga ackordet till mannen. I maj 2021 ansökte förbundet om stämning mot bolaget och Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (arbetsgivarparterna) och yrkade bland annat att bolaget skulle betala full uppsägningslön för tiden den 1 september 2020 – 5 mars 2021 samt ersättning för arbetstidsförkortning för tiden den 30 juni 2020 – 5 mars 2021. Parterna var i målet bland annat oense om mannens fordringar hade uppkommit före eller efter den kritiska tidpunkten, det vill säga den 24 januari 2020 då företagsrekonstruktionen inleddes.
Arbetsdomstolen fann – såvitt nu är aktuellt – i dom den 26 oktober 2022 (AD 2022 nr 44) att fordringarna avseende lön och ersättning för intjänad arbetstidsförkortning för den i målet aktuella perioden hade uppkommit efter den kritiska tidpunkten och att fordringarna därmed inte omfattades av det offentliga ackordet. Arbetsdomstolen fann därför att mannen hade rätt till lön och ersättning för intjänad arbetstidsförkortning för aktuell period utan tillämpning av ackordet.
Arbetsgivarparterna ansökte därefter om resning av Arbetsdomstolens dom såvitt avsåg frågan om mannens uppsägningslön, ersättning för arbetstidsförkortning och rättegångskostnaderna. Högsta domstolen beviljade i beslut den 15 december 2023 resning i sökta delar och förordnade att målet i dessa delar skulle tas upp till ny behandling i Arbetsdomstolen (se Högsta domstolens beslut i mål nr Ö 2966-23).
Den fråga Arbetsdomstolen har att ta ställning till är om controllerns fordringar i målet omfattas av det offentliga ackordet även efter att företagsrekonstruktionen upphört eller om mannen har rätt till full ersättning för sina fordringar när rekonstruktionen upphört och bolaget fortsatte bedriva verksamhet. Förbundet har gjort gällande att mannens anställningsavtal återuppstod med full verkan när företagsrekonstruktionen upphörde och att han därför har rätt till hela sin uppsägningslön och intjänad arbetstidsförkortning, vilket arbetsgivarparterna har bestritt.
Att företagsrekonstruktionen upphörde och bolaget kunde fortsätta sin verksamhet innebär enligt Arbetsdomstolens mening inte att det under företagsrekonstruktionen fastställda offentliga ackordet förlorar sin verkan. Det som Högsta domstolen har uttalat om rättsläget i ”Emmabodas resningsansökan” kan enligt Arbetsdomstolens mening inte uppfattas på annat sätt än att ackordet reglerar betalningsskyldigheten för de fordringar som omfattas av ackordet, även efter att rekonstruktionsförfarandet har avslutats. En annan ordning skulle stå i strid med den insolvensrättsliga systematiken, sådan den framgår av lagstiftning, förarbeten och rättspraxis.
Att anställningsskyddslagen innehåller bestämmelser om uppsägningslön kan inte påverka den ordningen eller det redan fastställda ackordet (jämför 2 § anställningsskyddslagen om att lagen är subsidiär i förhållande till annan lagstiftning). Mot den bakgrunden kommer Arbetsdomstolen till den slutsatsen att mannens fordringar som infaller efter det att företagsrekonstruktionen upphörde omfattas av det offentliga ackordet, under förutsättning att bolaget inte därefter påfordrat utförande av arbete eller fullgörandet av annan förpliktelse enligt anställningsavtalet. Controllern, som var arbetsbefriad hela den aktuella tiden, har därmed inte rätt till någon ytterligare ersättning från bolaget. Förbundets talan ska därför avslås.
Förbundet hade begärt att målet skulle avgöras i plenum. Denna begäran avslår AD.